Framtidens hållbara byggnader finns redan
Jodå, det finns en framtid för våra byggnader. Men efter Energi & Miljödagarna i Lund är min starkaste känsla att framtiden inte bara finns i det som ännu inte är byggt. Många av framtidens hållbara byggnader står redan omkring oss. Frågan är vad vi gör med dem. Peter Olofsson spekulerar och filosoferar.
TEXT OCH FOTO: PETER OLOFSSON, CHEFREDAKTÖR FÖR ENERGI & MILJÖ
AF-borgen i Lund är egentligen en ganska bra plats för ett samtal om framtidens hållbara byggnader. Huset invigdes redan 1851 och har sedan dess förändrats och anpassats många gånger. Nu fylldes det av forskare, ingenjörer, konsulter och leverantörer som på olika sätt arbetar med hur våra byggnader ska klara framtiden.
För mig är det här samtidigt lite annorlunda än ett vanligt reportageuppdrag. Energi & Miljö är tillsammans med teknikföreningen EMTF arrangör av Energi & Miljödagarna 2026. Tanken med dagarna är att ta ett steg från det vi annars berättar om på våra artikelsidor och möta människorna, projekten och tekniken i verkligheten. Bakom varje teknisk lösning finns människor med idéer, kunskap och envishet – och när forskning, teknik och erfarenhet möts händer det ofta något intressant.
Lund är ett av tre stopp under året. Vi besöker också Göteborg och Luleå och låter föreläsningar och samtal möta de konkreta lösningar som partners och utställare tar med sig. För mig är det just mötet mellan de båda världarna som är poängen: de stora resonemangen om vart byggandet och fastighetsbranschen är på väg. Och människorna som försöker få det att fungera i praktiken.
När jag summerar dagen är det framför allt en sak jag tar med mig: vi har redan väldigt många av verktygen.
Det blev tydligt redan när Torun Widström, arkitekt och forskare vid KTH och dessutom dagens moderator, talade om mötet mellan teknik, kulturarv och klimatkrav. Äldre byggnader behöver inte stå i motsats till energieffektivisering. Med kunskap om byggnaden och rätt tekniska verktyg går det att förbättra energiprestandan samtidigt som kulturhistoriska värden tas till vara.
Samma tanke återkom från flera håll under dagen.
Hanne Birk från Varvsstaden visade hur gamla industribyggnader och material från Kockumsområdet i Malmö får nya användnings-områden. Charlotta Berggren från ByDemand tog sig an gamla ventilations- och värmesystem och frågan om hur vi kan modernisera utan att automatiskt riva ut det som redan fungerar. Hans Bagge från LTH breddade perspektivet ytterligare: energi, fukt, kulturmiljö, innemiljö och teknik måste vägas samman om resultatet verkligen ska bli hållbart.
Det är ett synsätt jag gillar. Hållbarhet blir betydligt intressantare när frågan inte är vad kan vi byta ut? utan vad har vi redan – och hur kan vi göra det bättre?
Det perspektivet fortsatte ute bland utställarna.
Hos Sluta Riv handlade det nästan bokstavligen om just detta. Företagets idé är att lokalisera en skada och reparera där det behövs i stället för att riva ut stora mängder fungerande material. Hos Repipe berättade Joel Stenberg om relining som ett sätt att förlänga livet på befintliga ledningar – och om ett ovanligt projekt i Karlskrona där ledningar i en äldre befästningsanläggning ska relinas.
Två ganska konkreta exempel på att den mest hållbara lösningen ibland kan vara att låta det gamla vara kvar.
Samma tanke fanns hos Therése Thern, grundare och vd för CirculAir och dessutom ansvarig för EMTF:s lokalavdelning i Malmö. Hennes utgångspunkt är att ventilationslösningar ska anpassas efter byggnadens förutsättningar och att resurser ska användas där de gör mest nytta. Det handlar om cirkularitet, men också om att komma in tidigt i projekten och se till helheten innan man bestämmer vilken teknisk lösning som behövs.
Men att behålla det befintliga betyder förstås inte att teknikutvecklingen ska stanna.
Daniel Svensson från ESManagement visade hur AI kan användas för att hitta energislukare i den stora mängd data som fastighetsägare redan har, förbättra investeringsbeslut och göra underhållsplaneringen mer träffsäker. Magnus PM Sjöström lyfte ett annat perspektiv på samma teknikutveckling: teknik i sig räcker inte. Beteenden, kompetens och affärsmodeller måste följa med om digitalisering och AI verkligen ska bidra till omställningen.
På väg mellan föreläsningarna fanns samma tanke i mer fysisk form hos utställarna.
Lindinvent visade behovsstyrning av ventilation och inneklimat. Camfil och Ultramare visade hur valet av luftfilter blir en avvägning mellan luftkvalitet, tryckfall och energianvändning. Hos Berner Air Curtains handlade det om något så konkret som vad som händer när entrédörren öppnas: hur behåller vi den konditionerade luften inne i byggnaden i stället för att släppa ut den – och hur kan tekniken kopplas samman med byggnadens övriga styrsystem?
Det är kanske där någonstans jag hittar min slutsats efter dagen i Lund.
Framtidens hållbara byggnad är ingen enskild teknisk lösning. Den byggs inte heller nödvändigtvis från grunden. Den kan vara en gammal industribyggnad i Malmö, en kulturhistorisk fastighet med ett åldrat ventilationssystem eller, för den delen, AF-borgen i Lund.
Det handlar om att förstå byggnaden man har framför sig. Att mäta innan man gissar. Styra där det går. Energieffektivisera. Återbruka. Reparera i stället för att riva när det är möjligt. Och ibland ersätta gammal teknik med ny när det faktiskt är det bästa alternativet.
Jag lämnade AF-borgen med en ganska hoppfull känsla. Jodå, det finns en framtid. Och en stor del av den är redan byggd.
Nu ser jag fram emot att fortsätta samtalet när Energi & Miljödagarna går vidare till Göteborg och Luleå. Där väntar nya människor, projekt och tekniska lösningar, och förmodligen fler svar på frågan om hur framtidens hållbara byggnader faktiskt blir till.
