Olle Andersson: ”En eloge till brunnsborrarna som jobbar i ur och skur”
Vad är det som varken syns eller hörs, finns överallt, är 100 procent förnybar, gratis och skattefri? En närmast filosofisk fråga – eller kanske bara en ledtråd till något vi alla går på. Jag bad AI om ett svar, och det blev mer poetiskt än jag kunnat ana. Så slog det mig att det ibland krävs en maskin för att sätta ord på det mest mänskliga, konstaterar artikelförfattaren Olle Andersson.
Jag lät AI-verktyget Copilot svara på gåtan:
”Jordvärme – eller geotermisk energi – som är den tysta kraft i naturen som värmer våra hem utan att vi behöver lyfta ett finger. Djupt nere i marken lagras solens och jordens egna värme, redo att tas till vara för att skapa ett hållbart och miljövänligt energisystem. Jordvärmen är där, osynlig för ögat och tyst som natten, men med en potential som kan förändra hur vi lever och värmer våra bostäder.”
Inte så illa av ett AI-verktyg, och med en poetisk klang precis som Ted Gärdestads ballad ”Sol, vind och vatten” från 1970-talet, den som blev ett signum för kärnkraftsmotståndet på den tiden. Men den blev också symbol för alternativa energikällor för att bli kvitt dåtidens stora oljeberoende.
På den tiden stöttade staten alla energialternativ som kunde göra oss kvitt det stora oljeberoendet, inklusive jordvärme och energilagring. Man lät tusen blommor blomma.
Kanske lever begreppet ”fulel” kvar från 2010-talet, nämligen att värmepumpar drivs av marginalel från importerad kolkraft. Kanske är det så enkelt att fokus just nu ligger på utbyggnaden av kärnkraft.
I nutid är oljeberoendet sedan länge avklarat och nyckelordet utbytt till ”fossilfritt” i stället för förnybart. Därmed blir kärnkraften åter aktuell utan att den egentligen är förnybar.
Förnybar är däremot värme och kyla från jord, berg och vatten, det vi allmänt kallar geoenergi – den tysta kraften i naturen enligt mitt AI-verktyg. Geoenergi i bred bemärkelse omfattar alla typer av system som nyttjar mark och vatten som energikälla eller undermarken som lagringsmedium.
De flesta är nog bekanta med bergvärme, ytjordvärme och grundvattenvärme som med hjälp av värmepumpar värmer upp hundratusentals villor och flerbostadshus i vårt avlånga land. Mindre kända är nog systemen med lagring som både värmer och kyler byggnader, akviferlager och borrhålslager, trots att det redan finns tusentals sådana system i landet.
Kärnkraften är åter aktuell utan att den egentligen är förnybar. Förnybar är däremot värme och kyla från jord, berg och vatten – det vi allmänt kallar geoenergi, den tysta kraften i naturen enligt artikelförfattarens AI-verktyg. Geoenergi i bred bemärkelse omfattar alla typer av system som nyttjar mark och vatten som energikälla eller undermarken som lagringsmedium.
Illustration: Olle Andersson
Geoenergin producerar drygt 20 TWh förnybar värme årligen. Detta framgår inte i den officiella statistiken. Här finns bara drivelen till värmepumparna med som ”elvärme”, och värmekällan i form av geoenergi har lämnats utanför.
Det framgår inte heller att geoenergi står för cirka 1,5 TWh fri komfort- och processkyla. Statistiken ger alltså en falsk bild av verkligheten.
I själva verket ska 20 TWh geoenergi läggas till, men också ungefär lika mycket värme från uteluften. Därmed blir också våra beslutsfattare missledda, vilket naturligtvis hämmar vår bransch från att växa i den takt man skulle önska.
Själv började jag arbeta med geoenergi redan under oljekrisens dagar. Jag minns med viss stolthet hur jag tog ett bad i svenskt geotermiskt varmt vatten samtidigt som jag blev intervjuad av Sydnytt.
Vi omvandlade ett två kilometer djupt gammalt oljeborrhål vid Falsterbokanalen till en geotermisk brunn. Denna visade sig ha en kapacitet att kunna förse närliggande Vellinge med fjärrvärme, men kommunen föredrog naturgas från Danmark.
I stället var det Lund som blev först med en 40 MW geotermisk anläggning 1985, en anläggning som fortfarande är i drift. Märkligt nog blev det inte fler sådana anläggningar trots det goda utfallet i Lund.
Under de 50 år jag arbetat i geoenergibranschen har den energipolitiska pendeln svängt mer än en gång. Från att bli kvitt oljeberoendet på 1970- och 80-talen ligger fokus idag på den gröna omställningen.
Teds ”Sol, vind och vatten” gäller i hög grad fortfarande, nu representerat av bioenergi, vindkraft och vattenkraft – alla i grunden bestående av förnybar solenergi, vilket även gäller värme och kyla från jord, berg och grundvatten.
Det är bara de riktigt djupa borrhålen som nyttjar värme från jordens inre, som exemplet från Lund. Sedan har vi också lagringssystemen under mark som har haft en stor tillväxt under 2000-talet. I ett långsiktigt perspektiv borde det vara vår kära sol vi ska satsa på i klimatomställningen. Så, kära politiker och beslutsfattare: Varför finns inte geoenergin med bland de gröna alternativen?
Varför väljer ni att sidsteppa EU-direktivet om en plan för geoenergi som en del av den gröna omställningen? Hur kan ni blunda för något som finns överallt och som är både gratis och miljövänligt? Dessutom – berggrunden kan också användas för lagring av el för att jämna ut effekttopparna. Det finns flera färdiga koncept på sådana lager som kan tas i bruk mycket snabbare än en utbyggnad av kärnkraft.
Själv började jag arbeta med geoenergi redan under oljekrisens dagar. Jag minns med viss stolthet hur jag tog ett bad i svenskt geotermiskt varmt vatten samtidigt som jag blev intervjuad av Sydnytt.
En del av svaret ligger kanske i att geoenergi saknas i den offentliga statistiken. Syns man inte så finns man inte!
Kanske lever begreppet ”fulel” kvar från 2010-talet, nämligen att värmepumpar drivs av marginalel från importerad kolkraft. Kanske är det så enkelt att fokus just nu ligger på utbyggnaden av kärnkraft.
Hur som helst – Svensson har sedan länge förstått att bergvärme gör gott för både plånbok och miljö. Det har många framsynta större fastighetsägare, BRF-styrelser och industrier också insett.
Alltså: hög tid för politiker och beslutsfattare att ta geoenergin på allvar när det gäller den gröna omställningen. Det är en garanterat snabb väg för att bidra till klimatomställning och klimatmål i vårt land.
Slutligen vill jag ge en eloge till vår yrkeskår. Det är en ganska liten skara tuffa brunnsborrare som i ur och skur gör grovjobbet. Till hjälp har de en synnerligen effektiv borrutrustning och en bred kunskapsbank som är samlad inom sin branschorganisation. En enda bergvärmebrunn producerar cirka 15 000 kWh förnybar värme i snitt redan första året.
Under de 50 år jag arbetat i geoenergibranschen har den energipolitiska pendeln svängt mer än en gång. Från att bli kvitt oljeberoendet på 1970- och 80-talen ligger fokus idag på den gröna omställningen.
När borraren som gjorde sin första energibrunn gått i pension efter 40 år kan han förnöjt luta sig bakåt. Han har nämligen bidragit med cirka 4 000 energibrunnar under sitt yrkesverksamma liv. Den allra första brunnen har då hunnit producera 600 MWh förnybar värme. Vad mera är – alla hans 4 000 energibrunnar har sammantaget producerat runt 60 000 MWh förnybar värme och kommer att fortsätta göra så långt fram i tiden.
En ganska svårslagen yrkeskår vad gäller bidraget till den gröna omställningen!
Olle Andersson
