Åtta år och tre miljarder senare…
Campus Albano på Norra Djurgården i Stockholm är, efter åtta års byggande, klart.
Det nya området består av cirka 70 000 kvadratmeter universitetslokaler och är byggda för Stockholms universitet och Kungliga tekniska högskolan.
Foto: Privat
– De fyra byggnaderna, varav tre är sammanlänkande med varandra, är i sex plan och innehåller bland annat föreläsningssalar, studieplatser, grupprum, fik och liknande, berättar Andreas Wihlborg som är projektchef hos fastighetsägaren Akademiska hus.
Svenska bostäder har därutöver byggt 1 000 student- och forskarbostäder i området. I det som i dag i praktiken är en ny stadsdel finns det även butiker, restauranger och nyanlagda parker.
Hittills har det investerats cirka tre miljarder kronor i campuset (plus två miljarder i nya bostäder) som har miljöcertifierats enligt Citylab, det första i Sverige. Själva fastigheterna är certifierade enligt Miljöbyggnad silver respektive guld.
När vi var färdiga med borrhålsplaneringen fick vi plötsligt information om att det eventuellt var på gång en ny sträckning av Roslagsbanan. Det gjorde att vi fick flytta hälften av borrhålen
Albano var tidigare ett industriområde. De sista industribyggnaderna revs för drygt 20 år sedan i samband med bygget av Norra länken i närheten. Fortfarande genomkorsas området av Värtabanan, en järnväg för godstrafik. Campuset är byggt i terrasser över spåren som på så sätt har kapslats in.
– Värtabanan innebar en stor utmaning. Den ligger i princip vägg i vägg med bland annat ett ljudlabb. Men det fungerar tack vare en uppbyggnad med säkerhetszoner, bra isolering och liknande, berättar Andreas Wihlborg.
Uppvärmning och kylning av universitetslokalerna sker med hjälp av en geoanläggning bestående av bland annat 110 borrhål på vardera 350 meter.
– När vi var färdiga med borrhålsplaneringen fick vi plötsligt information om att det eventuellt var på gång en ny sträckning av Roslagsbanan. Det gjorde att vi fick flytta hälften av borrhålen. I dag ligger de under husen, medan övriga ligger utanför, säger Thomas Eriksson som var Akademiska hus installationschef under bygget.
– Vi köper ingen extern värme eller kyla för att värma och kyla byggnaderna. På sommaren tar vi kyla ur berget och på vintern värme.
Stort fokus har lagts på att skapa ett balanserat borrhålslager. När husen sommartid kyls laddas borrhålslagret – som fungerar som ett batteri – med värme som vintertid används till att värma byggnaderna med hjälp av värmepumpar. Under den kallare delen av året fungerar systemet omvänt.
För att undvika att borrhålen blir för kalla vintertid – vilket skulle kräva att värmepumparna behöver användas extra mycket – utnyttjas värme från människor, datorer, belysning och solinstrålning till att återladda i borrhålslagret.
– Energicentralen är komplex med fyra stora värmepumpar som delvis är ihopkopplade med ventilationsaggregaten. I varje hus finns det därutöver undercentraler som sköter den lokala regleringen.
Thomas Eriksson berättar att det är en mängd toaletter i byggnaderna.
– Vi hade ett tag idéer om att dra ned på vvc, som kostar ganska mycket att installera och driva, och funderade på att bara ha ett varmvattenhandfat per toalettgrupp. Men det föll. Tiden var inte mogen för att inte ha varmvatten inne på varje toalett. Det blev därför ett konventionellt system i stället.
Varje hus har två eller tre fläktrum.
– Lokalerna är flexibla, det vill säga det ska gå förhållandevis enkelt att flytta väggar. Därför är ventilationssystemet byggt med stora utvändiga kanaler.
Vad är det för reglering?
– Det är rumsreglering. Styrning sker i stor utsträckning utifrån närvaro samt tidsbokningssystemet.
Ställer universitetsmiljön några speciella krav på ventilationen?
– Delvis. I ett av husen, som hyrs av KTH, finns det laboratorier som kräver särskilda aggregat, speciella filter och liknande, säger Thomas Eriksson.
Styrning och övervakning sker via ett överordnat styrsystem av Akademiska hus som är gemensamt för alla campus i Stockholm.
– Driftpersonalen kan via det enkelt på sina paddor se larm och justera när det behövs. Därutöver finns det även lokala styrsystem i varje fläktrum och värmecentral.
Det är installerat cirka 1 100 kvadratmeter solpaneler som beräknas kunna leverera 170 000 kWh el-energi per år.
– Vi har bara kunnat sätta solceller på översta taken. Övriga används som grönområde och är en del av den offentliga parkmiljön, berättar Andreas Wihlborg.
Dagvattnet tas om hand i en speciell ravin i Albanoparken.
– Systemet är byggt för att klara så kallade 100-årsregn.
Text: Mikael Bergling
