KRÖNIKA: Allting ska gå med elektricitet pop-pop-pop opp i topp pop
Vintern kom i år också. Kylan och mörkret sänker sig över tillvaron som känns extra dyster i år. Det är inte längre gasen i botten, gasen är bortkopplad så nu är det mest bara botten kvar. Krig, inflation och antidemokratiska krafter – och på det bördan av höga elpriser. Jan Fredriksson reder ut begreppen.
Jag tänker att nu har två hål i väggen på riktigt blivit två hål i plånboken.
Många av er minns säkert den träffsäkra reklamkampanjen som Vattenfall körde i mitten av 1990-talet – för att marknadsföra elanvändning och för att kunderna skulle välja just Vattenfall som leverantör på den nyligen avreglerade elmarknaden. På reklampelare dök det upp ord med oväntade två prickar över väl valda bokstäver.
Då tyckte jag att det var komiskt och underhållande. I dag himlar min tioåring bara med ögonen när jag testar på honom; värmepümp, körv och sügplöpp. Är det pappaskämt igen?
Ni minns väl också hur Povel Ramel lånade ut sin musikaliska genialitet till kampanjen. Nu skorrar utlovad elbonus aningen falskt och inte alls genialiskt. Snarare tondövt. Larmrapporterna avlöser varandra, jorden är på väg mot klimatkatastrof. Krisen är ett faktum och energianvändningen bidrar starkt.
För egen del har jag svårt att se logiken i att det allmänna ska sponsra mitt relativa överflöd. Höstlov och höstkyla gör mig glad åt min värmepump som jag lät installera på landet för precis ett år sedan. När effekten från den inte räcker till tänder jag en värmande brasa i kaminen. Och hemma, i min bostadsrättsförening, har pristopparna passerat obemärkt genom bundet elavtal.
Väldigt många har det knapert nu. Snopet för de bofasta några kilometer norr om mitt fritidshus som blir utan elbidrag. Där har priset visserligen varit lägre men otur för dem om det tillhör de mindre lyckligt lottade.
Ge mig elbidrag – jag vill inte ha det. Eller så vill jag det egentligen. Men bara för att nära min passion för elgitarrer och gamla ineffektiva rörförstärkare.
Att köpa mat, betala hyra och elräkning har högsta prioritet. De som sitter i den knivsaxen kan möjligen spara men har mycket svårt att energieffektivisera. Det går liksom inte att installera solceller eller välja bland energiklassade cirkulationspumpar utan pengar. I skrivande stund har den nya regeringen inte meddelat något konkret om energieffektivisering.
Ge mig elbidrag – jag vill inte ha det. Eller så vill jag det egentligen. Men bara för att nära min passion för elgitarrer och gamla ineffektiva rörförstärkare. AC/DC och Electric Wizard, Motörhead och Electric Banana Band, men framför allt Thore Skogman: ”Men rätt som man spelar så går det en propp/Pop-pop-pop opp i topp pop/Strömmen blir bruten och då blir det stopp/Pop-pop opp i topp pop.”
Ge mig elbidrag – jag vill inte ha det. Fast det vill jag nog. Då kan jag satsa de pengarna på min senaste startup-idé: Bud på elsparkcykel som levererar ved på landsbygden. Jag tänkte kalla tjänsten Woodora.
Ge mig elbidrag – jag vill inte ha det. Då ger jag bort det. Jag kan swisha det vidare till behövande i Ukraina, Världsnaturfonden WWF eller engagerade aktivister i Greenpeace. Eller för att vara riktigt motvalls kan det få gå till Extinction Rebellion eller Återställ våtmarker, även om jag riskerar att bli anklagad för bristande vandel.
Thore Skogman igen: ”Allting ska gå med elektricitet/Pop-pop-pop opp i topp pop/Det känns som man var på en annan planet/Pop opp i topp pop.” En klassiker värdig en nationell kanon.
Text: Jan Fredriksson, redaktör/projektledare AMA VVS & Kyla, Svensk byggtjänst
