Här står jag med alla de här härliga hållbarhetsidéerna …
Redan 2014 fastställde FN i sin rapport ”Better growth, better climate” att det går att skapa en hållbar världsekonomisk utveckling och samtidigt hantera riskerna med global uppvärmning. Det som krävs är helt enkelt ett starkt, grönt ledarskap. Och att alla, precis alla, beslut genomsyras av klimatfrågan. Ulla Janson tycker till!
Många svenska kommuner har idag ett starkt hållbarhetsengagemang, med tydliga miljö- och klimatplaner, ofta med målet att vara klimatneutrala till ett visst årtal. Det finns nätverk och konferenser för att byta erfarenheter med andra som arbetar med hållbarhet i sina respektive kommuner.
Det är dags att vända på LOU och istället se det som ett redskap för det hållbara ledarskapet.
Som både forskare och anställd på Skanska har jag förmånen att ibland få vara inbjuden att delta i denna typ av samverkan. Engagemanget och kunskapsnivån är mycket hög i dessa nätverk och driver mina tankar längre och gör mig klokare och hoppfull.
Under hösten har det kommit ut många förfrågningar angående nyproduktion av kommunala fastigheter, där jag har arbetat med att lämna anbud på ett föreskrivet underlag. Det är intressant hur dessa förfrågningar hanterar klimatfrågan och andra hållbarhetsaspekter. Jag har full respekt för särkravsregeln och att det blir svårt om alla kommuner exempelvis har olika energikrav.
Men eftersom det finns fastställda hållbarhetsprogram i kommunerna – borde inte de kommunala upphandlingarna användas som ett redskap för att tillse att uppsatta mål kan nås? Alla de goda tankarna, idéerna och eldsjälarna som finns i hållbarhetsnätverken, varför inkluderas inte dessa i upphandlingsförfaranden? Jag tror att det är dags att vända på LOU och istället för att se det som något av ett ok som måste följas, se det som ett redskap för det hållbara ledarskapet.
Många gånger denna höst har jag tänkt på scenen i filmen ”Pretty Woman”, när Julia Roberts får en handfull sedlar att handla kläder för men ingen vill hjälpa henne. Till slut förbarmar sig en expedit när hon står och gråter och hon hickar fram: ”Här står jag med hela famnen full med pengar men får inte köpa något.” Jag har nog inte gråtit vid anbudsskrivandet i höst, men det är bra nära. Här står jag med alla de här härliga hållbarhetsidéerna och ingen efterfrågar dem.
Städers hållbarhetsagendor ska, precis som FN sammanställde redan 2014, genomsyra alla beslut som fattas. För att lyckas med detta behövs det tydliga mandat och ett starkt ledarskap. Ett gott exempel på ett sådant grönt och modigt ledarskap finns i Frankrike, där en 30-årig borgmästare i staden Poitiers vågat avbryta byggprojekt som inte är tillräckligt klimatsmarta. Man har även stoppat planerna på ett köpcentrum utanför staden. Anställda i kommunen har fått lära sig mer om klimatfrågor för att skapa en gemensam kunskapsbas för den politik som förs. Genom att tydligt beskriva hur kostnader fördelas och hur alternativa transporter kan se ut har man fått medborgarna med sig i beslutet att stänga stadens flygplats.
Är det ett grönt starkt ledarskap som saknas i svenska kommuner för att kunna inkludera de beslutade klimatambitionerna i upphandling och förfrågningsunderlag? Bör vi, som i Frankrike, bredda alla kommunanställdas kunskap så att alla har samma utgångsläge? Eller har vi redan den kunskap vi behöver? Hur kommer det sig att det är så stor skillnad mellan formuleringar i kommunernas övergripande hållbarhetsdokument och det dagliga arbetet?
Om nu FN säger att det går att skapa ekonomisk tillväxt och samtidigt hålla klimatpåverkan på en låg nivå så tror jag på det. Och när jag läser om utvecklingen i södra Frankrike vet jag att det är sant. Och kan Frankrike så kan vi. Det som krävs är att vi alla blir modiga, gröna ledare som inte bara gör så gott vi kan. Vi måste göra allt vi kan.
Ulla Janson
Skanska Teknik, Energigruppen
