Omfattning, pris och tid – tre frågor i centrum
Vid genomförande av entreprenader, stora som små, är det tre frågor som alltid står i centrum. Vilken omfattning handlar det om? Priset för tjänsten? Och vilken tid får det ta? Frågan om tid och tidsförlängning kan ofta medföra dispyter mellan beställaren och entreprenören. I värsta fall hela vägen till domstol. Krister Lindgren förklarar.
FRÅGA: Har beställaren alltid rätt till vite vid försening?
En god idé för entreprenören är att försöka få in ett tak för vite i avtalet.
SVAR: Vite är ett schabloniserat skadestånd för något, till exempel när en part är i dröjsmål med sin prestation. En entreprenör är försenad med att färdigställa avtalat arbete eller en del av ett sådant arbete. Vitet är praktiskt på så vis att beställaren inte behöver ha haft någon faktisk ekonomisk skada orsakad av dröjsmålet. Det räcker med att det föreligger en försening så har beställaren rätt till det vite som är avtalat.
Det kan tyckas hårt mot entreprenören – men det ger en förutsägbarhet och båda parter vet därmed vad en försening faktiskt kommer att kosta. I standardbestämmelserna för entreprenadtjänster AB 04 och ABT 06 finns inget bestämt vite reglerat utan det måste parterna komma överens om i varje enskilt fall. Vilken nivå är en förhandlingsfråga mellan parterna och kan till exempel bero på hur viktigt det är för beställaren att entreprenaden blir klar i tid. En normal nivå är ofta en, två procent av kontraktssumman för varje vecka som förseningen pågår eller så är det bestämt till ett visst angivet belopp. Det finns ingen bortre gräns föreskriven, så teoretiskt kan det bli oerhört stora belopp om förseningen pågår under lång tid.
En god idé – i varje fall för entreprenören – är att försöka få in ett tak för vitet i avtalet, till exempel max tio procent av kontraktssumman. Enligt standardbestämmelserna utesluter vitet möjligheten för beställaren att därutöver erhålla skadestånd för dröjsmålet. Om en beställare vill gardera sig för att erhålla ersättning för försening ut över vitet måste det särskilt anges i avtalet. I ledet mellan en entreprenör och dess underentreprenörer finns vite föreskrivet i standardbestämmelserna i AB-U 07 eller ABT-U 07. Om dessa villkor är avtalade gäller ett vite om en procent av kontraktssumman per vecka (dock lägst 5 000 kronor/vecka) om inte något annat har överenskommits.
Skulle det vara så att parterna inte har någon vitesbestämmelse överenskommen blir det fråga om ett kontraktsbrott som får regleras med ett rent skadestånd. Men då måste beställaren visa att det föreligger en försening och att den förseningen också har orsakat en faktisk skada och den skadan måste kunna styrkas. För att slippa det besväret är det för de flesta beställare att föredra att ett vite överenskoms.
Ett förseningsvite enligt standardbestämmelserna är dock inte undantagslöst. Som många av er säkert vet ska ett vite jämkas om beställaren tagit entreprenaden i bruk eller i annat fall haft en icke oväsentlig ekonomisk nytta
av annat ibruktagande. Det händer inte sällan att beställaren nyttjat entreprenaden på något sätt fast entreprenaden inte är helt avlämnad. Då ska en jämkning i skälig mån ske. Vad skälig mån är får avgöras från fall till fall.
Krister Lindgren
Fakta
Kom ihåg
• Vite är ett schabloniserat skadestånd för någonting
• Det räcker att det föreligger en försening så har beställaren rätt till vite
• Vilken vitesnivå är en förhandlingsfråga mellan parterna
