TEMA: Kulturhistoriskt läroverk blir stadshus
Det är som en regeringsbildning – alla får inte allt, men alla får något. Det blir många kompromisser när en anrik byggnad ska transformeras till ett modernt, aktivitetsbaserat kontor. När snart 140 år gamla Djäknehuset i Skara byggs om från skola till stadshus diskuteras det mesta, från hur fönstren ska isoleras till hur installationerna ska dras.
Staffan Lundstedt och Patrik Sjögren, projektledare för Skara kommun respektive Serneke, gnabbas ofta lite skämtsamt om ändringar och sammanjämkningar. De jobbar i ett partneringavtal, vilket nästan är nödvändigt för ett projekt med många oförutsägbara faktorer.
– Alla har olika ingångar när de tittar på hur byggnaden bör renoveras. Ta innanfönstren som exempel. De som jobbar med energifrågor i kommunen tycker att vi ska byta ut fönstren. Arkitekterna å sin sida menar att det går att sätta in enkla energiglas i de befintliga innanfönstrens bågar. I det här fallet har vi lyssnat på de senare. Det skulle inte se så snyggt ut med isolerglaskassetter i den här byggnaden, säger Staffan.
– Och så kommer till exempel museifolket och säger att vi måste stryka ännu ett lager och lacka på eklasyren i aulan. Då måste vi och Serneke tillsammans hitta den extra utgiften någon annanstans i projektet.
För det går inte att göra vad som helst i denna karaktärsfulla byggnad. Västergötlands museum har gjort en kulturhistorisk inventering och pekat ut vad som måste bevaras och vad som får ändras på. Den praktfulla dubbeltrappan, som löper upp genom hela byggnaden ska bevaras, liksom aulan och en rad inredningsdetaljer. Skolan ritades av Helgo Zettervall och stod klar 1871. Att han ville anpassa skolan till närmaste grannen, Skara domkyrka, råder det ingen tvekan om. Byggnaden går i nygotisk stil, med fantastiska spetsbågade fönster och en aula som är utformad som ett kyrkorum – med kor, orgelläktare och till och med ett rosettfönster i väggen mellan orgelläktaren och det stora trapphuset.
Namnet Djäknehuset är mycket äldre än den nuvarande skolbyggnaden. Skolan grundades 1641, men redan sedan 1200-talet fanns en prästutbildning på samma plats. Eleverna där kallades för Skaradjäknar. På den här platsen har det alltså pågått undervisning – från medeltiden och fram till för två år sedan, då högstadieeleverna fick flytta till en nybyggd skola.
– Under årens lopp har det gjorts flera ombyggnader och renoveringar. Självklart har här funnits installationer för att klara en godkänd skolmiljö, säger Staffan Lundstedt. Installationerna har gömts bakom innerväggar och innertak. På översta våningen sänkte detta takhöjden så till den milda grad att det täckte den översta trepassdelen (i det här fallet tre små runda fönsterrutor) på spetsbågefönstren. Nu har alla täckande väggar och tak rivits bort.
Dörr aula
Att bygga för fönstren är inte längre något alternativ. De vackra detaljerna ska framhävas så långt det bara är möjligt. Nya innerväggar, som döljer kanaler, kommer det förstås att bli. – Vi har bestämt oss för att vi står ut med att se kanalerna i taket i de flesta rum, undantaget är kommunstyrelsesalen och arbetsrummet för kommunstyrelsens ordförande, där gömmer vi installationerna ovanför undertaket, men vi låter taket bli i flera nivåer, så att de fina fönstren får synas ordentligt, berättar Staffan Lundstedt, medan han visar runt på byggarbetsplatsen, ackompanjerad av det höga ljudet från arbetarnas borrar och andra verktyg. Den nya ventilationen blir för övrigt en roterande FTX-lösning, med variabel ventilation som reagerar på koldioxid och temperatur. När man börjar riva i gamla hus kommer alla möjliga överraskningar fram. I Djäknehuset har rivningsarbetarna hittat alla möjliga märkliga konstruktioner, när man försökt att göra nya rumsindelningar vid tidigare årtiondens renoveringar.
– I väggarna stöter vi också på kanalerna från det ursprungliga värmesystemet. Huset hade faktiskt ångburen centralvärme. Man eldade nere i pannrummet och förde upp värmen via kanalerna, berättar Patrik Sjögren.
Sedan länge har skolan haft fjärrvärme och nu vid renoveringen ser man till att renovera och återanvända gamla, bastanta radiatorer av retromodell. – Inför ombyggnaden gjordes en förstudie av hur lokalerna skulle disponeras. Med tanke på att byggnaden har så pass stort bevarandevärde, kunde vi inte göra cellkontor av de gamla skolsalarna. Istället beslutades att det ska bli en aktivitetsbaserad lösning. Stadshuset kommer att få öppna arbetsytor, med skrivbord och lounger, samt mindre, glasade rum för besök, möten och om någon behöver avskildhet för telefonsamtal, förklarar Staffan Lundstdt. Glas är också det som gör att man kan återupprätta prakten på de tre meter höga spegeldörrarna i huset. Dörrarna har under tidigare renoveringar tagits av på höjden och de halvfranska speglarna har täckts med masonit. Nu ska de återställas i ursprungligt skick. – Vi kommer att ha de flesta av originaldörrarna ståendes öppna, men med glas bakom för att få en avskärmning mellan stadshusets olika avdelningar, säger Staffan Lundstedt.
Läs hela artikeln i Energi & Miljö nr 2 2019!
