P-märkning av brandspjäll avvecklas – vad händer nu?
Typgodkännande av brandspjäll har funnits sedan 1990-talet som en verifikation på att krav i svenska byggregler uppfylls. Kravspecifikation var Boverkets riktlinjer för typgodkännande brandskydd 1993:2, utgåva 2, som bland annat innebar brandprovning enligt den nordiska metoden NT Fire 010. Typgodkännande är ett svenskt, frivilligt certifieringssystem som ägs av Boverket och där certifieringen utförs av ackrediterade produktcertifieringsorgan. Typgodkännande av brandspjäll upphörde den 1 september 2012.
ARTIKELFÖRFATTARE: Magnus Sturesson, Martin Tillander, Örjan Johansson och Tomas Fagergren
Den 1 juli 2013 blev CE-märkningen obligatorisk då Byggproduktförordningen (CPR) trädde i kraft. CE-märkning innebär bland annat att tillverkaren måste göra en prestandadeklaration enligt EN 15650 och CPR. Tillverkaren väljer vilken prestanda och nivån på prestandan som ska deklareras. Det innebär att en tillverkare väljer att deklarera en egenskap och den lägsta klassen medan en annan tillverkare väljer att deklarera samtliga egenskaper med de högsta klasserna. Det är byggherren som sedan avgör om deklarerad prestanda är tillräcklig för att uppfylla kraven i byggreglerna.
P-märkningen enligt CR 032 har funnits länge och gällde system för brandskydd av ventilationssystem där CE-märkta spjäll är huvudkomponenten. P-märkningen säkerställer att CE-märkta spjäll håller rätt nivå med tillägg av krav på automatisk funktionskontroll. P-märkningen är en hjälp för att kontrollera att kraven i svenska byggregler uppfylls. En produkt som omfattas av CPR och en standard såsom EN 15650 får inte ha några andra märkningar än CE-märkningen, därmed är inte typgodkännande eller P-märkning möjlig för dessa produkter.
Sedan krav på CE-märkning av brandspjäll blivit en realitet och typgodkännandereglerna upphört att gälla, har behovet funnits att beskriva sammantaget brandspjällens egenskapskrav monterade i ett kanalsystem.
Historik
De spjälltyper som användes i Sverige på 1970- och 80-talen påminner mycket om Europastandardernas klasser utan S. Dessa spjälltyper fick inte ensamt nyttjas som brandgasskydd, dels då läckaget var betydande, dels på grund av att de styrdes enbart av en värmedetektor. Vidare fick bara halva byggnadsdelens brandtekniska klass tillgodoräknas varför kanalen ändå isolerades.
Förklaringen till denna begränsning är att de då aktuella spjällen hade låg funktionssannolikhet, det vill säga de fungerade oftast inte. Detta var en av orsakerna till att automatisk funktionskontroll infördes i början av 90-talet. I samband med detta och en förhöjd täthet av spjällbladen började ställdonsstyrda brandgasspjäll och brand/brandgasspjäll att användas.
Certifieringsregel 032 och P-märkning
Sedan krav på CE-märkning av brandspjäll blivit en realitet och typgodkännandereglerna upphört att gälla, har behovet funnits att beskriva sammantaget brandspjällens egenskapskrav monterade i ett kanalsystem. Detta fanns och beskrevs i Certifieringsregel 032 och avser System för brandskydd med brandspjäll, framtagen av SP Certifiering (nu Rise certifiering) för P-märkning. I denna skrift finns i likhet med föregående typgodkännanderegler krav på automatisk funktionskontroll var
48:e timme.
Spjället ska utöver värmedetektor i ställdon aktiveras med rökdetektorer och/eller värmedetektorer som placeras på för ändamålet lämpliga ställen. Spjället ska styras med ställdon som är anslutet till ett övervaknings- och kontrollsystem.
Rök-/värmedetektorns utformning ska uppfylla kraven i någon av följande standarder: EN 54-5, EN 54-7, EN 54-12 eller EN 54-20. Placering ska ske med hänsyn till luftströmningar och åtkomlighet för service och underhåll.
• Ställdon ska uppfylla kraven i EN 15650, avsnitt 4.2.3. Termoelementet som utlöser att ställdonet stänger spjället ska vara provat enligt ISO 10294-4, 4,2.
• Spjället ska anslutas till övervaknings-och kontrollsystem. Vid strömbortfall ska kontrollsystemet säkerställa att spjället försätts i säkerhetsläge.
Som framgår av ovanstående fanns en koppling mellan CR 032 och EN 54 enbart med avseende på rök-/värmedetektorer.
Hur ser byggreglerna ut?
Boverkets byggregler anger generellt att byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard ska vara CE-märkta, detta är också i enlighet med krav i byggproduktförordningen. För spjäll finns standarden EN 15650 och dessa ska således vara CE-märkta och prestandadeklarerade.
Brandspjäll installeras som en del av byggnaders system för brandskydd, och är anslutna till och styrs av byggnaders övriga system för brandskydd, såsom till exempel brandlarmsystemet. Det kan dock även verka oberoende av brandlarmsystemet. Till detta används mer eller mindre komplexa system för styrning och övervakning, Rök/värmedetektorer samt olika sorters moduler för inkoppling, sektionering och liknande.
EN 54-serien med harmoniserade produktstandarder omfattar Branddetekterings- och brandlarmsystem. Dels finns standarder för enskilda produkter, såsom rökdetektorer, moduler för inkoppling, övervakningssystem och liknande, dels finns EN 54-1:2021 som är en generell introduktion till denna standardserie.
EN 54-1:2021 beskriver vilka ingående komponenter som finns i ett brandlarmssystem och pekar ut tillämpliga standarder. I denna standard EN 54-1, figur 1, beskrivs de enskilda modulerna i brandlarmsystemet. Vad gäller själva brandspjället kan detta definieras som en del av brandskyddsfunktionen (markerad som ”H” i figur 1 i EN 54-1 och är markerad som ”Brandskyddsfunktion”). Detta styrks av Annex A i EN 54-1 som klart pekar att EN 15650 ska tillämpas för brandspjäll (Ventilation for buildings – fire dampers).
Boverkets byggregler anger generellt att byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard ska vara CE-märkta, detta är också i enlighet med krav i byggproduktförordningen.
I EN 54-1 finns en modul ”G” (motsvarar ”Brandskyddstyrningsfunktion”) som definierar denna kontrollenhet som en del av brandlarmssystemet. Enligt Annex A i EN 54-1 ska i detta fall kontrollboxen/ kontrollfunktionen uppfylla EN 54-18 alternativt EN 54-2. Standarden EN 54-18 gäller för ingångs-/utgångsenheter kopplade i brandlarmssystem och EN 54-2 gäller för centralapparater i brandlarmssystem.
Hur går en typprovning till?
Beroende på komponent kan det skilja sig en del, men exempelvis om man önskar uppfylla EN 54-18, krav för in- och utenheter, gäller följande:
• Funktionskrav för eventuell ingående programvara
• Märkning och dokumentation
• Miljötålighetskrav
• Värme- och köldprovning
• Fuktprovning (kondenserande och icke kondenserande)
• Korrosionsprovning svaveldioxid
• Mekanisk provning som chock- och vibrationsprovning
• EMC provning, immunitet enligt EN 50130-4
Vad gäller EN 54-2 tillkommer mera funktionskrav för ingångar, utgångar och indikeringar.
Detta gör sammantaget att tidigare nämnda komponenter i systemen för brandspjäll är möjliga att prestandadeklarera och CE-märka, och att de då de omfattas av harmoniserade standarder och CPR ska prestandadeklareras och CE-märkas. Det gör också att de krav och liknande som hanterats genom CR 032 är möjliga att hantera genom CE-märkning.
