Tema: Renovering | 9 nov 2023

Nu gäller bara framåt marsch

På ett tidigare regements- och universitetsområde i utkanten av Uppsala centrum håller ett nytt stort gymnasiecampus på att växa fram.
– Återbruk och minskade koldioxidavtryck är centrala delar i renoveringen av de gamla kasernbyggnaderna, säger fastighetsägaren Hemsös projektchef Åsa Nikitidis.

I augusti flyttade den kommunala gymnasieskolan Lundellska in i tre nyrenoverade byggnader på Polacksbacken som området kallas. När nästa renoveringsetapp är klar lagom till hösttermins­starten nästa år beräknas skolan kunna ta emot sammanlagt 1 400 elever.

På området, som består av cirka 20 byggnader, driver dessutom Academedia tre gymnasieskolor med sammanlagt cirka 1 100 elever.

När Försvarsmakten (Upplands regemente/S1) lämnade Polacksbacken i början av 1980-talet tog Akademiska hus och Uppsala universitet över kasernbyggnaderna som i dag är över 100 år gamla.

Häromåret köpte fastighetsbolaget Hemsö området. En tid därefter inleddes arbetet med att renovera bland annat de fyra byggnader på tillsammans cirka 20 000 kvadratmeter som ska bli ny hemadress för Lundellska skolan.

– De och den tidigare kaserngården på cirka 10 000 kvadratmeter – numera skolgård – är kulturminnesskyddade vilket innebär utmaningar. Även om de flesta begränsningarna gäller utvändiga förändringar har vi invändigt inte alltid kunnat göra riktigt som vi har velat. I en del fall har det krävts godkännande av länsstyrelsen, säger Åsa Nikitidis.

Det är väldigt tröga, tunga och stora hus, men samtidigt byggnader som är tacksamma att arbeta med. Det är högt i tak, vackra fönster och rejäla korridorer.

Hållbarhet, lågt koldioxidavtryck och återbruk är bärande delar i renoveringen.

– Vi har ett mycket bra samarbete med skolan som accepterar att återbruk bland annat leder till att det är mindre standardisering än vanligt. Det kan till exempel vara olika utseende på radiator som sitter i samma rum. Men det uppvägs av den miljömässiga nyttan.

I ett tidigt skede inventerades vad som kunde och borde bevaras och vad som behövde bytas ut. Väggar, stråk, schakt och wc-grupper har i största möjliga utsträckning bibehållits.

– När det gäller elen har vi sparat huvudledningar och kanalisation, men satt in nya centraler och dragit nya ledningar därifrån. Vi har även behållit en del armatur, men konverterat den till led­belysning, berättar installationssamordnaren Daniel Johansson vid byggentreprenören Zengun.

Ungefär hälften av ventilationsaggregaten har sparats. Några nya har eller ska sättas in.

– I de ventilationsaggregat som vi har sparat har vi bytt ut fläktarna till mer energieffektiva.

Vad är det för ventilationsaggregat?

– Det är i huvudsak FTX-aggregat med roterande värmeväxlare. I labbsalar med dragskåp är det batteriåtervinning.

Åsa Nikitidis:

– Det är lätt att titta på ett ventilationsaggregat, konstatera att det har 15 år på nacken och därefter skicka ut det för att sätta in ett nytt. Vi har istället valt att, om möjligt, bara byta ut de delar som verkligen behöver bytas ut och behålla resten, vilket vi sparar mycket koldioxid på.

På liknande vis har man tänkt och agerat när det gäller till exempel värmesystemet.

Byggnaderna är anslutna till fjärrvärme och fjärrkyla (ventilationsaggregatens kylbatterier).

– Det tidigare värmesystemet, inklusive merparten av radiatorerna, är kvar. Däremot har vi bytt radiatorventiler, satt in nya stamventiler och flyttat en del befintliga rörstråk, säger Daniel Johansson.

– I undercentralerna har vi bytt pumpar och enstaka ventiler.

Det är samma apparat- och styrskåp som tidigare, men med nytt innehåll.

– All fastighetsintelligens är ny, berättar Åsa Nikitidis, medan hon tillsammans med Daniel Johansson visar oss runt i byggnaderna.

Korridorer och en del andra utrymmen är av säkerhetsskäl kameraövervakade. Högtalare för in- och utrop är på väg att sättas upp.

Istället för att installera sprinklersystem har man valt att ta upp några extra utrymmesdörrar och bygga nya brandväggar.

Mycket sanitetsporslin, till exempel tvättställ och wc-stolar, har återbrukats.

– Jag trodde till en början att det inte skulle gå av estetiska skäl. Men efter rejäl städning, byte av spolknapp och spolmekanism och en ny sits är det svårt att se att det inte är nya toaletter.

Samma sak är det med tvättställen som har fått nya rörelseaktiverade blandare och ny botten.

 

Det är samma ventilation i klassrummet oavsett om det sitter en ensam lärare och rättar skrivningar eller om det pågår en lektion med 28 elever. Det kan kanske tyckas lite konstigt, men sådana är reglerna i Uppsalas skolor.

 

Enligt preliminära beräkningar kommer renoveringen av byggnaderna att ge upphov till 44 kg koldioxidekvivalent/bruttototalarea (som är ett brukligt mått i det här sammanhanget).

– Det ska jämföras med 300 kilo som är vanligt vid bygge av en ny skola, säger Åsa Nikitidis.

För att minska energiläckage från byggnadernas stora, vackra och spröjsade fönster är det installerat invändiga isolerglas.

Många installationer är gömda bakom nersänkta undertak som slutar en bit från väggarna för att inte inskränka på fönstren. Undertaken fungerar även som ljuddämpare.

De tidigare logementen har eller är på väg att byggas om till klassrum.

I korridorer, studietorg, lärarrum och liknande är det ett konstant luftflöde.

– I klassrummen är det närvarostyrning. Forcering sätter i gång – med viss fördröjning – så fort någon går in, berättar Daniel Johansson.

Är det även koldioxidstyrning?

– Nej. Det är samma ventilation i klassrummet oavsett om det sitter en ensam lärare i det och rättar skrivningar eller om det pågår en lektion med 28 elever. Det kan kanske tyckas lite konstigt, men sådana är reglerna i Uppsalas skolor.

Har renoveringen blivit billigare tack vare återbruket?

– I dagsläget ser det ut att gå ungefär plus minus noll. Visserligen har vi kunnat spara in en del på materialinköpen, men samtidigt har det lagts ned mycket mera tid på projektering än normalt. Vi har dessutom fått göra en del anpassningar i efterhand när saker inte riktigt har fungerat som vi hade tänkt oss. Det har emellanåt varit ett steg framåt, två steg bakåt, säger Åsa Nikitidis.

– Samtidigt har vi sparat stora mängder koldioxid, lärt oss mycket och fått viktiga erfarenheter.

Som?

– Bland annat vikten av att vara på plats när man ritar, att fysiskt kunna känna på saker och ting. Jag tror att mer återbruk kommer att kräva delvis en annan kompetens av projektörer än när man ritar något helt nytt. De behöver även vara lite av besiktningsmän och kunna bedöma om exempelvis ett aggregat duger även om fem år.

– Det är också viktigt att få med sig driften som emellanåt kan vara skeptisk till återbruk som riskerar att ställa till det lite för dem. Kanske får man öka driftbudgeten något. Det gäller att hitta en rimlig balans.

Ett problem vid återbruk kan vara tillgången till reservdelar.

– Det är viktigare än hur gammalt ett aggregat är, säger Daniel Johansson.

Garantier brukar lyftas fram som ett annat bekymmer.

– Det kan även vara svårt att i förväg göra exempelvis ljudberäkningar vid installation av en ny fläkt i ett befintligt aggregat. Du har visserligen bra ljuddata på själva fläkten, men inte i det nya sammanhanget. Det har gjort att vi i efterhand har fått vidta en del åtgärder.

– Samtidigt behöver man titta på helheten. Det går att spara mycket – både pengar och miljö – på att behålla och återbruka jämfört med att bygga nytt.

Text: Mikael Bergling