Hallå där
Mattias Legnér, historiker och lektor i kulturvård vid Högskolan på Gotland, som tillsammans med en kollega fått tre miljoner kronor från Vetenskapsrådet för projektet ”Kulturarvet och komforten, frågan om lämpligt inomhusklimat i kulturbyggnader under 1900-talet”.
Vad hoppas du att projektet ska resultera i?
– Att det ska leda till en fördjupad förståelse för bevarandeproblematiken. Till exempel perspektiv på installationer som sätts in för att bevara en byggnad eller föremål på lång sikt, hur ska man tänka kring installationen och hur länge ska den leva? Vi ska också titta på hur olika aktörer har påverkat teknikvalen under 1900-talet, för att få bättre grepp om rollfördelningen mellan arkitekter, vvs-ingenjörer och de antikvariska myndigheterna.
Vilka byggnader kommer ni att studera?
– Vi kommer att titta på olika typer av byggnader, bland annat Vadstena slott som används som arkiv och ett antal gotländska kyrkor. Jag håller just nu på med en fallstudie av Nationalmuseum.
Vilka frågor ställer ni?
– Ett exempel är frågan om fuktig luft är ett nytt eller gammalt problem. Genom att gå tillbaka i källorna har vi sett att i gotländska Levide kyrka rapporterades det om stora problem med fukt och mögel redan i slutet av 1800-talet. Problemen fortsatte efter en restaurering 1902-03. Man var orolig för besökarnas hälsa och på 1920-talet blev församlingen rekommenderad att sätta in en värmeledning, vilket är mycket tidigt.
Kommer ni att studera något mer?
– Ja, vi kommer också att titta på tillverkning och försäljning av kaminer och centralvärme i Sverige från slutet av 1800-talet. Man kan hitta mycket kul genom att se på marknadsföringen. Tillverkarna skrev ofta ut vilka byggnader deras produkter var installerade i.
När ska projektet vara avslutat?
– Vi kommer att hålla på i fyra år, på deltid.
Av Ingar Lindholm, Energi & Miljö 4/2010 s 10
