Profilen. | 17 apr 2025

Rörmokaren blev museiintendent

Träslöjdslektionerna i högstadiet väckte Rolf Levins hantverkarintresse. Med siktet inställt på att bli snickare tog yrkesbanan emellertid en annan bana efter ett möte med rörmokare på en praktikplats.

På högstadiet fick Rolf Levin möjlighet att praktisera på en snickarfirma, och det var då som han fick upp intresset för vvs-branschen.

– På bygget fanns ett par trevliga och roliga rörmokare som jag trivdes med och efter det bestämde jag mig för att bli rörmokare istället, berättar Rolf Levin.

Första jobbet i branschen fick han på Ståls rör i Nacka som lärling. Där trivdes han dock inte och hoppade av för att istället gå till Calor & Sjögren, nuvarande Caverion, och göra klart lärlingsperioden där. 1971 fick han sitt certifikat och jobbade sedan i tio års tid på olika projekt runt om i Stockholm, till största delen nybyggnationer.

– Ett stort jobb var bostäderna i Hallonbergen. Jag har också varit med som en av runt 120 rörmokare som arbetade med rörinstallationer när sjukhuset i Huddinge byggdes, berättar Rolf Levin.

På bygget fanns ett par trevliga och roliga rörmokare som jag trivdes med och efter det bestämde jag mig för att bli rörmokare istället.

Nästan alla nyproduktionsprojekt jobbade på ackord vid den här tiden. Dessa måste förstås räknas ut och mätas upp och det blev så småningom Rolf Levins uppdrag att på fackförbundet Byggnads vägnar jobba med att mäta ackord på arbetsplatser runt om i Stockholm. I och med det tog en ny yrkeskarriär inom fackföreningsrörelsen fart och där blev Rolf Levin kvar under resten av yrkeslivet.

– Jag satt bland annat i ackordskommittén och förhandlade villkor för ackordssystem och i yrkesnämnden som jobbade med rekryterings- och utbildningsfrågor. Jag var också med och arbetade med det nya avtalet när man slog ihop vvs-avtalet och kylavtalet till dagens kollektivavtal som heter Installationsavtalet VVS och Kyl.

De sista tio åren före pensionen jobbade Rolf Levin som central ombudsman på Byggnads med vvs-frågor. 2014 gick han i pension och höll sig till en början sysselsatt med olika byggprojekt hemmavid och åt sina döttrar. Ett år senare fick han frågan om att gå med i en grupp som höll på att diskutera starten av ett vvs-museum. Gruppen hade kommit så långt när han anslöt att det var bestämt att man skulle satsa i Bromma och flytta föremålen från det nedstängda museet i Katrineholm. Sedan dess har Sveriges VVS-museum, som nu håller på att utvecklas till Sveriges vvs- och elmuseum, tagit mycket av Rolf Levins tid.

– Jag blev intendent och jobbar med det mesta som rör museet. Bland annat håller jag i guidningar. Just nu lägger jag nog ner ungefär motsvarande en halvtidstjänst på museet. Vi har ungefär 2 000 besökare om året.

Jag har också varit med som en av runt 120 rörmokare som arbetade med rörinstallationer när sjukhuset i Huddinge byggdes.

Museet fyller en viktig funktion i att visa vvs-branschens betydelse för samhällsutvecklingen – från ”lort-Sverige” till en av världens högsta levnadsstandarder.

– Det är viktigt att få se historien för att förstå var vi står idag, säger Rolf Levin.

När han inte ägnar sig åt museet tillbringar han gärna tid i fritidshuset utanför Enköping som han lagt mycket tid på, bland annat installation av infiltrationsanläggning och rördragning från borrad brunn.