Nästa Nobelmiddag ska lagas grönt
De tre köken i Stadshuset har renoverats i rekordfart mellan två Nobelmiddagar, medan kungar, skolbarn, tjänstemän och politiker vistats i huset som vanligt. Köksrenoveringen blir grunden för Stadshuset som en Green Building.
– Jo, det är en utmaning att utföra tre års arbete på sex månader, säger Hannu Eerikäinen och plirar vänligt när han får frågan om vad han tycker om att vara logistikansvarig för ombyggnaden av de tre köken i Stadshuset.
Han gillar att arbeta i högt tempo för det får tiden att gå fort. I projektet att renovera Stadshusets tre kök som nu är inne på sluttampen har det varit just så, med råge. Arbetet har tidvis pågått i treskift, alltmedan husets vanliga verksamhet pågått, inklusive middagar med kungen, besök av skolklasser, turister och skötseln av Stockholms stads angelägenheter.
Hannu Eerikäinen är egentligen snickare, men här ser han till att rätt sak utförs vid rätt tillfälle och har kontakt med intendenten så att kulturminnesmärkta delar av byggnaden inte förstörs. Han förevisar sin anteckningsbok och förklarar att för det mesta räcker minnet till, men att han behöver göra noteringar också.
– Allt är besvärligt. Det finns fyra hissar upp, men bara en enda som går ner i källaren. Man ska vara stresstålig annars går det inte. Man ska vara envis också och aldrig ge sig, säger Hannu Eerikäinen.
Hård tidspress
Inget får gå fel i det här projektet, eftersom Stadshusets tre kök ska vara i drift i god tid innan Nobelmiddagen 2012. 15 juni, en månad efter tidningens besök, ska köken slutbesiktigas. Ett antal veckor därefter ska den första måltiden lagas i paradköket, som kallas det gyllene, och som levererar Nobelmiddagar bland annat.
– Det blir nog någon mindre variant för att köra in köket, säger Hoshiar Dodkanlou, vvs-expert i projektet.
Byggstarten skedde efter förra årets Nobelmiddag. Några veckor efter avdukningen av tallrikarna på vilka det bland annat serverats vit chokladmousse på kanelbotten, revs hela det gyllene köket på sjunde våningen, liksom köket för Stadshuskällaren och Restaurang Eken i källaren och på bottenplanet. Utrustning, rör, väggar, klinker, kakel med mera togs bort och fraktades iväg vilket var den första utmaningen. Det måste ske utan att störa övrig verksamhet i huset alltför mycket och allt rivmaterial fick paketeras innan det sändes ner med hissarna. Eftersom alla inte går hela vägen ner krävdes dessutom omlastning.
Lars Eriksson, projektledare hos Arcona, berättar att han handplockat Hannu Eerikäinen och andra nyckelpersoner med extra kapacitet för att få allt att flyta.
För att hela arbetsgruppen inklusive entreprenörerna ska fungera så smidigt som möjligt är det morgonmöte mellan halv åtta och åtta varje dag, för frågor och svar om dagens uppgifter. Det vanliga sättet att sköta frågor och svar via mejl tar för mycket tid.
– Varje entreprenör kan få ställa de frågor som är aktuella för just den dagen. Det tjänar man jättemycket på. Men allt som är juridiskt bindande skriver vi in i protokoll, det är något annat, säger Lars Eriksson.
Ibland kan det gå fel ändå. Det kan till exempel bestå i att någon borrar oplanerat. Då ringer någon från förvaltningen och klagar.
Imkanalen kräver utrymme
Under rundvandringen mellan alla delar i huset som har med ombyggnaden av köken att göra, hamnar vi på en avspärrad damtoalett intill åhörarläktaren i fullmäktigesalen. Där har ett stort schakt rivits upp och istället för en vägg finns ett bråddjup på åtminstone tio meter.
Orsaken är imkanalen. För att ersätta imkanalen, som installerades under den förra stora renoveringen 1972, måste stora delar av väggen på våning fyra rivas bort. Kanalen går från uppvärmningsköken på våning två, via det stora köket på våning sju och sedan via värmeåtervinningsaggregat på vinden ut genom skorstenarna.
– Det är som att man måste trolla fram utrymmen för vent, säger Lars Eriksson.
Huset byggdes färdig 1923 och då såg installationerna annorlunda ut. För att få plats med imkanaler, fjärrvärmerör med mera gäller det att hitta utrymmen bland alla schakt och tomrum som finns i huset utan att påverka de kulturminnesmärkta och påkostade fasaderna. Till- och frånluft kommer från skorstenar uppe på taket.
– Det är inte som i ett modernt hus utan man måste tänka sig för både två och tre gånger innan man gör hål här, säger Hoshiar Dodkanlou.
Installationer bakom guldmosaiken
Hannu Eerikäinen öppnar en lucka i en smal vindlande trappa och visar ett framtrollat utrymme alldeles bakom ett av valven i Gyllene salen, en av Sveriges viktigaste festlokaler. Bakom luckan blänker det vitt från isoleringen på den nya imkanalen och intill finns de svarta rören för fjärrkyla- och värme. På andra sidan tegelväggen finns Historiens ansikte, högst uppe på en gigantisk kvinnobild av guldmosaik längs en av långväggarna i salen som fått sitt namn efter de 18,6 miljoner bitar som använts för utsmyckningen.
Vad gäller imkanalerna från de två mindre köken har det inte gått att trolla fram utrymme för att ersätta dem.
– Man hade fått riva halva huset för att byta ut de kanalerna, konstaterar Lars Eriksson.
Därför har de relinats med epoxymaterial som tätar alla läckor till en kostnad av 9 000 kronor metern för det grövsta röret med en diameter av 900 millimeter.
Materialet förs in på insidan av imkanalen där det bildar en hård yta som ska fungera nog så bra som ny plåt.
– Det är den enda installationen som har 25 års garanti, säger Hoshiar Dodkanlou.
Vi följer en av imkanalerna upp till det gyllene köket som i själva verket är mattvitt.
Här går det inte att laga någon mat för tillfället för spisar, diskbänkar med mera står lite hipp som happ i det 800 kvadratmeter stora utrymmet som i själva verket består av flera kök, diskavdelningar, förråd och kontor. Nästan allt är nytt. Här fanns inte något k-märkt som skulle sparas.
Men gasspisarna, som var nästan nya när renoveringen startade, fick vara kvar. Strax ovanför dem påbörjas den sista biten av imkanalen. Istället för en öppning finns en rad stålglänsande gallerförsedda saker som visar sig vara cyklonfilter. Lars Eriksson plockar ner ett filter och visar:
– Cyklonfiltren körs i diskmaskinen ungefär en gång i veckan, förklarar han.
Fettet tas tillvara
Fettet från köket är också värt några rader. Istället för att bli ett problem i rör och kanaler ska det bli en råvara för tillverkning av biogas. Första steget i processen finns redan i köket, i form av en fettavskiljare. Därifrån pumpas fettet ner i huset till en slamavskiljare. Nästa steg blir en tankbil som hämtar allt för vidare transport till biogasproduktionen vid Henriksdals reningsverk.
En av orsakerna till att köket måste byggas om, var att det var svårt att få avfallsströmmarna att fungera. Andra anledningar var att golven läckte, arbetsmiljön lämnade mycket att önska och annat som följde av att köket var gammalt.
Nu när allt blir nytt ska det även bli grönt. Lysrören som lyser i dag, ska bytas ut mot LED. Värmen från matlagningen och övrig ventilation liksom kökskyla tas till vara. I vindsutrymmet under det ärgade koppartaket finns numera moderna värmeväxlare och värmebatterier. Den sammanlagda besparingen är 350 MWh av vilket 70 MWh kommer från kökskylan. Målet är att hela Stadshuset ska bli en Green Building.
Innan vi lämnar huset, måste glasen nämnas också. På plan två finns specialdiskmaskiner för bland annat de exklusiva guldprydda glasen för galamiddagarna. Det är ju onödigt att transportera de dyrbara och sköra föremålen upp och ner i huset utan det är lika bra att låta dem stanna längre ner i huset.
På plan två finns även uppvärmningsköken. Logistiken under en stor bankett kräver att maten värms upp strax innan den serveras. Här kyls också champagnen, drinkarna blandas och rangeringen sker. Kanske nästa jobb för Hannu Eerikäinen? Han skrattar åt frågan om han kan tänka sig att ta hand om logistiken under en Nobelmiddag.
– Bara det är mycket att göra och tiden går fort så…..
Sedan är det bara att öppna nästa dörr och så står vi bland turisterna i Gyllene salen.
Text Kerstin Lundell, Energi & Miljö nr 8/12 sid 26-29
- FAKTA
Byggherre: Fastighetskontoret Stockholms Stad
Projektledare: Arcona
Ventilationsentreprenör: YIT
Reliningentreprenör: Skorstensfolket
