VETENSKAPLIG KOMMENTAR: Duschar och bubbelbad kan sprida legionella
Bakterier som lever i vatten är svåra att skydda sig mot, eftersom de finns överallt i naturen. De behöver ingen värdorganism i form av en människa eller ett djur för att föröka sig. Lyckligtvis är de flesta vattenlevande bakterier ofarliga för oss människor, men tyvärr har legionellabakterierna, av vilka Legionella pneumophila är den mest kända, egenskaper som är sjukdomsframkallande. Magnus Olofsson, distriktsläkare och medicine doktor, ger en vetenskaplig kommentar på legionella.
Legionellabakterierna är mycket viktiga ur smittskyddssynpunkt. För det första krävs endast ett enstaka smittotillfälle för att bakterien ska kunna överföras till människan. För det andra finns det få andra bakterier som har samma omedelbara verkan på de centrala, och därmed de för luftväxlingen mest kritiska, områdena i lungan. För det tredje finns det få andra bakterier som kan ge upphov till en svår lunginflammation även hos människor som varit helt friska före smittotillfället. Sist, och för det fjärde, finns det inget vaccin mot sjukdomen.
Om en människa blir infekterad med legionellabakterier, kan sjukdomens allvarlighetsgrad variera kraftigt. Somliga människor utvecklar milda eller inga symtom, medan andra blir svårt sjuka och behöver sjukhusvård. Det är svårt att på förhand säga vem som riskerar att drabbas hårdare. Sjukdomsmönstret har dock likheter med andra former av lunginflammation i den meningen att människor som redan före smittotillfället lidit av sjukdomar i lungorna eller immunsystemet generellt riskerar ett allvarligare sjukdomsförlopp.
Om en människa utvecklar symtom på sjukdom, finns det två principiellt olika sjukdomsbilder. Den vanligaste, som tyvärr också är den allvarligaste, yttrar sig som en typisk lunginflammation med feber, huvudvärk och torrhosta. Den mind re vanliga sjukdomsbilden, Pontiac fever, som också är mindre allvarlig och ofta självläkande, är ett influensaliknande tillstånd med feber, huvudvärk och muskelvärk som främsta symtom. Legionellasjukdomen är epidemisk och sprids från enstaka smittkällor i form av smittförande vatten, och detta oavsett om epidemin kommer till uttryck som lunginflammation eller Pontiac fever. Man känner inte till något fall av icke-epidemiska smittkällor i form av vatten som endast varit låggradigt eller sporadiskt smittförande. Man känner heller inte till något fall av långvarigt smittbärarskap hos människor, eller smittöverföring mellan människor.
Legionella överförs typiskt genom att man andas in smittförande vatten som har spridits i inandningsluften när vattnet har satts i rörelse genom sprayning, duschning, spolning, luftdrag eller kondensering. Det finns klassiska exempel på smittspridning genom vattenkylningstorn, luftfuktare och bubbelbadkar. Det finns också exempel på hur även tekniskt helt okomplicerade anläggningar som vanliga duschar har kunnat bli smittförande om bakterierna tillåtits föröka sig under längre tidsrymder, till exempel på vandrarhem som bara används under sommarsäsongen.
Sammantaget finns det många anledningar till varför frågan om legionellakontroll har utvecklats från en sjukvårdsfråga till en byggnadsteknisk fråga. I dagens läge är det många som kan grunderna om hur legionella sprids och vilka tekniska lösningar som behövs för att man inte ska bli sjuk. Ett exempel på ett kvarstående problem är dock att legionellabakterier är variabelt temperaturkänsliga. Bakterier som har spolats ut i en rörlig vattenfas kan oskadliggöras redan vid mild upphettning, medan bakterier som fortfarande är kvar i en skyddande biofilm, till exempel på insidan av vattenrör, kräver högre temperaturer innan de dör.
Magnus Olofsson
