Ventilation och vård – ett svårt samarbete
I sjukhusventilation är låga halter av smittämnen överordnat energimålen. Exempelvis väljer man helst vätskeburen värmeåtervinning, trots att det inte är den effektivaste tekniken.
Att förebygga smittspridning är en viktig uppgift för ventilation på sjukhus. Inom viss vård är låga halter av smittämnen i luften helt avgörande för resultatet, till exempel vid transplantationer och brännskadevård.
Att sjukhusventilationen verkligen fungerar som avsett är förstås avgörande. Kanske inte helt oväntat är den ibland upphov till påtagliga störningar i verksamheten. Ett färskt exempel hittar vi vid Linköpings universitetssjukhus där man i början av mars tvingades ställa in operationer i fler dagar sedan ventilationen helt lagt av.
Ansvaret för att förhindra smittspridningen finns hos sjukvården, men det praktiska ansvaret för funktion hos och konstruktion av ventilationen ligger i händerna på fastighetsansvariga. Detta delade ansvar kan sätta vårdansvariga i besvärliga situationer, berättar Anne Tammelin, ordförande inom Svensk Förening för Vårdhygien och överläkare vid Vårdhygien Stockholms län.
– Vårdansvariga vet ofta inte hur ventilationen ska fungera. Om det visar sig att ventilationen sprider luftburen smitta, så är det vårdens verksamhetschefer som anmäls till socialstyrelsen. Vården är väldigt i händerna på tekniken, konstaterar hon.
Svårt samarbete
Till utmaningarna för att nå önskad luftrenhet i sjukhusmiljöerna hör att få de olika aktörerna att samarbeta och förstå varandra, dels för att vårdsidan ska kunna ställa krav på ventilationssystemen och veta vad man får, dels för att fastighets- och teknikansvariga ska förstå vad vården kräver och omsätta det i praktiska lösningar. Anne Tammelins erfarenhet är att denna välbehövliga kommunikation ibland är svår att uppnå, bland annat då många aktörer är inblandade.
– Vi har även det faktum att många fastighetsägare lägger ut driften av ventilation på entreprenad hos privata bolag. Det försvårar ytterligare kommunikationen mellan vårdgivare och fastighetsförvaltare.
Dåliga kunskaper
Avståndet mellan vården och fastighetssidan kan också vara ett hinder när man ska konstruera ventilation.
– Tekniksidan har stor förståelse för konstruktion av ventilation, men dess kunskapsläge är dåligt inom ventilationens betydelse för att förebygga smitta. I vissa fall kan det innebära att man föreskriver otroligt avancerad ventilation överallt. Man vet inte hur ventilationen ska appliceras i vården, sammanfattar Ann Tammelin.
Samtidigt beskriver hon vårdansvarigas svårigheter att göra sina krav tydliga:
– Vården kan säga att ventilation är jätteviktig, men har svårt att formulera kraven, säger hon.
En källa till kunskap om vårdens krav på ventilation är “Byggenskap och Vårdhygien”, som är en samling rekommendationer utgivna av Svensk Förening för Vårdhygien.
– Det kan även hjälpa ansvariga för tekniken att förstå vårdens hygienkrav, säger Ann Tammelin.
”Byggenskap och Vårdhygien” uppdateras för närvarande, men några större ändringar kring kraven på ventilation är inte aktuella.
Oförändrade krav
Beträffande sjukvårdens krav på ren luft så ligger de ganska fast. Föreningen för Vårdhygien definierar sina krav i enheten cfu/kbm (mängden bakterier per kubikmeter) utifrån vad som är motiverat för att förhindra smittspridning, och har inte funnit någon anledning till skärpning under senare år. Högst 10 cfu/m3 är den nivå som föreningen rekommenderar i operationssalen vid de mest känsliga operationerna, som är ledplastikoperationer och kärltransplantationer.
För dem som ska utforma ventilationen tekniskt gäller att det är patienternas hälsa som kommer i första rummet. Energisparandet blir underordnat de medicinska kraven, berättar Ingela Grahn Ahlbom, specialist på inomhusklimat hos Locum AB. Locum är ett fastighetsbolag för vårdlokaler för Stockholms läns landsting.
Hon beskriver ventilationen som en del i vårdens samlade grepp att förebygga spridning av infektioner. Styrande i första hand för kraven på vårdlokalerna är hälso- och sjukvårdslagen samt smittskyddslagen, vilket kan innebära att man avstår från energiåtgärder som är brukliga i andra lokaler.
– Det är de medicinska kraven som styr nivån på ventilationen. Man måste ha stora ventilationsflöden när man har inneliggande patienter vilket kostar energi. Det krävs även en viss nivå på temperaturen, att det aldrig är under 21 grader i vårdrummet.
På många avdelningar sker vård dygnet runt, och där måste ventilationen gå ständigt, utan nattlig neddragning, just för att förhindra smitta.
– En fara med nattstyrning är att det kan samlas bakterier i systemet, som kommer ut vid starten på morgonen.
Vid val av värmeväxlare är smittsäker teknik i första rummet.
– Om man absolut ska garantera att inte smitta sprids så ska man använda vätskeburen värmeväxling, men denna teknik har ganska stora energiförluster, konstaterar Ann Tammelin.
Alternativet, de mer effektiva roterande värmeväxlarna, dras med den besvärande egenheten att ha ett mindre luftläckage som kan sprida smitta.
– På vissa ställen får det absolut inte vara luftläckor. Så börjar man placera ut roterande värmeväxlare måste man ha koll på var dessa sitter, så man inte placerar fel patienter i dessa rum.
En stor ventilationsleverantör bekräftar beskrivningen. Roterande värmeväxlare är sällsynta på sjukhus. Tillverkare uppger dock att tekniken gått framåt, men det går ännu inte att garantera full säkerhet med roterande växlare.
Av Björn Åslund, Energi & Miljö nr 4/10 sid 22
FAKTA
Vårdens krav på ventilation
“Byggenskap och Vårdhygien”, som är en samling rekommendationer kring vårdhygienen utgivna av Svensk Förening för Vårdhygien, www.sfvh.se. Den riktar sig bland annat till projektledare, byggherrar och entreprenör.
En annan källa till kunskap om vårdens krav är socialstyrelsens “Att förebygga vårdrelaterade infektioner”.