Våtmarker kan rena vatten från PFAS
Flytande våtmarker med våtmarksväxter kan rena vatten från PFAS med upp till 40 procent under ett dygn. Det visar en ny studie från Stockholms universitet. Forskarna har också klarlagt vilka växter som är bra på att rena.

Undersökningen har utförts på färskvatten från Sänksjön i Kallinge i Blekinge. Invid denna sjö ligger F17:s flygflottilj, där försvaret vid sina brandövningar använt brandskum innehållande PFAS. PFAS-halterna är anmärkningsvärt höga i detta vatten, liksom i flera vattendrag som är anslutna till brandövningsplatser och flygfält.
– Vi observerade att alla PFAS-ämnen minskade signifikant med tiden, med upp till 40 procent under ett dygn. Växtbiomassans storlek visade sig vara viktigare för effektiv rening än en specifik växtart, säger Maria Greger, docent i växtfysiologi vid Stockholms universitet. Hon har under 30 år lett forskning i ämnet fytoremediering, i vilket man använder växter för att rena mark, vatten och luft från föroreningar.
En flytande våtmark med våtmarksväxter är en billig metod som skulle kunna användas i vattendrag i Sverige där vattnet är förorenat med PFAS
– Det är första gången man har visat vilka flytande våtmarksväxter som är bra på att rena vatten från PFAS, säger hon.
Starrväxter hör till de arter som snabbast minskade koncentrationen av tungmetaller. Växterna tar upp PFAS och ackumulerar det i skotten, som kan skördas och då gör det enkelt att avlägsna föroreningen från platsen. Forskarna har dessutom visat att växten bryter ner föroreningen i vattnet med hjälp av sina enzymer, och att även nedbrytningsprodukterna tas upp av växten.
Genom att minska halterna av PFAS i vattnet i vattentäkter med flytande våtmarksväxter kan man på sikt även minska PFAS-halterna i dricksvatten.
– En flytande våtmark med våtmarksväxter är en billig metod som skulle kunna användas i vattendrag i Sverige där vattnet är förorenat med PFAS. Metoden skulle även kunna utvecklas för användning på den egna tomten om vattnet där blivit förorenat med PFAS, säger Maria Greger.
Källa: Stockholms universitet