Tydligt samband mellan sjukfrånvaro och luftföroreningar
Det finns ett tydligt samband mellan sjukfrånvaro från jobbet och ökad förekomst av luftförorenande partiklar i luften, visar forskning från Umeå universitet. Studien visar att för varje ökning av partiklar i luften med tio mikrogram per kubikmeter ökar risken för sjukskrivning med 8,5 procent två till fyra dagar efter exponeringen.
Människor är i varierande grad utsatta för skadliga luftföroreningar hemma, på arbetet och i trafiken. Många specifika effekter av sådan exponering är vetenskapligt väl belagda, till exempel högre dödlighet i hjärtkärl- och lungsjukdom, medan andra samband nästan inte alls är studerade.
En ny studie vid Umeå universitet undersöker sambandet mellan halten av partiklar och registrerad korttidssjukfrånvaro bland yrkesverksamma vuxna i Stockholm stad, vilket inte tidigare har studerats.
– Resultaten visar att luftföroreningar orsakar en fullt mätbar kostnad för samhället och arbetsmarknaden. Studien fyller en viktig kunskapslucka eftersom detta samband i brist på bra data inte i så stor utsträckning har blivit studerat tidigare, säger Johan Sommar, forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet och en av studiens författare.
Studien har gjorts genom att forskarna har nyttjat registerdata på korttidssjukskrivning från Statistiska centralbyrån, SCB, samt miljöförvaltningens dagliga mätningar av partiklar i Stockholmsluften under nära 10 år innefattande totalt 1,5 miljoner sjukskrivningar.
För varje ökning av partiklar i luften med tio mikrogram per kubikmeter ökar risken för sjukskrivning med 8,5 procent två till fyra dagar efter exponeringen. Det gäller så kallade PM 2,5-partiklar, det vill säga partiklar med en diameter om mindre än 2,5 mikrometer som bland annat kan komma från biltrafiken. Det innebär att man kan beräkna att cirka fyra procent av alla korttidssjukskrivningar i Stockholm har samband med luftföroreningar.
Källa: Umeå universitet
