Två sakkunniga i hela landet
Certifierad sakkunnig brand:
Sedan 1,5 år tillbaka kan kommunernas byggnadsnämnder kräva att byggherrar anlitar en så kallad certifierad sakkunnig brand när det krävs en mer kompetent utredning av brandsäkerheten. Men hittills har intresset för den nya kompetensen varit svalt.
– Det här är fortfarande en ganska liten del av alla uppdrag som jag har, det handlar om tre till fyra uppdrag per år av totalt flera hundra, säger Joakim Ardenmark, brandkonsult och certifierad sakkunnig brand i Malmö.
Han har varit certifierad brandsakkunnig hos certifieringsorganet SP Sitac sedan 2002. Men för tre månader sedan uppdaterade han sin certifiering enligt de senaste reglerna, och fick bland annat riksbehörighet. En månad tidigare certifierades även brandkonsult Henrik Alling i Karlstad enligt samma regler. Det finns nu alltså två certifierade sakkunniga inom brand i hela Sverige.
– Vi kopplas främst in när det handlar om mer komplexa eller spektakulära projekt där det finns stor risk för personskada. Det kan handla om stora arenor eller Ikeavaruhus. Jag har även haft uppdraget att kontrollera en inredd vindslägenhet, berättar Joakim Ardenmark.
Finns brister i branschen
Henrik Alling är på väg hem från sitt första uppdrag som certifierad sakkunnig när Energi & Miljö ringer upp. Det handlar om en befintlig byggnad där verksamheten har ändrats. Tidigare var lokalen oinredd, men nu ska den användas som samlingssal för många människor. Då blir kraven på brandskyddet högre och byggnadsnämnden vill att en certifierad sakkunnig kontrollerar bygghandlingarna och tittar på utförandet.
– Det är bra att de anlitar en sakkunnig. Det finns alldeles för många i byggbranschen som säger att ”det här har jag jobbat med i 30 år, så jag kan det” Men man kan ju ha gjort fel i 30 år… säger Henrik Alling.
VA-konstruktörer och arkitekter är några yrkeskategorier som ibland även projekterar brandskydd. Vissa är förstås duktiga, men det finns också de som brister i kompetens.
– En risk är att de inte ser när brandlösningen avviker från de allmänna råden. Jag har sett byggnader med för långa gångavstånd för utrymning, skyltar som inte lyser med mera, säger Henrik Alling.
Lång erfarenhet
Både han och Joakim Ardenmark har genomgått en omfattande prövning innan de godkändes som certifierade sakkunniga inom brand. I grunden är de brandingenjörer med minst fem års erfarenhet av analytisk dimensionering av byggnader. Till ansökan om certifikat måste de bifoga information om referensprojekt som de genomfört och avslutat under de senaste sex åren. Ett intyg om lämplighet, till exempel från en chef, måste också bifogas och slutligen ska de klara en omfattande tentamen med frågor om regelverk och brandteknik. Var femte år måste ansökan om certifiering göras om, för att säkerställa att kunskaperna är aktuella. För brandkonsulterna kan certifieringen vara en rimlig investering. Utöver tiden för studier och tentamen kostar ansökan 5 000 kronor och sedan 1 000 kronor per år. För certifieringsorganet SP Sitac är verksamhetens lönsamhet mer tveksam. Att bli ackrediterad av Swedac kan kosta runt 200 000 kronor. Om certifieringen ska uppdateras vart femte år blir det en del pengar i längden.
– Ur lönsamhetsperspektiv måste vi ha ungefär 100 certifierade personer. Nu avvaktar vi nästa revision hos Swedac som blir om 16 månader. Då får vi se hur vi ska gå vidare, säger Ulf Petersson, tekniskt ansvarig för personcertifieringar hos SP Sitac.
Tror på ökat intresse
En hämsko för efterfrågan av certifierade sakkunniga kan vara att det inte är ett lagkrav enligt PBL att anlita sådana. Både Henrik Alling och Joakim Ardenmark tror dock att intresset för deras kompetens kommer att öka när fler får upp ögonen för att de finns.
– Kunskapen om att det nya verktyget finns ökar. Vi börjar få in fler förfrågningar nu, säger Joakim Ardenmark.
– När kommunerna får höra talas om vad jag gör så tycker de oftast att det är väldigt bra, säger Henrik Alling.
Frågan är om intresset ökar tillräckligt mycket och snabbt för att certifieringsorganet ska vilja fortsätta certifiera sakkunniga inom brand. Det återstår att se.
Marie Granmar, Energi & Miljö nr 10/2012 sidan 41-42
