Magnus Olofsson. Foto: Jennie Lindberg

Vetenskaplig kommentar: Astma och hösnuva beror på boendet

Vetenskaplig kommentar.

I avhandlingen ”Asthma and Rhinitis among Adults in Sweden and China: Risk Factors in the Home Environment” redogör forskaren Wang för risken att drabbas av astma och hösnuva i relation till boendeförhållandena. Magnus Olofsson, medicine doktor, anser att Wangs avhandling, liksom andra folkhälsostudier, hade behövt stöd att fastställa variationen i patientgrupper.

Sjuka-hus-syndromet (sick building syndrome) innebär att människor drabbas av trötthet, yrsel, huvudvärk, samt irritation i näsan, svalget och ögonen till följd av att de tillbringar mycket tid i en viss byggnad. Liksom i många andra grenar av folkhälsovetenskapen, där man studerar utbredda och diffust spridda negativa effekter, till exempel luftföroreningar, är dock sjuka-hus-syndromet svår att få ett enhetligt grepp om när sambanden ofta är snåriga, avlägsna och otillräckligt kartlagda.

I en översiktsartikel från 2012, ”Adverse Health Effects of Indoor Moulds”, påpekar forskaren Piecková att man vet att mögelsvampar som växer i byggnader ger ifrån sig luftemissioner som påverkar människor, men att det fortfarande är oklart exakt hur denna påverkan sker. Om man dessutom väger in andra tänkbara störfaktorer, till exempel buller och luftföroreningar från trafiken, förstår man att det kan vara svårt att renodla sambandet mellan ett så vardagligt symtom som trötthet och problem med inomhusmiljön.

I den nyutkomna avhandlingen ”Asthma and Rhinitis among Adults in Sweden and China: Risk Factors in the Home Environment” redogör forskaren Wang för risken att drabbas av astma och hösnuva i boendemiljön, samt hur riskscenarierna skiljer sig mellan Sverige och Kina. Utöver välkända riskfaktorer för symtom från andningsvägarna, till exempel kallt klimat och tobaksrök, försöker Wang specificera sambandet mellan astma, hösnuva och olika faktorer som gäller byggnadernas konstruktion.

Fukt och mögel i inomhusmiljön är ett vanligt problem i båda världsdelarna, men Wang går vidare i ämnet genom att utveckla sådana riskfaktorer som har med byggnadernas konstruktion att göra. Wang har funnit att risken för att utveckla symtom från andningsvägarna är högre om man bor i byggnader som har ett produktionsår mellan 1961 och 1975, har låga ventilationsflöden, eller att man bor i en lägenhet som är en hyresrätt.

Oavsett om man gör folkhälsostudier eller sjukhusbaserade medicinska studier väljer man ofta att studera sjukdomar och symtom som har ett högt sjukdomsvärde, det vill säga att sjukdomen eller symtomet utgör ett starkt hot mot människors liv eller funktionsförmåga. Hjärtinfarkt och elakartade sjukdomar är exempel på höga sjukdomsvärden. Anledningen till att man hellre väljer ett högt sjukdomsvärde än ett måttligt för sin studie, är att det kan vara svårt att få forskningsanslag om man inte kan övertyga finansiärerna om (1) att det finns ett starkt hot mot hälsan och (2) att det starka hotet är möjligt att avvärja eller mildra genom att vidta en viss åtgärd.

För att bli trovärdig måste man dessutom kunna redovisa en koncentrerad statistisk analys, där man begränsar sig till ett litet antal variabler och på så sätt minskar utrymmet för att någon ska förklara bort undersökningsresultaten genom att antyda att de beror på tillfälligheter. Det är emellertid också viktigt att man kan visa att sjukdomsvärdet i den studerade gruppen är enhetligt och att variationen mellan individerna är begränsad – man kan säga att individerna i en studerad grupp bör vara ungefär lika sjuka.

Sammansättningen av patienter och sjukdomsvärden i en grupp kallas på engelska för ”patient mix”. Tyvärr finns det inget objektivt jämförelsetal eller index som kan vara till hjälp när man värderar spridningen i en patientmix utöver de grova fingervisningar som traditionella centralmått kan ge, till exempel den genomsnittliga åldern i den undersökta gruppen.

I Wangs avhandling blir problemet med heterogena sjukdomsvärden tydligt, eftersom man har behövt kombinera symtom på astma (som är en svår sjukdom med ett högt sjukdomsvärde) med hösnuva (som är en måttligt svår sjukdom med få kända komplikationer och därmed ett lågt sjukdomsvärde) för att illustrera omfattningen av hälsoproblem i relation till boendemiljön.

En heterogen patientmix öppnar dörren för att även fullt korrekt utförda statistiska analyser kan bli orättvist ifrågasatta: ”Är det säkerställt att det verkligen är symtomen med högt sjukdomsvärde som har påverkats av den här riskfaktorn och inte enbart symtomen med lågt sjukdomsvärde?” Det borde emellertid vara matematiskt möjligt att skapa ett jämförelseindex för patientmix på ett sådant sätt att folkhälsovetenskaperna fick egna, unika instrument för att skapa transparens och möjlighet till jämförelser mellan olika typer av studier.

Om Wang hade haft bättre verktyg för att kvantifiera sin patient mix skulle avhandlingen kunnat sätta ännu större avtryck i byggbranschens önskemål om mer specifika direktiv – vad ska vi göra i framtiden?

Magnus Olofsson, medicine doktor