Energi & Miljö skrev om att ”Vakuumtoaletter ska spara vatten” i nr 12/2020. Något som artikelförfattaren finner anledning att replikera.

Borde vara större precision i mätningar och slutsatser

REPLIK.

Jag läser den redaktionella artikeln ”Vakuumtoaletter ska spara vatten” som handlar om ett projekt i Helsingborg. Och jag tolkar rubriken som att vattenbesparing är huvudsyftet med installationerna. Men det är miljötekniska vinster som lockar med separerade avloppsflöden, och med all rätt! Bo G Hellers replikerar artikeln i Energi & Miljö nr 12/2020.

Bo G Hellers.

Som bakgrund till det pågående projektet H+ vill jag anföra min artikel ”Avloppssystem för framtidens bebyggelse”, Energi & Miljö nr 11/2003, skriven kort efter det att Joel Liljendahl gått ur tiden, vakuumsystemets återuppfinnare efter Charles Liernur, som patenterat ett vakuumsystem redan på 1860-talet.

Liernurs system prövades lokalt i ett stort antal europeiska städer fram mot sekelskiftet 1900, för näringsinnehållets skull men slopades då kemiska gödningsämnen blev allmänt tillgängliga och blandsystemen hade visat sig driftsäkra, till exempel i London.

Vakuumsystem föll i glömska men väcktes till liv på 1950-talet av Liljendahl, som ivrade för att ersätta självfallssystemet, som han ansåg överspelat. Ett visst stöd fick han av Planverket (Gunnar Essunger), men ambitionen dog när den kylige generaldirektören Lennart Holm tog ansvar för miljonprogrammet på 1960-talet. Liljendahl fick nöja sig med enskilda installationer på vattenfattiga öar och så småningom i rörliga miljöer, som på fartyg och tåg. Där har vakuumsystemen efterhand erövrat hela marknaden, en miljardmarknad, som inbegriper även flyg.

Min första artikel följdes upp med en andra, ”De stora VA-systemens framtid” i Energi & Miljö nr 5/2007, där särskilt hygieniska vinningar framhölls. Det viktiga projektet med vakuuminstallationer i Hamburg presenterades i mina artiklar ”Källseparerade avlopp gör Hamburg grönare”, VVS-Forum nr 9/2011, samt ”Källseparerade avlopp i Hamburg/Jenfeld – uppföljning”, VVS-Forum nr 8/2012. Denna viktiga referens omnämns också i den nu aktuella artikeln men utan slutsatser.

Projektet H+ presenterades första gången av Marinette Hagman: ”Nygamla avlopp åter till heders”, Energi & Miljö nr 12/2015. Hon presenterade samma artikel även internationellt, där hon fick uppskattning för att hon hänvisade till tidigare insatser, främst av Liernur. Där möter vi också, för första gången uppgiften om att man valt ett trerörssystem för avloppet (svart, grått, avfallskvarn), vilket är unikt och borde ha motiverats i den aktuella artikeln. Innebär det inte en onödig komplikation? Uppnår man större säkerhet och högre slamkvalitet?

Uppgiften i den aktuella artikeln att en vakuumspolning drar med sig 30–60 liter luft är överraskande låg. Gamla mätningar visade 80–100 liter vid en halv atmosfärs undertryck, medan en självfallstoalett drog omkring 30 liter (Eskil Olsson). Om man eftersträvar en integrerad ventilation är en högre siffra naturligtvis motiverad.

Jag gläder mig åt vakuumsystemens framgångar och skulle önska artiklar om dessa provinstallationer med större precision i mätningar och slutsatser.

Bo G Hellers
Professor emiritus, KTH (konstruktionslära)
En gång första vd för Evaksystemet

Annons