Swesiaqs nya råd om självdragsventilation
Swesiaq är en intresseorganisation med målsättningen att öka kunskapen om inomhusmiljö och hälsa genom att sammanföra forskare och praktiker. Nyligen presenterades nya råd om utredning av självdragsventilation i bostäder. Anders Lundin är civilingenjör och yrkes- och miljöhygieniker samt även huvudansvarig för råden.
Självdragsventilation kan vara en perfekt ventilationslösning i en tvåvåningsvilla i ren miljö ute på landet, i ett gärna lite dragigt hus och helst med någon form av vedeldning året runt. Ventilationen är tyst och kräver ingen elenergi. Men den kräver en hel del pysslande: att man stänger av uteluftdon när det blåser, kommer ihåg att öppna dem efteråt, att man är beredd att ibland öppna ett fönster på glänt, att man skruvar lite på radiatorerna då och då, att man vädrar efter duschande och vid matlagning…
Tyvärr råder inte alltid perfekta förhållanden för självdrag. I städer/tätorter med alstring av förbränningsgaser – fordonstrafik och småskalig fastbränsleeldning – bildas bland annat partiklar PM2,5, med allvarliga hälsoeffekter, som bör filtreras bort innan de tas in i bostaden. Detta är omöjligt med självdrag. De täta filter som krävs skulle hindra självdraget för mycket.
Avgörande för bra självdrag vid vindstilla är ett tillräckligt termiskt drivtryck. För detta krävs dels tillräcklig skorsstenshöjd, dels tillräcklig tryckskillnad mellan den uppvärmda luftpelaren inomhus och den lika långa men kalla luftpelaren utomhus. Båda faktorerna har lika stor betydelse.
Stort termiskt drivtryck kan man få i bottenplanet på ett höghus med 16 meters skorstenshöjd och vid -20 °C utomhus. Då blir drivtrycket 27,5 Pa. Lågt termiskt drivtryck får man i ett enplanshus med fyra meters skorstenshöjd och +10 °C ute. Då blir drivtrycket 1,7 Pa. Någonstans mellan dessa ytterligheter ligger drivtrycket normalt under vinterhalvåret. Med skorstenshöjden åtta meter, och vid +5 °C ute, blir drivtrycket 5,1 Pa, ett ganska typiskt drivtryck vintertid.
Figuren nedan visar tryckflödeskurvor för vanliga spaltventiler. Den lila kurvan gäller en 40 centimeter lång spaltventil. Man ser att vid det ”typiska” drivtrycket 5,1 Pa, ger den lila spaltventilen cirka 5 l/s. Enligt sömnforskare krävs cirka 10 l/s per person för bra sömn. I ett sovrum för två krävs 20 l/s, alltså fyra 40 centimeters spaltventiler. Observera att detta gäller under ganska bra förhållanden: bra skorstenshöjd och ganska kallt ute. Dessutom förutsätts att hela drivtrycket ligger över uteluftdonen, det vill säga att tryckfallen vid över- och frånluftsdon samt frånluftskanal kan försummas. Det är alltså uppenbart att spaltventiler med hål genom fönsterkarmen ofta får svårt att leverera tillräcklig mängd uteluft i många självdragsanläggningar.
Det här var två av de problem som kan bli aktuella vid självdrag. Men det finns fler. Ett handlar om den stora vindkänsligheten. Om det blåser mer än några meter per sekund får lätt vindtrycket större betydelse än det termiska drivtrycket. Uteluftdonen bör som nämnts ha stor genomströmningsarea för att ge tillräckligt med uteluft. Om det blåser mot fasaden släpper de då in stora mängder luft som kanske är kall. Rum i olika väderstreck får olika temperatur vid blåst. Uteluftdonen bör gå att reglera, helst automatiskt. Annars kan man behöva reglera manuellt för att undvika kyla och drag.
Fler möjliga problem: Kanske är man trött på matos och fukt och installerar hjälpfläktar i kök och badrum. Men förutom att detta kan vara förbjudet i flerbostadshus, skapas då en stor förändring i tryckförhållandena i bostaden, en obalans som kan leda till obehagliga överraskningar.
Visuell kontroll och uppmätning av alla komponenter ger grundläggande och stabila kunskaper om självdraget som är oberoende av vädret
Alltså, mycket som kan gå fel. Swesiaqs råd innehåller ett smörgåsbord av förslag på 17 olika metoder för att undersöka orsaken till att brukarna inte mår bra. Som ett försök att lotsa utredaren till rätt metod finns en lista över vanliga typer av innemiljöproblem – med möjliga orsaker och lämpliga metoder att inleda med. Givetvis utan garanti för att rekommenderade metoder inte kan behöva kompletteras.
På sin väg genom bostaden måste luften passera ute-, över- och frånluftsdon samt frånluftskanaler. Tillsammans med luftinläckaget via fasaden kallas dessa med ett gemensamt namn självdragssystemets kom-
ponenter. Visuell kontroll och uppmätning av alla komponenter ger grundläggande och stabila kunskaper om självdraget som är oberoende av vädret. Andra, kompletterande tekniker som kan användas för att förstå hur självdraget fungerar är teströk, mätning av frånluftsflöden, differenstrycksmätningar och ibland användning av spårgas.
Självdragsråden utgår från Swesiaqmodellens tankar om systematik vid innemiljöutredningarna och vill vara ett komplement för utredare som vill förstå hur självdragssystemet kan bidra till brukarnas innemiljöproblem. Vi är tacksamma för alla kommentarer till de nya råden. Skriv till info@swesiaq.se eller direkt till mig: andblun@gmail.com.
Råden finns att ladda ned på swesiaq.se. Dokumentet är 53 sidor långt; vi tror att det är svårt att skriva en enkel checklista – det finns för många aspekter att ta hänsyn till. På hemsidan, under Swesiaqs råd, finns även ett Excelblad som automatiskt beräknar luftflöden genom olika rum och lufttrycket (differenstryck relativt golvnivå) i olika rum.
Text: Anders Lundin
