Stockholmsprojektet utvärderade luftvärme

Att distribuera värme via ventilationssystemet är inget nytt under solen – det testades i stor skala för 25 år sedan i ett forskningsprojekt i Stockholm. Men det är inte förrän i samband med passivhusutvecklingen som tekniken tagit ny fart.

Höstvetet, flerbostadshus med luftvärme invigt i början av 1980-talet. Foto: Mark Kretz Under början av 1980-talet byggdes i det så kallade Stockholmsprojektet ett antal experimentbyggnader med statligt stöd och som utvärderades noggrant. En av dessa var kvarteret Höstvetet i Hagsätra, där man för första gången till ett flerbostadshus testade säsongsvärmelagring i borrhål (25 stycken 90 meter djupa hål med en lagringsvolym på 25 000 kbm) kombinerad med värmepumpar, och med luftvärme som distributionssystem. Lägenheterna värms med ett luftvärmesystem, bestående av lägenhetsvisa cirkulationsaggregat och inblåsning i framkant av rummen under fönstren. Förutom cirkulerad luft, distribueras ny ventilationsluft via ett centralt aggregat där all värmeväxling sker. Värmen till lägenhetsaggregaten distribueras via tappvarmvattnets vvc-system.

Byggnaden uppfördes av JM, som tillsammans med dåvarande VBB (nuvarande Sweco) tog fram den tekniska lösningen för säsongsvärmelagret och värmepumparna. Ansvarig hos VBB var Johnny Kellner, numera teknik- och miljöchef hos byggbolaget Veidekke. Värmebehovet beräknades till 30 kWh/kvm/år. – I dag är i princip alla bostadshus som vi bygger effektmässigt av mer eller mindre passivhusstandard. Med så låga energibehov som dessa flerbostadshus har blir det problem av hygieniska skäl med F-ventilation där man tar in uteluft via fasaden. Vi måste installera FTX-ventilation med minst 85 procents temperaturverkningsgrad. Det betyder att vi i dag i princip installerar luftvärme, kombinerat med mindre lågeffektradiatorer. I fallet med Höstvetet vill jag minnas att värmeåtervinningen inte räckte till, utan vi fick tillsätta värme via värmebatteri i värmeväxlaren.

Den ökade teknikgraden i flerbostadshusen för med sig ökade krav på kunskap hos dem som ska sköta anläggningarna. Flerbostadshusen med FTX-system och styr- och reglerutrustning börjar likna komplexiteten för kontorshus. – Det råder en extrem brist på duktiga drifttekniker som kan sköta dessa moderna fastigheter, ett faktum som också speglas i att det ännu inte finns någon professur i driftteknik vid någon av våra högskolor, säger Johnny Kellner.

Minska installationskostnader VVS-lösningarna konstruerades av Kjell-Åke Henriksson, då som konsult hos Arlanda VVS-konstruktioner AB. Numera är han installationsansvarig hos JM, alltså det byggföretag som uppförde Höstvetet. – Luftvärmeprojekt utfördes inte bara på Höstvetet utan även i andra projekt, till exempel ett likartat i Sigtuna. Några direkta klagomål har han inte hört talas om, men han konstaterar att möjligheten för de boende att reglera inomhustemperaturen var begränsad – det fanns bara ett reglage för tillufttemperaturen i vardera lägenhet. Det man kunde reglera var luftflödet, via ställbara tilluftsdon. – Varför det inte blev fler projekt med luftvärme efter detta vet jag inte direkt, men en orsak kan nog sökas i att branschen är försiktig samt att vi är kortsiktiga och vill uppfinna hjulet gång efter annan. Fördelarna med luftvärme är enligt Kjell-Åke Henriksson att det ges möjlighet till att förse lägenheterna med elektrostatiska filter som fungerar som allergifilter. Han konstaterar att projektet blev dyrare i produktionskostnad än ett ”normalbygge” för denna tid. – Ett problem man diskuterade och tyckte var jobbigt var alla ingjutna kanaler. Man tyckte att det tog plats och ackordstiderna kunde bli lidande. Det blev en kanal för varje rum, så att det blev mycket kanaler vilket gjorde att man fick se till att man inte korsade avloppen. Det var också mer samordning av ritningar inom konsultgruppen, och för entreprenörerna blev det samordningsarbete på byggplatsen. – Det pratas mycket om Djurgårdsstaden, men Stockholmsprojektet var fantastiskt intressant ur teknikutvecklingssynpunkt. Där finns det mycket att lära.

Av Mark Kretz, Energi & Miljö nr 1 2011 sid 33

• Fakta Stockholmsprojektet Stockholmsprojektet är samlingsnamnet på sex experimenthus (i kvarteren Konsolen, Sjuksköterskan, Bodbetjänten och Skogsalmen) byggda under åren 1982 till 1985. Ett år efter det att husen blev färdiga genomförde Stockholms kommun via Stockholms Stads Utrednings- och Statistikkontor AB (USK) en boendeundersökning. I den ingick även ett referenshus som fick representera normal nybyggnation. Denna undersökning följdes upp 1991 med en ny studie, efter fem års boende.