Staden som tar klimatfrågan i egna händer
Liksom i Europa drivs utvecklingen av energieffektiva byggnader i USA framåt på federal och lokal nivå. Följ med till Boulder där politikerna beslutat om hårda energikrav vid nybyggnad och invånarna själva beslutat att beskatta energi, och till ett nybyggt kontorshus som lovar att gå plus minus noll energimässigt över ett år.
På NREL-kontoret testas bland annat fönster som automatiskt skärmar av solljuset (till höger på bilden) för att minska behovet av kyla.
Sist jag mötte Matthew Appelbaum var i en helt annan miljö: amerikanske ambassadörens villa på Djurgården i Stockholm, ljusa rum med modern konst på väggarna och en och annan halloweenprydnad. Representationsvåningen var fylld till bristningsgränsen med en blandning av amerikaner och svenskar, mest amerikaner och då framför allt amerikanska borgmästare. De kom från städer som satsat på energifrågan sedan länge, kommuner av olika storlek med det gemensamt att de på egen hand undertecknat Kyotoprotokollet medan den federala regeringen vägrat. Nu var de i Sverige för att se och lära. Två meningar återkom i varje samtal med någon av dem: ”Vi ligger långt efter” var det ena mantrat. Det andra ”vi är ju inte lika duktiga som Boulder, de är exceptionella”. Matthew Appelbaum, Boulders representant, höjde sig över mängden. Han hade ett champagneglas i handen och lovade yvigt att ta emot Energi & Miljö om tidningen händelsevis skulle råka ha en reporter på andra sidan Atlanten.
Boulder är inte okontroversiellt. ”Den staden ligger 100 miles från verkligheten” sade en bekant. ”Det är en lekstuga för rikemän” en annan. Orten finns i delstaten Colorado, som bland annat utmärker sig för att vara en av de fyra främsta delstaterna i USA när det gäller solenergiinstallationer. Men Boulder ligger också i ”kolbältet”, den del av USA som försörjs med billig el från kolkraftverk och som traditionellt har en stark opinion för låga energipriser och mot onödigt miljötjafs.
Redan från början vänder staden upp och ned på bilden av sig själv. Lyxvillorna med solpaneler lyser med sin frånvaro. Husen ser mer ut att vara hämtade från ett svenskt sportstugeområde. Precis bortom stadens kullar börjar Klippiga Bergen, en dramatisk, taggig horisont som får bebyggelsen att kännas ännu lägre. Jag hamnar fel, traskar in på stadsbyggnadskontoret som ligger i en grå betongkloss från 60-talet. Folk sitter tålmodigt i kö längs väggarna, med ritningar och handlingar i knäet. Jag får hjälp att hitta fram, staben finns inte här utan i ett tipi-liknande hus på andra sidan parken.
Ny energistandard Kara Mertz, tjänsteman med ansvar för energiprogrammet, och politikern Matthew Appelbaum tar emot på hennes kontor, långt från lyxen hos ambassadören. – Vi vill stå för ett ledarskap och fungera som ett laboratorium där man testar styrmedel. Vi är inte rädda för att prova nya saker. Allt behöver inte vara perfekt direkt, säger Kara Mertz. Bara någon vecka före Energi & Miljös besök har hon lanserat en energistandard för samtliga hyreshus i staden, minimikrav som de måste uppfylla inom sex år. Annars förlorar ägaren rätten att hyra ut lägenheterna, en rätt som omprövas av kommunen en gång vart fjärde år. Kravet är att fastigheten får använda maximalt 20 procent mer energi än vad den amerikanska varianten på BBR föreskriver för nybyggda hus. – Ungefär 50 procent av alla bostäder i Boulder är hyreslägenheter, det beror på universitetet. Många byggnader är äldre, målet är att få dem att uppnå en hyfsad standard. Kallhyra är vanligt, vi ser detta som ett sätt att ge dem som bor i husen bättre förutsättningar, säger Matthew Appelbaum, utan att närmare gå in på vad som händer hyresgäster vars värd förlorar uthyrningstillståndet. Att ha en stabil, lokal opinion för extra skatter och tvingande regelverk får sägas vara en politisk bedrift, men valmanskåren i Boulder utgör ingen typisk grupp amerikanska väljare. I kommunen, som har 300 000 invånare, finns både Rocky Mountain Institute (en tankesmedja och forskningsinstitution inom miljöområdet) och ett universitet med samma inriktning. De flesta i Boulder känner någon klimatforskare, miljö- eller energispecialist. Men det är ändå fascinerande att man i detta Land of Freedom kan införa lokala regler som i praktiken kan ta ifrån en person rätten att hyra ut sitt eget ägandes hus.
”Krav enda sättet” Regelverket trädde i kraft i januari i år, och 2018 ska alltså samtliga Boulders 20 000 hyreslägenheter vara energieffektiviserade i någon mån. För att få upp farten har staden infört effektiviseringssubventioner de första tre åren. – Krav är det enda sättet att få majoriteten att göra något, säger Kara Mertz. Krav ställs också på den som vill få bygglov för att bygga till, renovera eller bygga nytt. Ett poängsystem avgör om byggplanerna uppfyller energikraven eller inte. Ju större hus, desto hårdare krav. Den som vill bygga sig en villa på över 450 kvadratmeter måste i praktiken prestera ett nollenergihus, det vill säga ett hus som utslaget över ett år tillför lika mycket energi som det använder. – Det är viktigt att reglerna också gäller renovering och tillbyggnad. Vi har inte så många nybyggen, om vi bara reglerade dem skulle ingenting hända, säger Matthew Appelbaum. Förutom tvingande regelverk finns olika system för att uppmuntra fastighetsägarna. Efter många år av försöksverksamhet har det senaste programmet nyligen lanserats. Det bygger på att husen energigranskas och att ägarna får förslag på åtgärder. Så långt känns allt bekant, men uppföljningen skiljer ut sig. I Boulder erbjuds husägaren handfast hjälp med att hitta hantverkare och beställa jobbet. – Det är vanligt i USA att kommunalt ägda energibolag utför energigranskningar, men det är också allt de gör. Sedan lämnar de husägaren med en bit papper, säger Matthew Appelbaum. – En undersökning av 750 traditionella energigranskningar visade att bara 70 stycken, alltså 10 procent, ledde till åtgärder. När vi testade vårt nya program gick 50 till 60 procent vidare, säger Kara Mertz.
Beskattar sig själva Finansieringen kommer från skattsedeln. Kommuninvånarna har röstat för att beskatta sig själva via el- och gasräkningarna, vilket sedan 2007 ger ungefär 1,2 miljoner dollar per år för satsningar av den här typen. Dessutom har kommunen framgångsrikt sökt federala pengar från president Obamas stimulanspaket, pengar som bland annat använts till att effektivisera kommunala byggnader. Drivkraften bakom utvecklingen är paradoxalt nog den billiga kolkraftselen och tillgången till naturgas. Samma naturresurser som ger förutsättningar för slöseri har här lett till raka motsatsen. I den guidebok som varje småhusbyggare i staden får ta del av framgår det att 48 procent av alla utsläpp av växthusgaser i USA kommer från den bebyggda sektorn. Det är klimatfrågan som är kärnan i engagemanget. Ursprunget finns i en lokal naturskyddsförening som uppstod i början av 1900-talet för att rädda bergen undan exploatering. Den tidens miljövänner hade knappast trott sina ögon om de visats runt i dagens Boulder. Särskilt inte om de, som Energi & Miljös reporter, fått klättra upp på taket till den lokala simhallen där Joe Castro, civilingenjör anställd av kommunen, förevisar gamla och nya solenergianläggningar. Han är entusiastisk över sitt jobb. – Just nu planerar vi stora renoveringsprojekt i 66 av kommunens byggnader. Totalt satsar vi 12 miljoner dollar på energieffektivisering, vattenbesparing, solel och solvärme. Vi räknar med att det ska ge 500 000 dollar i besparing varje år. Han borstar bort snön från några solpaneler. Det är närmare 25 minusgrader ute, vinterdagen är extremt kall och många skolor har stängt undervisningen för elevernas skull. Den fuktiga avluften står som en tät dimma över taket. Vi klättrar snabbt ned i hallen igen och möts av Alison Rhodes, som är platschef. Hon visar runt i idrottsanläggningen med stor stolthet. Det är absolut inget exceptionellt med simhallen i Boulder, byggd 1973 och moderniserad 2001. Känslan är att detta är en helt vanlig, 40 år gammal simhall någonstans i världen. Pengarna har inte satsats på flotta ytskikt eller spännande äventyrsbad, utan på belysningsstyrning, värmeåtervinning och solenergi. – Gästerna märker inte av styrningen, de ser ingen skillnad på belysningen. Men vi förväntar oss att spara ungefär 30 000 dollar per år, säger Alison Rhodes apropå belysningsuppgraderingen i november förra året. Hon guidar och pekar medan vi kryssar fram mellan småflickor i gymnastikdräkter, squashspelare och blöta badgäster. I maskinrummet blir hon riktigt entusiastisk, visar på modern styrning av pumparna och diskuterar behovsstyrningen av ventilationen. – För mig är detta det mest intressanta. Pumpar som går på hundra procent hela tiden är sådant slöseri! Varifrån har hon, som inte är tekniker, fått så mycket kunskap om och intresse för installationsteknik? – Jag bor i Boulder, och då blir man sådan här, säger Alison Rhodes.
Experiment i grannstaden Om Boulder håller sig till konventionell teknik och okonventionella styrmedel, så är det precis tvärt om i grannorten Golden några mil bort. Här finns ett exempel på Obama-administrationens direktstyrning för ett energieffektivare byggande. När det nationella laboratoriet för forskning om förnybar energi (NREL) behövde en ny byggnad för den administrativa personalen, fick den bli något av ett experimenthus. Det federala målet är NZEB, det vill säga net-zero-energy-buildings, på svenska nollenergihus. Varje byggnad ska bidra med lika mycket energi som den använder utslaget över ett år. Ska det kunna uppnås, måste någon ta täten, och det har NREL gjort. Alla är dock inte lika entusiastiska. – I det där kontorshuset skulle jag aldrig vilja sitta… du får inte ens ha en kaffebryggare! säger en NREL-anställd till sina besökare i receptionen. Granne med receptionens sextiotalshus ligger laboratoriets splitter nya kontor, tydligen mottaget med blandade känslor. De som faktiskt jobbar i byggnaden verkar dock mindre skrämda. Heather Lammers, informatör, har sitt kontor här och skiner av stolthet. Detsamma gäller ingenjör Otto van Geet, som sitter på översta våningen och var del i byggprocessen. Byggnaden ska enligt beräkningarna använda 32 kBTU per kvadratfot och år, vilket motsvarar ungefär 100 kWh per kvadratmeter. Detta är en totalsiffra och inkluderar alltså även verksamhetsel (bland annat för ett serverrum), utebelysning och så vidare. För att kompensera detta har taket täckts med solceller, som ska ge ett elöverskott. – Vi flyttade in i juni och byggnaden är ännu inte helt uthyrd. Men vi mäter kontinuerligt och är på god väg att nå energimålen, berättar Otto van Geet.
Styrning sparar dollar Han visar runt i byggnaden. Att korsa Atlanten är ur vissa perspektiv som att resa till månen. Ett till synes enkelt problem – människor ska kunna vistas i en byggnad utan att frysa eller svettas, de ska få frisk luft att andas, ljus och vatten – kan lösas på väldigt olika vis. Historiskt har man i USA valt andra tekniska lösningar än i Europa, och när det nu ska byggas energieffektivt väljer man också andra vägar. Eftersom det politiska målet inte är ”nära-noll-byggnader” utan ”nollenergi-byggnader” (NZEB) är lokal energiproduktion en viktig ingrediens, liksom att till varje pris minska verksamhetselen. Vattenanvändning, hållbara byggmaterial, dagsljusanvändning och miljövänliga trädgårdsanläggningar kring byggnaderna är andra frågor som lyfts fram betydligt mer i USA än i Sverige. – I mötesrummen har vi VAV-system, i kontorsvingarna en kombination av mekanisk och naturlig ventilation. Vi har USA:s största system för vattenburen värme och kyla med radiatorer, det innebär en energibesparing jämfört med luftburen värme och kyla. Vattenburen värme är troligen en kommande trend här. Systemet finns sedan tidigare i bostäder i värmedominerade områden, men används fortfarande ganska lite i USA, säger Otto van Geet. Jag ser mig omkring. Var är radiatorerna? Otto van Geet får peka – upp i taket. Där sitter de vita panelerna monterade. Med tanke på att det är minus 25 grader ute är det bara att konstatera att systemet fungerar även vid maxbelastning – det är varmt och skönt i byggnaden trots att relativt få medarbetare trotsat extremkylan och tagit sig till jobbet. För att minimera behovet av tillförd värme har byggnaden två system för förvärmning av uteluften. Ett är en passiv luftvärmeanläggning, helt enkelt en plåt med små hål i, som är monterad på byggnadens södersida. Tekniken finns även på ett fåtal byggnader i Sverige. Det andra systemet, som även hjälper till med kylning när det behövs, är en tunnel under ett av kontorshusen. Betongväggar lagrar värme respektive kyla och när tilluften passerar genom gången tempereras den. Just detta system kommer inte att användas i den nya vinge som nu byggs till kontoret, lösningen drog med sig för höga byggkostnader. Värmeåtervinning är också en viktig del i energibalansen. Dels hämtas värme ur frånluften via ett vätskekopplat system, dels värms tilluften med överskottet från serverrummet. – Värmeåtervinning ur frånluften är ett krav över hela USA, säger Otto van Geet.
Automatiska persienner Värmebehovet är det dominerande i Denver, men på sommaren behövs kylning. – Vi har ett system för evaporativ kylning, men eftersom vi ännu inte haft någon sommar med full bemanning i huset är det för tidigt att säga hur bra det fungerar, säger Otto van Geet. För att minska kylbehovet har fönstren fast solavskärmning och automatiska persienner som både skuggar och vinklar upp en del ljus i taket. Naturligt ljus står högt på önskelistan och är en resurs som tas om hand med stor omsorg. Det innebär stora fönsterytor åt öster och väster, som används för att utvärdera olika typer av automatiskt solavskärmande glas. Men fönstren har också inneburit en läxa för framtida byggprojekt. – Det är mycket bra treglasfönster, men fönsterbågarna visade sig vara en köldbrygga. Det kommer vi att ändra på i nästa byggnad, säger Otto van Geet. Han visar sitt kontor. Datorn är en strömsnål laptop, bredvid finns en särskild strömbrytare som hjälper honom att stänga av allt när han går hem. Trots att kontoret vetter mot norr är det ljust utan att lysrören är tända. Restriktionerna när det gäller verksamhetselen är hårda, men det bekommer honom inte. Lunchrummet är litet och relativt mörkt, två mikrovågsugnar ska serva 50 personer och 90 personer delar på varje skrivare. – Näst efter serverrummet är verksamhetselen den största energianvändaren. Det är helt nödvändigt att jobba med den, säger Otto van Geet, som själv bor i ett extremt energisnålt hur som inte ens är inkopplat på elnätet.
Påminnelse i datorn Han ger sig ned på golvet, lyfter ur donen och visar hur ventilationen är dragen under golvplattorna. – Ventilationen fungerar förvånansvärt bra. Vi har både automatiska fönster och manuellt öppnade fönster, personalen får en påminnelse på skärmen när det behöver vädras, säger han. I källaren, under de ljusa kontorslandskapen och mötesrummen, finns ett stort och välstädat teknikrum. Här syns valet av uppvärmnings-, kylnings- och ventilationssystem allra tydligast. Byggnaden är sektionerad i många olika delar, inneklimatet styrs härifrån så att varje radiatorkrets får rätt temperatur. Frekvensomformarna sitter i rad efter rad, rördragningarna är värdiga en artist. Att konstruera, bygga och drifta ett sådant här hus är inte en enkel uppgift, trots att orden intuitiv och enkel lösning ofta återkommer under guidningen. Här blir det tydligt att detta handlar om ett experimenthus, ett levande laboratorium som ska visa vägen framåt.
Skärpning krävs Det betyder inte att byggnaden är ensam i sitt slag. Bland de hus som lyfts fram som goda exempel i amerikansk fackpress är just naturlig ventilation och arkitektur med stor respekt för dagsljuset centrala egenskaper. Om vattenburen värme blir en standardlösning återstår att se. Sannolikheten att den får genomslag i federala byggnader är stor – Otto van Geet deltar som expert i ett stort antal byggprojekt över hela landet. Tillbaka till stockholmsvintern och ambassadörsvillan. De amerikanska borgmästarna på bjudningen håller en låg profil. Amerikanska byggnader är alldeles för dåliga. De måste bli mer energieffektiva, det är en fråga om klimathotet men kanske framför allt en strategisk fråga för att minska oljeberoendet. Arbetet med att ta reda på hur det ska lösas, med regelverk och teknik – och studieresor över Atlanten – pågår.
Text och foto: Ingar Lindholm Energi & Miljö nr 4/2011 sid 33-38
- Fakta Morot och piska på federal nivå – De medel som avsattes som krishjälp av Barack Obama precis efter presidentvalet 2008 var delvis öronmärkta att gå till ”gröna” byggprojekt. Satsningen sker under en tioårsperiod med störst utbetalningar i början. Exempel på belopp: 31 miljarder dollar för att modernisera federalt ägda byggnader 6 miljarder dollar till vattenprojekt 17 miljarder dollar i skattesänkningar för förnybar energi 5 miljarder dollar för att förbättra klimatskalet i bostäder 21 miljarder dollar för modernisering av skolor 10 miljarder dollar till forskningsanläggningar
– 2010 antogs energieffektiviseringsmål för federala byggnader, som ska minska sin energianvändning med 30 procent till år 2015, jämfört med 2003. Nya och renoverade byggnaders energianvändning jämförs med energianvändningen för en liknande byggnad år 2003. 2010 skulle energianvändningen vara 55 procent lägre för den nya byggnaden, 2015 65 procent lägre, 2020 80 procent lägre och 2030 100 procent lägre.
– Amerikanska armén har frivilligt lagt effektiviseringskrav på samtliga nya byggnader enligt den senaste Ashraestandarden för miljövänligt byggande, som också används som grund för lagstiftning i en del delstater.
– Fortfarande släpar den stora bulken av byggnader efter, och utvecklingen går olika snabbt i olika delstater. Delstater som bedöms ligga långt fram är bland andra Kalifornien och Colorado.
- Fakta Boulders handfasta energiråd Både företag och enskilda hushåll kan dra nytta av Boulders starkt subventionerade energirådgivning. För enskilda innebär det att en rådgivare kommer hem till familjen och gör en genomgång av energianvändningen. Rådgivaren tar fram en åtgärdslista och tillhandahåller en lista över godkända entreprenörer. Rådgivaren hjälper också till med upphandlingen och ser till att entreprenören vet vad kunden vill ha. Slutligen hjälper rådgivaren till att fylla i blanketter för skattereduktion och eventuell finansiering. Programmet heter EnergySmart och delfinansieras av federala DOE, Department of Energy.
