Skånska Simris klarar sig själv
Simris har också försetts med ett stort batterilager och ett reservkraftverk som kan drivas med HVO 100, en biodiesel tillverkad av bland annat slaktavfall, om vädrets makter fullständigt skulle svika. Men det är svårt att tro på dåligt väder denna fantastiskt varma sommar, när solen strålat över Österlens mjuka kullar och eftermiddagarnas sjöbris svept in från Hanöbukten. Simris ser ut som en turistbroschyr från den skånska idyllen. Byn, som ligger runt sin stenmursomgärdade lilla kyrka, är mycket gammal. En gång anlades också en hamn – Simrishamn. Det blev en stad som växte. I dag är den nästan framme vid byn och fler känner till staden än byn som var dess upphov.
Men nu är Simris på väg att bli rikskänt för de försök som bedrivs med att koppla bort byn från elnätet. Redan för flera år sedan förberedde Eon sig för att testa ödrift på Åstön, utanför Sundsvall. Men när två av öns invånare inte accepterade bygget av ett vindkraftverk bac kade Eon ur. Att sitta fast i åratal av överklagningsprocesser var inget alternativ.
– Att vi fastnade för Simris är in gen tillfällighet. Här fanns ju redan ett vindkraftverk och en solcellspark och de flesta boende blev eld och lågor när vi höll ett informationsmöte och berättade vad vi ville göra, säger Johan Aspegren, kommunikationschef på Eon distribution.
– Dessutom ingår byn i vårt eget nät och eftersom vi under testerna kommer att ha samma krav på el kvalitet, behöver vi egentligen inte kundernas medgivande. Däremot var det viktigt att förankra vad vi håller på med och ha en tät kontakt med byborna.
En som tycker att den här utvecklingen är väldigt kul är Ola Jönsson, eller SolOla som han allmänt kallas. För mer än 40 år sedan gick han Barsebäckmarschen och skanderade: ”Vad ska väck – Barsebäck. Vad ska in – sol och vind.”
SolOla, som faktiskt bor på adressen Solkorset, gjorde sedermera slag i saken och byggde vindkraftverket på 550 kW i Simris och så småningom även solparken på 440 kW. I dag har anläggningarna i Simris en annan ägare. Ändå måste det ha varit en enastående revanschkänsla för SolOla när Eon, som Sydkraft blev en del av, kom och ville hyra ”hans” sol och vind. Och i Barsebäck produceras ingen kärnkraft…
– Ja, det är fantastiskt att lilla jag, tillsammans med 104 aktieägare, kunde bli ett lokalt energisamhälle. Det enda i Europa, som är bortkopplat från nätet, vad jag har hört, säger han på omisskännlig skånska och klämmer i med ett ”Vad ska väck…”.
Läs hela artikeln i Energi & miljö nr 8!
