Skall svenskt näringsliv gå före eller släpas i håret?
IEA säger i sin senaste studie, ETP 2008, att situationen kräver ett internationellt samarbete av aldrig tidigare skådad omfattning (unprecedented levels of co-operation). Och man skulle tro att Svenskt Näringsliv nappat på den kroken när de lanserar en 16-sidig studie med titeln “Så går vi före” och ett svenskt “Global Impact Target”. Men istället är det en räcka argument för att Sverige skall ha en återhållsam politik vilket väsentligen beror på att man inte kan lite på de andra.
Allt vad vi gör motverkas av åtgärder i andra länder antingen därför att de inte agerar som vi (trots att vi kommit överens?!) eller därför att marknaden reagerar på vad vi gör så att våra insatser motverkas. Om vi t.ex. minskar oljeanvändningen så sjunker priset i världen och de andra använder mer olja. Och inte lite heller, om vi minskar bränsleförbrukningen med 100 enheter genom att åka tåg istället för bil, visar man i ett räkneexempel (utan att visa hur antagandena är gjorda) så ökar användningen med 90 enheter p.g.a. billigare olja i andra länder! Ibland häpnar man över vilken betydelse lilla Sverige kan ha på marknaden.
De globala mekanismerna som urholkar nationella åtgärder sägs vara:
- Målkonflikter; Om Sverige minskar utsläpp så frigörs ett utrymme för någon annan att öka sina. – Kommentar: Överenskommelsen om att dela på bördorna är inte den bästa men det är just ett sätt att dela så att alla gör något. Vi kan inte förutsätta att alla andra står utanför eller att de fuskar.
- El-illusionen; Ökad svensk elanvändning för t.ex. tågtrafik gör elen dyrare och minskar de andras möjlighet att byta till el – Kommentar: Vare sig elproduktion (med utsläppsfri el) eller tillgång till utsläppsrätter är konstanta. Dyrare lär det bli vem som än gör det.
- Rebound; Sparade pengar för minskad energi används till något annat med ny energianvändning som följd. – Kommentar: Kan också kallas produktivitetsökning och ökad levnadsstandard om man är lagd åt det hållet. Men här argumentera i dokumentet också direkt för att de andra gör sig nytta av våra ansträngningar och man pekar på att vissa länder vill utveckla vad man kallar en “islamsk” bil!! Man skulle också ha kunnat erkänna att många andra länders befolkning (varav några är muslimer) också vill kunna köra bil när vi gör det. Hinduerna i Indien t.ex. Hur skall vi kunna påverka det annat än genom att diskutera åtgärderna och att själv föregå med gott exempel?
- Läckage; Produktion flyttar till andra länder där man fortsätter med utsläppen. – Kommentar: En risk som inte skall negligeras men som fordrar samarbete och överenskommelser och inte isolationism.
- Inkomsteffekten; Dyra satsningar sägs minska tillväxten. Här anför man det dubiösa påståendet att det är satsningarna på biobränsle som är orsak till de höga livsmedelspriserna (!) när det snarare är de höga oljepriserna. Än mer kuriöst att man drar fram att “..teorin ..att det finns hög betalningsvilja för (svenska) miljöprodukter i andra länder….finner svagt stöd i empirin” – Kommentar: Efterfrågan på bl.a. svenska miljöprodukter torde väl vara utom tvekan när man gör de energi-överenskommelser som nu förbereds. Empirin handlar om det förgångna.
- Felriktad innovation; Subventioner och avgifter (politik?) göder osäljbar teknik. Politiker och tjänstemän kan inte förutse framtiden. – Kommentar: Sedan exemplifierar skribenterna genom att förutspå att solpaneler i Indien ger större effekt än ny etanolmetod i Sverige. Så vissa tjänstemän verkar ha gåvan att förutspå, men inte andra!
Men viktigare är kanske att konstatera att en inte ringa del av solcellstekniken kommer från Sverige och etanolmetoden har en marknad utanför Sverige. Att dessa tekniker kommer fram hänger ihop med att några politiker och tjänstemän ”förutspått” att de var så intressanta att de borde ha forskningsstöd.
Svenskt Näringsliv vill visa att det ligger risker i, eller är onödigt, att gå före. Men vad vinner vi på att släpas i håret efter de andra?
