Samfälligheten köper värme, inte borrhål
Samfälligheten Fannydalsplatån i Nacka utanför Stockholm har precis invigt sin nya bergvärmeanläggning. Men anläggningen ägs inte av föreningen. Istället köper föreningen tjänsten värme och varmvatten av ett företag, som står för investeringen.
Värmepumparna, dekorerade med röda sidenband inför invigningen. Foto: Ingar Lindholm
Sällan har så många människor trängts i ett pannrum. När radhusområdet Fannydalsplatåns nya värme- och varmvattenanläggning ska invigas trängs barnfamiljer och pensionärer för att inspektera de nya värmepumparna, för dagen prydda med ballonger och ett rött band. – Jag skulle vilja tacka alla. Vi har haft ett otroligt stöd från en proffsig samfällighet, säger Jonas Häggqvist. Han är vd för företaget Eco2Energy, vars affärsidé enklast kan beskrivas som att vara en lokal värmeleverantör. Företaget investerar i olika typer av lokala värmelösningar och tecknar femårsavtal med brukarna. Verksamheten har varit igång i två år, och detta är den första färdiga installationen där man börjat från noll. Firman är alltså nu ägare av en bergvärmeanläggning i en knalle strax utanför Stockholm: 14 borrhål, 300 meter djupa, placerade i solfjädersform. – Här utanför ser ni Nackamasterna. Tänk er 14 sådana, vända upp och ned, så får ni en känsla för hur djupt vi har borrat, förklarar Jonas Häggqvist för samfällighetens medlemmar.
Juridisk tankenöt Tanken svindlar, liksom tanken på att göra en sådan investering på någon annans tomt. Just de juridiska aspekterna av ägandet var en av knäckfrågorna innan fonden Stechfund beslöt att satsa på konceptet. Fonden förvaltar kapital åt bland andra tredje och sjätte AP-fonden och är inriktad på miljöteknik. – Vi har olika lösningar beroende på kunden. Vi gör ingen inskrivning i fastigheten. Det viktiga är att vi bedömer att kunden inte kan gå i konkurs. Fram till punkten för en eventuell konkurs hos kunden kan vi betrakta anläggningen som vår, säger Jonas Häggqvist. – Det var jätteklurigt att lösa det här. Primärt är det den juridiska frågan som gör att det inte finns så många konkurrenter. Den kunskapen plus kapital måste man ha. Det har inte ens gått ett år sedan samfälligheten beslöt att satsa på bergvärme. Tidigare stod två elpannor och en oljepanna i teknikrummet längst bort på gaveln i en av radhuslängorna. Totalt finns här 50 hus på mellan 93 och 120 kvadratmeter, byggåret är 1959 och värmesystemet av samma årgång. För värme och varmvatten köptes motsvarande 800 000 kWh per år, den enskilt största utgiftsposten för föreningen. Samfälligheten ansvarade själv för fakturering av medlemmarna och det fanns ingen individuell mätning. – Miljöaspekterna av vår uppvärmning togs upp av enskilda medlemmar på årsstämman, man ville gå ifrån el och olja, säger Henrik Alsén, ordförande i Fannydalsplatåns samfällighetsförening. Genom att skapa införa individuell debitering av värme hoppas styrelsen att energianvändningen ska minska. – Vi sade tidigt att om vi ska göra något åt detta, så vill vi även ha enskild mätning, säger Henrik Alsén.
Samling i pannrummet Det är en ganska kylig dag, och de flesta som trängs i pannrummet har full vintermundering fast de bara har gått några hundra meter från ytterdörren. Diskussionerna pågår, grannar emellan, om den nya värmekällan, om oro för legionella, möjligheterna till att förbättra den tekniska isoleringen i kulvertarna, eventuell mögelrisk och kalla duschar. ”Det här ser ju fint ut, men varför är det kallt hemma hos mig, ska det vara så?” undrar en man som just kommit hem från en semesterresa. Frågor ställs kring vilken temperatur man kan förvänta sig på radiatorerna och varför det susar mer i rören nu än innan. Värmesystemet är varken bytt eller injusterat, och det finns stora luckor i kunskapen om hur värmeanvändningen i de olika radhusen ser ut. En del hushåll har investerat i elradiatorer eller elvärmda golv, men ingen vet riktigt hur många. Frågor om innetemperaturen får därför delvis lämnas obesvarade. Tills vidare gäller returtemperaturen som ett mått på komfort, åtminstone tills bergvärmesystemet är helt injusterat och godkänt.
Reserv finns Jonas Häggqvist är i alla fall inte orolig för att de boende ska frysa. – Vi har slängt ut en elpanna och stängt av oljepannan. Men den elpanna som finns kvar och oljepannan är hängslen och livrem om det skulle hända något med värmepumparna, säger han. I rummet bredvid, som tidigare innehöll oljetanken, finns nu fyra ackumulatortankar för varmvatten och en mycket liten oljetank i ena hörnet. Pannrummet är nymålat och välstädat, ena kortväggen är så gott som täckt av allt kablage som behövs till styrsystemet. De tre värmepumparna står på rad med det röda invigningsbandet runt magen. – Vi har två värmepumpar som gör både värme och varmvatten. En gör bara värme. Pumparna växlar arbetsuppgifter för att variera belastningen, säger Jonas Häggqvist.
Betald efter 15 år Eco2Energy har fått ägna sig åt en del handpåläggning under idrifttagandet. Nu lämnar företaget över den praktiska driften till den entreprenör som byggt anläggningen, även om ansvaret för funktionen behålls. Målet är att de boende i samfälligheten ska spara 20 procent på sina uppvärmningskostnader. Föreningens styrelse ser fram emot ett något enklare uppdrag. – Det är en tjänst som vi betalar för, och det är vi medvetna om. Men vi behöver inte tänka på detaljerna, vi får värme och det är en trygghet. Dessutom slipper vi investeringskostnaden, säger Henrik Alsén. Samfälligheten och Eco2Energy har skrivit ett femårsavtal, med möjlighet till förlängning med ytterligare totalt tio år. Efter femton år är anläggningen i stort sett betald, och det börjar bli dags att investera i ny teknik. Helt utan störningar har övergången dock inte varit. – Det är naturligt att det blir mindre störningar vid ett så pass stort arbete men i stort har det flutit på bra. Vi har haft några morgnar med kallt vatten, men det har varit ok, vi har förstående och tåliga medlemmar, säger Henrik Alsén.
Text Ingar Lindholm, Energi & Miljö nr 1/2012 sid 34
