VÅTRUM | 17 maj 2016

Riktlinjer för delreparation dröjer

Nya riktlinjer för delreparation av våtrum skulle ha varit klara för två år sedan. Men projektet drar ut på tiden, vilket upprör försäkringsansvariga.

Vid halvårsskiftet 2014 var det tidigare sagt att en manual och nya riktlinjer för delreparation av våtrum skulle finnas klara att börja användas. Riktlinjerna skulle bli resultatet av ett samarbetsprojekt mellan flera stora svenska försäkringsbolag, Byggkeramikrådet och Svensk Våtrumskontroll, under ledning av Byggkeramikrådet.

Nästan två år senare finns det fortfarande ingen tydlig information om hur, när och av vem denna typ av reparationer kan göras. En planerad yrkescertifiering av plattsättare som får genomföra delrenoveringar ligger bara i startgroparna.

– Vi vill att det ska finnas en standardiserad metod som tydligt gäller. Men det här projektet verkar styras med vänsterhanden, säger Peter Bratt, skadeexpert hos Länsförsäkringar Sverige.

Delreparationer av våtrum görs redan idag och är något som uppmuntras av försäkringsbranschen, eftersom det sparar både pengar och miljö. Att riva ut ett helt badrum kan kosta runt 250 000 kronor, medan priset för reparation av en enskild skada kan bli från 10 000 kronor. Problemet är att reglerna för delreparation fortfarande är otydliga, vilket gör det svårt att bedöma när försäkringar gäller och inte.

– Kunder som får sina badrum delrenoverade efter en vattenskada ska få ett fackmässigt dokument med namn på tätskiktsystemet, vem som utfört reparationen och när, gärna med bilder, som bekräftar att reparationen är rätt utförd och att det finns spårbarhet. Då är reparationen försäkringsbar, säger Peter Bratt.

Ett mål för projektet om delreparation, som drog igång 2013, var att följa upp de 100 första delrenoverade badrum som följt de nya riktlinjerna. Uppföljningen skulle bland annat göras med hjälp av inbyggda fuktsensorer. Hittills har bara ett 10-tal uppföljningar kommit igång.

– Det har varit trögt att få fram lämpliga skadefall – vissa skador har exempelvis varit för omfattande för att delrenovera. Här har försäkringsbolagen också ett ansvar att få fram skadefall, säger Magnus Jansson, vd för Byggkeramikrådet.

Han poängterar att det här fortfarande är ett pilotprojekt och att arbetet med riktlinjerna pågår för fullt. Det bygger bland annat på att ett stort antal leverantörer ska ta fram och skicka in monteringsanvisningar till Byggkeramikrådet.

– Målet är att det ska bli riktlinjer liknande de vi har för andra områden, säger Magnus Jansson.

Att det går långsamt framåt även med den kompletterande yrkescertifieringen av plattsättare förklaras av ekonomin.

– Vi kan inte skicka plattsättare från Karlskrona till Stockholm för en utbildning – det blir för dyrt. Därför finns de som utbildas främst i storstadsregionerna, säger Magnus Jansson.

Från försäkringshåll är irritationen stor över att projektet dragit ut på tiden. Det har gått så långt att försäkringsbolagens representant övervägt att i stället börja samarbeta med andra branschorganisationer.

– Anledningen till att Byggkeramikrådet fick uppdraget att leda projektet var att organisationen hade rätt kontakter. Men nu ångrar vi oss. Det verkar finnas andra intressen i branschen som motverkar ett effektivt projekt. Handbromsen ligger i några knäpp, säger Peter Bratt.

Byggkeramikrådet lovar dock att ro iland projektet. Även hos de branscher som rådet representerar finns intresse av miljöaspekten och de affärsmöjligheter som öppnas för specialutbildade plattsättare, menar Magnus Jansson.

Uppföljningen av skadefall kommer troligen att begränsas till mellan 30 och 50 stycken. I slutet av året ska det finnas en manual och riktlinjer för delreparation på Byggkeramikrådets hemsida.

– Det kommer jag att kämpa för! säger Magnus Jansson.

Marie Granmar, ur Energi & Miljö nr 4/2016 sid 6-7