Rätt inomhusmiljö mot smitta
Med en bred expertis vid fyra universitet ska forskningsprojektet Buildings Post Corona designa inomhusmiljö som motverkar smittspridning med hänsyn till hållbarhet och klimatmål.
Coronapandemin har satt fokus på inomhusmiljöns betydelse för att förhindra smittspridning i samhället. En hälsosam inomhusmiljö förutsätter förutom att smittspridning motverkas också att byggnader anpassas till ett förändrat klimat. Samtidigt är det viktigt att de åtgärder som görs inte leder till ökad energianvändning och ökade utsläpp som spär på problematiken.
I forskningsprojektet Buildings Post Corona ska forskare på KTH, Chalmers, Lunds och Umeå universitet tillsammans undersöka hur smittspridning i byggnader kan motverkas med hänsyn till den här komplexiteten. Kunskapsläget kräver enligt forskarna att man arbetar tvärdisciplinärt i ett samarbete med branschen.
– Varje hus skulle kunna bli som en operationssal, i stort sett helt fria från smitta. Men det skulle vara förknippat med enorma kostnader och ett stort slöseri med energi. De tekniska systemen måste bli billiga och effektiva och man behöver hitta kombinationen av rätt teknik för rätt plats. Dessutom måste tekniken hanteras med rätt organisation och kompetens, säger Jonas Anund Vogel, centrumföreståndare vid KTH Live-In Lab.
I en studie som redan startat inom projektet ska olika rekommendationer kring corona och byggnader analyseras och sammanställas. Fastighetsägare kommer att intervjuas och få svara på huruvida de känner till rekommendationerna, om de har implementerat dem och hur de i så fall har fungerat.
– Flera organisationer, bland annat WHO, rekommenderar att man stänger av behovsanpassad ventilation (vav) för att förhindra smittspridning. Förmodligen beror rekommendationen på att många organisationer är så dåliga på sina system att vav riskerar att leda till sämre ventilation. Men effekten blir att systemen körs på max, ventilerar rum där ingen sitter och samtidigt skapar en underkapacitet i rum där människor befinner sig, säger Jonas Anund Vogel.
Forskarna kommer att identifiera rekommendationer som på liknande sätt fungerar dåligt och föreslå hur man kan göra i stället. För att landa i sådana förslag ska både teoretiska studier och praktiska tester göras, först på KTH Live in Lab och sedan ute i fastigheter som tillhör projektets samarbetspartners. Rekommendationer kommer sedan att lämnas till projekterare, och forskarna ska även ta fram läromaterial för vidareutbildning av allt från projektörer till fastighetstekniker.
Roterande värmeväxlare är ett exempel på något som kan testas i en sådan här process. Den här typen av värmeväxlare har omtalats som ett problem när det gäller smittspridning eftersom en viss mängd luft återcirkulerar. Det är ett problem eftersom roterande värmeväxlare är effektiva. Sannolikheten att någon blir sjuk på grund av dem är i dagsläget liten, men skulle det komma ett mycket potent virus så kan det ha betydelse.
Man kan utföra tester i olika steg med hjälp av konsortiets infrastruktur
– Först i vårt labb på KTH och sedan i ett av till exempel Länsgårdens äldreboenden i Örebro. En roterande värmeväxlare installeras i en flygel i byggnaden och en plattvärmeväxlare i en annan och sedan kan man studera partikelspridningar, säger Jonas Anund Vogel.
Andra delprojekt som startat eller som är på gång inom ramen för Buildings Post Corona är testning av nya luftreningstekniker på Lunds universitet och en studie om luftfuktighetens betydelse för smittspridning i samverkan med Swegon. Data har nyligen även publicerats som visar att högt tal och sång är kopplade till smittspridning. Tysta publika miljöer skulle kunna bidra till att minska smittspridningen.
– Buildings Post Corona är ett brett forskningsprojekt, men fokus ska ligga på att hjälpa beslutsfattare här och nu. Att utvärdera rekommendationerna är ett viktigt steg i det arbetet, säger Jonas Anund Vogel.
Text: Lena Frändberg
