Plast i palats

Att täta en unik, historisk museibyggnad och sätta in mekanisk ventilation hör inte till vanligheterna. Men det blev lösningen för ett sjuttonhundratalshus i Förbjudna Staden i Peking.

Kulturhistoriskt värdefulla byggnader som även fungerar som museer är inte ovanligt. Desto ovanligare är att de tätas med plast (polyuretan), får tvåglasfönster och förses med mekanisk ventilation.
– Vi möttes av starka protester när vi föreslog den här lösningen. Juan Qin Zhai-paviljongen är en mycket viktig byggnad och uppförd under den allra rikaste tiden för kinesisk konst, sade Shin Maekawa, forskare vid Getty Conservation Institute vid konferensen Clima 2010.
Hans inlägg ledde till en debatt där bland annat Bengt Kylsberg från Skokloster deltog. Att göra stora ingrepp i historiska byggnader är inte okontroversiellt. I det här fallet har byggnadens ventilationsprincip helt förändrats, att jämföra med Skokloster, som än i dag har självdrag och endast delvis är uppvärmt.

Oanvänd i 95 år
Juan Qin Zhai-paviljongen byggdes på 1700-talet under en period av rikt kulturliv. Den användes fram till Qing-dynastins fall 1915 och lämnades då åt sitt öde. Paviljongen har en representationsdel och en del som fungerade som teater, och är dekorerad bland annat med målningar på siden och papper. Såväl byggnad som inredning hade tagit stor skada när renoveringen påbörjades.
– Luftkvaliteten i Peking är mycket dålig och innehåller bland annat höga halter av sot. Det var helt nödvändigt att rena luften, sade Shin Maekawa.

Tvättsvamp som tätning
För att ta kontroll över luftflödena behövde den gamla träkonstruktionen tätas. Det gjordes bland annat genom att använda tvättsvamp som kläddes i tyger med tidstypiska mönster och petades in i springorna, och delvis genom att tvåglasfönster sattes in. Dessutom användes polyuretan. När tätheten var åtgärdad installerades ett luftbehandlingsaggregat på vinden. Målet var att kontrollera luftfuktigheten, som bedömdes vara det allvarligaste hotet. En årlig variation på 90 procent RH är normalt i Peking. Innetemperaturen fick däremot flyta, och ingen hänsyn togs till besökarnas eventuella krav på komfort. Byggnaden och föremålen går före. Däremot lades mycket möda på att få installationen så tystgående som möjligt. Lufthastigheten i aggregatet sattes till max 2,5 l/s och kanalerna försågs med ljuddämpare. Hela aggregatet står på en ram som hänger ned från takstolarna för att minska överföringen av vibrationer.

Stabil luftfuktighet
Efter åtgärderna har luftfuktigheten hållit sig mellan 40 och 55 procent RH. Filtreringen av tilluften har minskat partikelhalterna och ljudnivån ligger mellan 47 och 50 dB, beroende på var i byggnaden man befinner sig. Forskarna har kunnat konstatera att införandet av skoskydd för besökarna också har gjort nytta, men att det skulle behövas en separat byggnad där skoskydden sätts på för att minska partikelhalterna. Ett annat problem är att strömmen stängs av varje natt i Den Förbjudna Staden, vilket drabbar luftbehandlingsaggregatet. På det stora hela är forskargruppen dock nöjda med resultatet.
– Jag är glad att vi har ett relativt enkelt ventilationssystem, sade Shin Maekawa.
Ombyggnaden kommer att stå som modell för framtida renoveringar i den här delen av Den Förbjudna Staden.

Av Ingar Lindholm, Energi & Miljö nr 9/2010