”Okunskap ett branschproblem”
Problem med kanalupphängning:
Hur upphängning av ventilationskanaler ska utföras är inte okontroversiellt. Fabrikanterna av upphängningsmaterial är inte nöjda med hur konsulter och installatörer arbetar med kanalupphängning. En lösning är att följa de branschregler som nu revideras.
Det finns standarder och riktlinjer för hur kanaler ska hängas upp, liksom byggregler i BBR i kapitel 5:533, men några exakta lösningar på hur upphängningsanordningarna ska utformas ges inte.
Det har dock kommit ett antal branschregler, exempelvis handboken ”Praktiska lösningar Brandskydd ventilation” som Svensk Ventilation och dåvarande VVS-Tekniska Föreningen gav ut för sex år sedan. I denna anges riktlinjer för upphängning av brandtekniskt klassificerade ventilationskanaler, både rektangulära och cirkulära. Inom Svensk Ventilation pågår för närvarande ett arbete med att uppdatera denna skrift. Även i Svensk Byggtjänsts VVS AMA 09 och VVS RA 09 finns anvisningar för hur kanalsystem ska monteras, med hänvisning till tillverkarnas dokumenterade anvisningar. För hållfastheten på upphängningsanordningarna hänvisas till standarden SS-EN 12236.
Stor skillnad
Håkan Askemar arbetar med teknisk försäljning i Mälardalen hos en av de större leverantörerna av montagematerial för ventilationskanaler, Bevego Byggplåt & Ventilation. Han har intresserat sig för frågan kring upphängningsutrustning. Detta har resulterat i att Bevego har tagit fram en enklare handbok för montörer att ha med sig på arbetsplatsen.
– Vi noterade att det ofta är stor skillnad på vad som skulle vara det korrekta materialet och utförandet av upphängningsanordningar, och vad kunderna verkligen köper. Syftet med handboken och tillhörande sortiment är att förenkla för våra kunder och ge dem möjligheten att göra ”rätt direkt”.
– Vi genomför nu informationsträffar med våra kunder angående upphängningar, vår intention är ju naturligtvis att man ska använda rätt produkt på rätt plats och då rätt monterat. Det får ju inte inträffa att kanalerna är så dåligt monterade att de ramlar ner vid en brand och skadar någon, eller att kanalsystemet på så sätt upphör att fungera.
Okunskap
Liknande synpunkter har Lars Toreborg, tekniskt ansvarig på Hilti Svenska, som också säljer upphängningsutrustning för bland annat ventilationskanaler.
– Tyvärr är okunskapen hela branschens problem, alltifrån konsulterna till besiktningsmännen. Vi har framfört att det borde finnas ett certifieringssystem för de som hänger kanaler, men tyvärr finns ingen yttre påtryckningsgrupp, som exempelvis försäkringsbolagen när det gäller vattenskador.
Han pekar också på att installatörer som exempelvis byter kanalleverantör kanske inte alltid följer de fabrikatspecifika upphängningsrekommendationer som gäller.
– Man kan tänka sig att för en viss dimension har en fabrikant ett pendelavstånd, medan en annan fabrikant har ett annat avstånd mellan pendlarna. Samma sak kan gälla infästningen – den kan skilja mellan olika fabrikat. Det måste ju installatören följa, men för besiktningsmannen uppstår problem – denne måste ju då veta var gränsen går mellan de två fabrikaten och vilka specifika regler som gäller för dessa.
Sakkunnig brand kollar ej
Förutom besiktningsmännens besiktning av byggnaden genomför ofta byggherrens sakkunnige brand en kontroll att brandskyddet följer brandskyddsdokumentationen. Denna kontroll har till huvudsyfte att uppfylla kraven i kontrollplan PBL, och är således inte en normal entreprenadbesiktning. Enligt Nils Olsson, brandprojektör och utförandekontrollant på Bengt Dahlgren, ingår normalt inte brandskyddsaspekterna för upphängningsanordningar av ventilationskanaler i de kontroller som sakkunnig brand genomför. När det gäller upphängningsutrustningen förlitar man sig ofta på ventilationsbesiktningsmannen. I de fall som byggherrens sakkunnige brand tittar på upphängningar för ventilationskanaler så består kontrollen främst i att granska entreprenörens egenkontroll så att monteringsanvisningarna har följts. I vissa fall görs stickprovskontroller till exempel för att kontrollera att rätt typ av expander används samt för att göra en rimlighetsbedömning avseende upphängningarnas dimension. Det handlar således om att upptäcka uppenbara större fel snarare än att granska detaljer. Enligt Olsson brukar upphängningsfrågor ofta behandlas tidigt i projekteringen och många entreprenörer ställer också kontrollfrågor till projektören i syfte om att förvissa sig att upphängningarna verkligen blir rätt. En mer vanligt förekommande fråga än upphängningen är stagningen av rektangulära ventilationskanaler större än 250 mm i diameter när de passerar brandcellsgränser. Denna missas ofta.
Tidiga besiktningar
Genom normerande och tidiga besiktningar kan en beställare få ett bra grepp om kvaliteten på kanalupphängningarna, menar ventilationskonsulten Greger Hurtig, G W Ventkontroll i Kävlinge som utför ventilationsbesiktningar med fokus på brandlösningar.
– Det är sällan jag ser direkta felaktigheter, men visst händer det att kanalerna inte är upphängda med rätt pendlingsavstånd och med rätt upphängningsanordningar. För det mesta är det ju betongbjälklag där man använder vinklar och expanderbultar, och på vindar med träreglar ska man använda fransk bult vid infästningen. Vad man ibland fuskar med är att montera kanaler direkt i kottlingen, utan brandavskärmande tätning. Då får installatören göra om hela jobbet och brandtäta, innan man sätter tillbaka kanalen igen.
Text Mark Kretz, Energi & Miljö nr 10/2012 sidan 29-30
- FAKTA så säger BBR:
Luftbehandlingsinstallationer: Luftbehandlingsinstallationer ska placeras, utformas och hängas upp så att skyddet mot brand- och brandgasspridning mellan brandceller upprätthålls. Risken för brandspridning på grund av värmeöverföring genom luftbehandlingsinstallationer till brännbara material i andra brandceller ska beaktas. Installationerna ska utformas så att alla delar som krävs för att upprätthålla skyddet klarar den temperaturökning som de kan förväntas utsättas för. (BFS 2011:26). - Allmänt råd
Tillfredställande skydd mot spridning av brand- och brandgaser genom luftbehandlingsinstallationerna mellan brandceller kan erhållas genom att installationerna, inklusive upphängningar, ventilationskanaler och genomföringar utformas så att de klarar att upprätthålla brandcellsgränsen under avsedd tid. Installationerna bör utformas med motstånd mot brand som uppstår i endera brandcellen. Vid utformningen bör risken för att brand och brandgaser sprids genom luftbehandlingsinstallationerna beaktas.
