Oisolerade rör under luppen

Hur kommer det sig att nya varmvatteninstallationer har sämre prestanda än äldre? Denna fråga fick forskaren Carl Hiller att genomföra en studie kring värmeläckage från varmvattenrör.

I USA förekommer det att varmvattenrör förläggs i jord eller sand under byggnaderna. Ur energisynpunkt är det rena katastrofen, konstaterar  forskaren Carl Hiller, verksam vid Applied Energy Technology Coorporation i Kalifornien. Ett rör som ligger i jorden har fem till tio gånger högre värmeförluster än ett likadant, oisolerat rör ovan jord. Isolering är alltså att rekommendera. Att välja tunnare rör kan vara en fördel, men det finns en gräns.
– Tunna rör minskar volymen men ökar avkylningen, och är därför inte alltid energibesparande, säger han.
Carl Hillers studie är omfattande, han har testat kopparrör och olika typer av plaströr, däribland PEX, med och utan isolering och i olika miljöer. Avkylningen är testad både med strömmande vatten och stillastående. Ur svensk synvinkel är studien tyvärr mindre användbar, eftersom den isolering som använts i försöken är ¾-tum (19 mm) skumplastisolering.  Dock har han kunnat dra vissa slutsatser om strömningsmönstret som uppstår i rörledningarna, som alla är ¾-tum. Han har identifierat tre strömningsvarianter, där den tredje, ”shear flow”, fritt översatt skjuvflöde, gav minsta värme- och därmed vattenförlusten. Vid detta flöde är varma och kalla stråk i vattnet separerade. Fenomenet uppstod framför allt i rör med mycket slät och jämn insida och vid höga vattenhastigheter.
– Jag kan konstatera att materialet påverkar flödesmönstret och därmed energianvändningen och vattenförbrukningen, säger Carl Hiller.

Han har också dragit slutsatsen att energiförlusterna i rörsystemen ofta är lika stora eller större än i varmvattenberedarna. Flera varmvattenberedare, som därmed kan placeras närmare tappställena, är därför en god idé för den som vill spara energi.

Ingar Lindholm, Energi & Miljö nr 3/2011 sid 59