När man bara har en hammare så ser alla problem ut som en spik

I det pågående arbetet med att formulera vad som skall göras i klimatfrågan finns en tendens till att vi regredierar till en diskussion av det slag som fördes för decennier sedan och i vilken vissa nationalekonomer får tolkningsföreträde därför att de hävdar ett överlägset kunnande om hur resurser bäst skall användas. Men det kanske är så att detta inte är ett nationalekonomiskt problem av det slag som de behärskar? Det kanske fordras andra, eller flera, verktyg både för att förstå och hantera problemen. Problemet är kanske inte av spiktyp?

Varubegreppet
Energi är inte en vara som andra. Det är en insatsvara som bara blir nyttig i kombination med den produkt som omvandlar den till kraft, ljus, värme och kyla. Användaren behöver både energin och ”omvandlaren”, men för majoriteten av användarna så är omvandlingen ett ”mysterium” vilket gör att energianvändningen sällan får någon plats i bedömningen och ännu mindre i en kalkyl. Man behöver ofta hjälp

Ändå kan man få läsa sådant här i dokument som presenterats för Hållbarhetskommissionen:
”I en perfekt fungerande marknadsekonomi behövs inga statliga ingripande i termer av åtgärder för energieffektivisering. Alla sparåtgärder som är lönsamma är redan gjorda. Det är viktigt att förstå vad som menas med lönsamhet i detta fall, eftersom särskilt ekonomer och ingenjör tycks ha olika uppfattningar kring detta. I den ekonomiska kalkylen ingår mångfald, i bemärkelsen att man på en marknad kan finna vita, röda, gula etc. kylskåp. Om ett vitt och ett gult kylskåp kostar lika mycket, med den enda skillnaden att det vita kylskåpet drar mindre el, är det inget marknadsmisslyckande om någon trots detta väljer ett gult kylskåp.”

Om vi skall hålla oss på samma nivå som den som presenterade denna text kan vi till att börja med påpeka att det troligen inte finns något som hindrar att man tillverkar gula kylskåp som drar lika lite el som de vita och att den som fördrar gula kylskåp inte skulle förlora något på detta. Tvärtom, skulle han nog tycka.

Eller skall vi bara konstatera att det inte finns någon ”perfekt fungerande marknadsekonomi” vad gäller energi.

Varuvolymen och förändringarnas storlek
Köparen av det gula kylskåpet i exemplet ovan kanske skulle anse att hans köp var misslyckat om han blev upplyst om vad som händer med miljön om alla andra också köper de mera energikrävande gula skåpen och att detta fordrar omfattande utbyggnad av elförsörjningen. Storleken av åtgärder tillsammantagna har en betydelse!

Världen står inför uppgiften att minska utsläppen av växthusgaser med ENORMT stora volymer. Det kanske är så att de ekonomiska modeller som visat sig dugliga vid små förändringar inte fungerar för stora förändringar? Allra minst när dessa också måste genomföras snabbt.

Ingen återvändo
Nicholas Stern pekade på att hans kalkyler utformades som de gjorde, med låg kalkylränta, bl.a. eftersom klimateffekterna är irreversibla. Det finns inget utrymme för att göra felslut därför att man underskattade riskerna. Och när hans kalkyler då också visar att den eknomiska uppoffring som måste göras är en obetydlighet i förhållande till vad det kostar om man inget gör så blir beslutet enklare.

Mångfalden behövs
Inte bara när det gäller kylskåp. Satsningen på att göra dem och andra produkter mindre energikrävande minskar inte mångfalden ifråga om dessa produkters förmåga att leverera nytta. Men mångfalden behövs också när det gäller att förstå problemen och utforma lösningarna.

Skulle Du lämna in din klocka på reparation hos en urmakare som bara hade en hammare? Nationalekonomin och ekonomerna har kanske inte alla svaren?!