Miljöklassning kräver noggranna beräkningar
Hur miljöklassas en byggnad, och hur utför man simuleringar av riktigt stora hus? Det var frågeställningarna för andra halvan av Energi- och miljötekniska dagen på Nordbygg.
Catarina Warfvinge, miljöchef på Bengt Dahlgren men för dagen representant för Green Building Council, gav en översikt över miljöklassningssystem för byggnader och berättade hur sådana klassningar går till. Att miljöklassa sin blivande byggnad ställer krav på bland annat energiberäkningarna, som ska skickas in och gås igenom av en extern expert innan godkännande kan bli aktuellt.
– Specialisterna kontrollerar bland annat att indata är korrekta, sade Catarina Warfvinge.
Hon presenterade också ProClim, ett förenklat simuleringsverktyg som används flitigt av arkitekter, och tillhandahålls av Swegon. Med programmet kan man snabbt få grepp om värmebalansen i ett rum. Företaget Velux har ett liknande program för beräkning av dagsljus.
– Arkitekterna blir förvånade över hur lätt det är att använda programmen, men det är ännu mer förvånande att de inte ingår i arkitektutbildningen, sade Catarina Warfvinge.
Hon poängterade att dessa program inte är tillräckliga för en vvs-projektering, men att de ändå är praktiska och lättanvända verktyg.
Olika resultat
Per Levin från Sveby tog över ordet och berättade om behovet av standardiserade metoder för energiberäkning och om den tävling som Sveby ordnade förra året. Tävlingen visade på stora skillander i resultaten när olika arbetslag skulle utföra en energiberäkning för en befintlig byggnad.
– Man kan ha synpunkter på noggrannheten. Det finns de som hamnar 10 till 20 procent fel i beräkningen av ytorna, sade han.
– En slutsats är att spridningen i resultat beror mer på användarna än på programmet.
Stefan Klang från Strusoft fick många frågor om zonindelningar när han presenterade en programvara som kan importera archicadmodeller av byggnader och byggnadsdelar till VIP Energy. Just zonindelningen visade sig vara en svag punkt i programvaran.
– Jag kan inte svara på vilka krav som ställs på modellen, men det krävs naturligtvis disciplin när man ritar upp modellen så att man gör det på rätt sätt.
Stora utmaningar
Att simulera riktigt stora byggnader är förstås en utmaning. Per Sahlin från Equa berättade om arbetet med att simulera Nya Karolinska Sjukhuset (NKS) i Solna, som inte bara är ett stort byggnadskomplex utan där installationerna dessutom är hopkopplade mellan byggnaderna. För IDA ICE och Energy Plus finns praktiska gränser på 100 till 200 zoner för modeller med luftdrivna flöden, berättade han.
– En ny möjlighet är att hyra processorkärnor i molnet. Man kan hyra kärnor per timme. Hårdvaran finns alltså och är överkomlig i pris, men vi måste lära oss att använda den, sade han.
För närvarande kör Equa ett plan per kärna, en kärna med borrhålslagret, och så vidare, vilket har visat sig vara effektivt.
– NKS erbjuder beräkningsproblem, om man säger så. Det är så stort och svårt att redan det basala är en utmaning. Vi utvecklar för närvarande IDA för det, sade han.
Dagens moderator Farhad Basiri avslutade med en kort frågestund, innan seminariedeltagarna gav sig ut i mässmyllret igen.
Ingar Lindholm, Energi & Miljö nr 4/2012 sid 63
