Utan återväxt spelar besluten ingen roll

Jag står och spanar ut i den vackra försommarkvällen. En man kommer cyklande. Han har bra fart och ser väldigt målmedveten ut. Jag hinner i princip bara vända mig om för att gå tillbaka in i lägenheten, så hör jag en ordentlig smäll. Mannen har cyklat rätt in i vägbommen som spärrar av området från biltrafik. Bommen är väl synlig, målad med varningsfärger enligt konstens alla regler och borde vara omöjlig att missa. Tydligen inte.

Incidenten fick mig att tänka på vad som händer i branschen i dag. Miljöfrågan är högt upp på listan och energieffektivisering högsta prioritet för att lösa problemet med klimatförändringarna. Med byggnader som använder mycket energi och en uppenbar potential till både besparingar och effektiviseringar, är byggbranschen i hetluften och EU inför direktiv och förordningar på löpande band. Direktiv och förordningar som sedan ska tillämpas i respektive medlemsstat. I de allra flesta fall landar formuleringarna i att det som ska genomföras ska vara tekniskt genomförbart, ekonomiskt rimligt och miljömässigt försvarbart.

Alla branschens aktörer har helt olika åsikter om vad som är både möjligt, rimligt och försvarbart. Titta bara på frågan om IMD. Att införa individuell mätning och debitering är ingen teknisk omöjlighet, tvärtom. Beroende på vem du frågar, får du olika svar om det är miljömässigt försvarbart, men det lutar åt mer positivt än negativt ändå. Det är ekonomin det faller på. Men, hur räknar man? Det finns inga enkla modeller som hjälper oss att sätta en summa på externa kostnader som miljöpåverkan. Om byggnadsägaren inte anser det vara ekonomiskt rimligt och regeringen och/eller EU har bestämt att miljön ska räddas genom en specifik åtgärd, vem ska betala? Är det rimligt att kräva att enskilda individer och företag ska betala? Och i så fall, hur mycket?

Till syvende och sist spelar det inte någon som helst roll vem som betalar eller vad som installeras om inte en helt annan fråga lyfts upp på kriskartan: återväxten. Utan kunniga människor som kan designa, bygga, drifta och förvalta de tekniska system vi installerar i byggnaderna spelar besluten som tas i maktens korridorer ingen roll.

Bommen står där, målad i varningsfärger enligt konstens alla regler, men beslutsfattarblicken är fixerad vid ett annat mål.

/Veronica

PS. Det gick bra för mannen på cykeln. Han tappade luften och cykeln blev krokig, men han cyklade iväg efter en stunds återhämtning och mekande. Dock i något lägre fart än innan. Och till synes lite mindre målmedvetet. DS