Tema: sanitet | 11 nov 2019

Många ute på okänt vatten

Norrtälje i Roslagen är den kommun i Sverige med flest enskilda avlopp, drygt 30 000. Och ett växande kunskapscentrum kring decentraliserade VA-system. – Vi är det enda centrat av den här typen i Sverige, säger Amelia Morey Strömberg som är verksamhetsansvarig för Utvecklingscentrum för vatten.

På Roslagens luftvärnskårs (Lv 3) gamla regementsområde i utkanten av Norrtälje huserar Campus Roslagen med en rad företag och verksamheter. I det som en gång i tiden var regementets kök har Utvecklingscentrum för vatten, som är en del av kommunens utvecklingsbolag, sin verksamhet.
– Vi startade 2014 och är framför allt inriktade på utveckling och utbildning, men också på att sprida kunskap om vatten och miljö, berättar initiativtagaren Amelia Morey Strömberg.

Hon menar att skärgårdskommunen Norrtälje med sina 30 000 enskilda avlopp och en mängd enskilda brunnar är en extra lämplig lokalisering för den här typen av verksamhet.

– Det är dessutom en kommun som växer, inte minst som ett resultat av att många låter sina sommarstugor mer eller mindre omvandlas till året-runt-boende. Det är bostäder som ofta inte har vatten- och avloppskapacitet att klara av ett så kraftigt ökat utnyttjande.

– Till det ska läggas att det kommunala VA-nätet är ganska litet i Norrtälje och framför allt koncentrerat till kommunens fyra huvudorter.

Hur löser man det?
– Det gäller att få folk att fatta rätt beslut. Vårt jobb handlar mycket om det. Det finns i dag cirka en miljon fastigheter i Sverige med egna avloppsanläggningar. Ungefär 700 000 av dem har vattentoalett. Statistiska centralbyrån beräknar att cirka 1,2 miljoner personer är folkbokförda i dessa fastigheter.

Det är betydligt fler än antalet invånare i Stockholms kommun. I fjol beräknade Svenska Miljöemissionsdata i en rapport den totala bruttobelastningen från de små avloppen till cirka 303 ton fosfor och 3 133 ton kväve per år, något som bland annat bidrar till övergödningen av sjöar och hav.

Enligt samma rapport finns det – nästan 50 år efter det att miljöskyddslagen infördes – närmare 200 000 små avlopp med enbart slamavskiljare och inte en efterföljande rening.

– Även om det har hänt mycket på det här området i Sverige, är det fortfarande väldigt många avloppsanläggningar som inte uppfyller kraven,
säger Bodil Forsberg som är utredare på Havs- och vattenmyndigheten. Även om lagstiftningen är densamma, kan kraven som ställs på enskilda avlopp variera mellan olika kommuner precis som kontrollen och tillsynen.

Amelia Morey Strömberg berättar att Utvecklingscentrum för vattens verksamhet vilar på flera olika ben.

– En mycket viktig del är den kostnadsfria VA-rådgivning till allmänheten som vi svarar för på uppdrag av Norrtälje kommun. Många privata fastighetsägare förstår inte sin del av miljöproblemen. För en tid sedan pratade jag med en person som hade haft sitt avlopp i 60 år och tyckte att det fungerade bra, trots att det i princip saknade rening.

– Det är dessutom inte så lätt för privatpersoner att veta exempelvis hur stor tank de behöver, vilken infiltration som fungerar, för- och nackdelar med olika minireningsverk eller vad de ska tänka på i kontakt med entreprenörer. Det kan vi hjälpa dem med. Via ett bolag bedriver vi dessutom en liknande verksamhet i Värmdö. Vi vill att människor tar kunskapsbaserade beslut. I Vattencentrum, som är namnet på det hus inne på det gamla regementsområdet där Utvecklingscentrum har sin verksamhet, finns det även en utställningsdel.

– För att utveckla vår VA-rådgivning vill vi ha en utställning där företag fysiskt kan visa vad de kan erbjuda för utrustning och där vi kan visa besökare hur olika anläggningar ser ut och fungerar. Av juridiska skäl, vi är en del kommunens verksamhet, bedömdes vi dock inte kunna ha en sådan i egen regi. Jag startade då Vattenexpo, som utställningen heter, tillsammans med företaget Vatteninfo Sverige.

Amelia Morey Strömberg visar oss runt i utställningshallen där det framför allt finns VA-utrustning som är anpassad till de som bor eller vistas i hus bortom kommunala VA-nät. Det är olika enskilda avlopps- och toalettlösningar, avkalknings- och vattenbesparingssystem, infiltrationsanläggningar, teknik för utnyttjande av regnvatten, anläggning som använder bakterier och växter för att rena avlopp, minireningsverk, vattenpumpar, filter och mycket annat.

En av utställningens besökare under vår rundvandring är Johan Modig från Uppsala. Han berättar att familjen nyligen skaffat ett fritidshus i Norrtälje kommun. – Det har inget godkänt enskilt avlopp. Vi ska därför anlägga ett nytt och är här för att orienteraoss. Konceptet med extremt snålspolande toalett i
kombination med sluten tank känns som ett ganska enkelt valt. Men det finns olika varianter inom det. En annan del av Utbildningscentrums verksamhet är utbildning.

– Luleå universitet har haft kurser här precis som exempelvis KTH, Stockholms universitet, Sida, företag och kommuner. Vi håller även på att starta ett kunskapscentrum för aquaponi, det vill säga hur man kan odla fisk och grönsaker i ett slutet system, säger Amelia Morey Strömberg.

Med hjälp av pengar från en sparbanksstiftelse har man även startat ett laboratorium som i somras blev ett eget bolag.

– Vi gör framför allt kemiska och mikrobiologiska analyser av dricks- och avloppsvatten och är i nuläget främst inriktade mot mindre system, berättar vd Vidar Eriksson Nykäinen.

– De kunder som vill, hjälper vi att tolka analysresultaten och kan även ge råd om vad de bör göra, till exempel skaffa filter för att rena dricksvattnet eller berätta om de bör undvika att dricka vattnet. Kanske är det inte farligt för vuxna att dricka det under begränsad tid, men olämpligt för barn. Eftersom vi inte säljer några filter eller andra produkter kan man lita på vår objektivitet. Avloppsvattnet analyseras bland annat för fosfor,kväve, partiklar, närsalter och bakterier.

– Vill kunden ha mer rådgivning hänvisar vi till den kommunala VA-rådgivning som finns bara några meter bort i korridoren.

En som är nöjd med sitt enskilda avlopp är Rolf Hammarberg som har ett fritidshus i Västanvik utanför Norrtälje.

– Avloppet och infiltrationen byggdes 2004 enligt kommunens direktiv. Bakom huset har vi en trekammarbrunn som slamsugs en gång per år. Gråvattnet trycks runt kåken och in i infiltration.

– Vi bor i huset fem eller sex månader per år, vilket innebär att anläggningen sedan 2004 egentligen endast är utnyttjad halva tiden.

Dricksvattenbrunnen, som borrades 1976, delas av tre fastigheter och har aldrig sinat. I takt med att antalet åretruntboende ökar i Norrtälje, byggs det kommunala VA-nätet ut, vilket leder till ökade kostnader för bland annat många deltids- och fritidsboende.

– Om två år ska VA-nätet vara framme vid vårtomtgräns. Vi måste då betala cirka 350 000 kronor, även om vi inte ansluter oss direkt. Gör vi det, får vi betala kostnaderna för dragningen på vår egen tomt fram till huset vilket kan kosta ytterligare 100 000–150 000 kronor.

Vad tycker du om det?
– Det är irriterande dyrt. Samtidigt förstår jag kommunen på ett sätt. Norrtälje är en skärgårdskommun med mycket berg. Ju fler som själva borrar, desto fler ska ta vatten ur samma vattentäkt. På många håll är dessutom infiltrationen svår.

Amelia Morey Strömberg berättar att det i Sverige saknas regler kring kvaliteten på dricksvatten för privatbruk (upp till 50 personer). Det finns heller inte något certifieringssystem av dricksvattenfilter till enskilda hushåll som säkerställer att filtren renar det som utlovas och att de gör det på ett hållbart sätt.

De filter som säljs till allmänheten kan vara vilket skit som helst, och är det också ibland. Filtermarknaden är rena vilda västern.

– De filter som säljs till allmänheten kan vara vilket skit som helst, och är det också ibland. Filtermarknaden är rena vilda västern. Med ekonomiskt stöd från bland annat Vinnova har Utvecklingscentrum för vatten tillsammans med ett antal företag och organisationer tagit fram en testrigg för att utveckla och certifiera filter. I en anläggning i Vattencentrums källare inne på Campus Roslagen testas att filtret verkligen renar det som det ska göra, till exempel järn, och att det inte förorenar vattnet med något annat. Klarar filtret det första steget väntar nästa.

– I ett nedlagt vattenverk i Svanberga norr om Norrtälje har vi byggt upp en testbädd där tillverkare och andra kan få sina vattenfilter provade och certifierade, säger Lars Frödin som är tekniskt ansvarig för projektet. Vattnet som används kommer från två brunnar i närheten och samlas i tankar inne i vattenverket.

– Vi kan också använda det kommunala vattnet och även kontaminera testvattnet om det behövs. Under en 32 veckor lång testcykel testat filtret mot ett tänkt hushålls förbrukning och beteende.

– Vi simulerar att man med jämna mellanrum spolar på toaletten, tappar upp badkar, har fest, får strömavbrott eller att man åker bort under ett par veckor. Efter testperioden visar det sig om filtret klarar de krav som ställs när det gäller robusthet, ekologisk hållbarhet och teknisk effektivitet. Det ska det dessutom göra lika bra i slutet som i början av testperioden.

Text: Mikael Bergling
Foto: Clas Göran Carlsson