Många brister i brandlarmssystemen
Moderna brandlarmssystem ska styra en mängd funktioner i byggnaden som är avgörande för säkerheten. Systemen kan bli oerhört komplicerade och fungerar ofta inte som avsetts.
Ett modernt brandlarmssystem är inte begränsat till att indikera brand och rök och larma räddningstjänsten. Det ska samverka med rad funktioner i byggnaden för utrymning och personsäkerhet. Det kan aktivera utrymningslarm, brandgasventilation och rökgasjalusier, stänga brandcellsdörrar och brandgasspjäll, samt styra hissar till förutbestämda våningsplan – för att ta en del väsentliga exempel. Men styrfunktioner medför ofta en mängd aktiveringsalternativ och funktionsparametrar som kan ge komplexa och sårbara system, varnar brandingenjören Anders Karlsson vid Brandkonsulten AB som engagerat sig i frågan med Tomas Farestveit, som är vd vid Nordiska Brand.
Många brister De lyfter fram en rad brister som uppdagas vid leverans- och revisionsbesiktningar. Det kan vara styrfunktioner som inte är utförda enligt brandskyddsdokumentationen, brister i slutdokumentation och provning. Det kan vara månads- och kvartalsprovningar som inte har utförts, och besiktningsanmärkningar som inte åtgärdats av fastighetsägaren. Innebär detta att man inte kan lita på att brandlarmen gör som avsett? – Ja, så är det, det är mycket brister i styrfunktionerna, säger Anders Karlsson. Han betecknar det som allvarligt att brandlarmsstyrningen inte fungerar som tänkt och inte lever upp till BBR. Det ökar risken att människor ska skadas eller omkomma vid bränder.
Flera riskfaktorer Felkällorna är många. En är risken för felprogrammering, då det råder komplexa samband mellan olika systemdelar. Exempelvis kan det vara hissar som ska styras till ett visst våningsplan vid larm, men till ett alternativt plan om branden är på det förutbestämda planet. En annan riskfaktor är styrningar via ducar (dataundercentraler) utanför brandlarmssystemet, vilka inte omfattas av brandlarmssystemets besiktningar och regler. Man pekar även på att brandstyrfunktionerna ofta utreds för sent i byggprojekt, och att systembeskrivningarna innehåller motstridiga krav eftersom de inte har samgranskats och koordinerats. Programmering sker då under tidspress alldeles innan inflyttningen.
Vill ha nya regler Men hur kan då tillförlitligheten inom brandstyrning förbättras? Anders Karlsson och Tomas Farestveit pekar främst på brister i reglerna för brandlarmssystem, SBF 110:6. – Reglerna är klart föråldrade och många år efter den tekniska utvecklingen, är Anders Karlssons uppfattning. Tomas Farestveit tycker att ansvarsfrågorna behöver förtydligas i reglerna. – Många har delansvar för brandlarmet; brandkonsulten, konstruktören, anläggar- och servicefirman, besiktningsmannen, fastighetsägaren med flera. Ofta saknas kunskap om vem som har huvudansvaret? Det vore mycket tråkigt om vi ska behöva vänta till en större dödsbrand inträffat och en utredning sedan klargör detta. Tomas Farestveit nämner att fastighetsägaren eller hyresgästen inte alltid vill prova brandlarmet vid besiktning, då det innebär stora störningar: – När vissa provningar inte utförs eller inte tillåts, så borde rimligen mycket stora krav ställas i brandlarmsreglerna på vem som har rätt att fatta ett sådant beslut och hur det ska dokumenteras.
Bättre dokumentation Tomas Farestveit anser att reglerna måste bli tydliga på hur de färdiga systemen ska dokumenteras: – Kraven på funktionerna, deras utförande och den slutliga programmeringen bör redovisas och dokumenteras tydligt, så att det blir lätt att granska, kontrollera och prova. Det bör finnas en skräddarsydd lista som tydligt talar om vad som ska provas och hur. Även en tydlig gränsdragningslista mot andra system bör redovisas av den som gjort anläggningen, så att man inte vid provning behöver gissa hur systemet är tänkt att fungera.
Vill inte ha ändrade regler Per-Anders Marberg, vd för Bengt Dahlgren Brand & Risk AB, är tveksam till betydelsen av ändrade regler: – Jag undrar om regeländringar löser problemet. Reglerna kan inte hänga med teknikutvecklingen utan bör vara mer eller mindre funktionsbaserade. Marberg ser större betydelse av samordnad funktionsprovning som skall-krav i samband med idrifttagande, samt en årlig revisionsbesiktning med tillhörande funktionsprovning. Detta skulle kunna ingå i ett systematiskt brandskyddsarbete. Kollegan Samuel Reinwalds vid Bengt Dahlgren AB tror inte att uppdatering av brandlarmsreglerna kan förbättra systemsamverkan. När han letar efter förklaringar till svajiga system, så hittar han svaret i brandskyddsdokumentationen som ska beskriva hur ett brandlarmsystem ska fungera. Ofta är brandlarmslösningarnas funktioner inte alls tillräckligt preciserade där. – Det är alltför ofta missar i dokumentationen. Man beskriver inte i detalj hur en funktion ska se ut, exempelvis hur en hiss ska agera vid larm. Ofta är det otydligt var gränsen ska dras mellan olika entreprenader. Den tekniska kunskap och analysförmåga som krävs, saknas på många håll hos brandingenjörer och konsulter, är Samuel Reinwalds erfarenhet.
Kräver bättre kunskap Ofta är dokumentation är väldigt luddig, och inte alls specifik för den aktuella fastigheten. När dokumentationen ger dåligt vägledning, blir följden att projektörer och entreprenör inte lägger någon större tankemöda på den, anser Samuel Reinwalds. – Det är då upp till installatören att programmera olika funktioner, och ibland fungerar det, ibland inte, konstaterar han. Vad krävs då för att det ska bli bättre? Samuel Reinwalds tycker att brandingenjörerna måste skaffa sig mer kunskap om de tekniska systemen. Även Anders Karlsson medger att uppdaterade regler inte är alltings lösning. Fastighetsägarna har ett ansvar att följa reglerna, exempelvis kring besiktningar. Men så blir inte alltid fallet: – Brister funna vid besiktningar finns ofta kvar år efter år, säger han. Passiviteten kan bero på besiktningsprotokoll som är svåra att tyda och svårigheten att förstå allvaret i en anmärkning. En möjlighet att få fastighetsägaren att inse allvaret, vore ett poängsystem för bristerna, tror Anders Karlsson. Många allvarliga brister skulle kunna ge nyttjandeförbud av byggnaden. Det är räddningstjänsterna som i dag ansvarar för tillsynen hos fastighetsägare, och det sker oftast genom stickprover. Om de märker att åtgärder inte vidtas kan de utfärda föreläggande eller vite.
Av Björn Åslund Energi & Miljö 8/2010 sid 30
