Leedhus håller inte måttet i längden
Bättre än snittet, men sämre än vid Leed-certifieringen. Så kan man sammanfatta utvärderingen av fem certifierade bostadshus i USA efter några års användning. Miljömärkning kräver uppföljning för att fungera, är forskarnas slutsats.
Studenterna fann brister i de undersökta husen.
Miljöcertifieringen Leed har slagit igenom på bred front i USA, även för bostäder. Men hur bra står sig en certifierad byggnad efter några års användande? Det har studenterna Sandy Beauregard och Stephanie Berkland vid University of Massachusetts undersökt tillsammans med professor Simi Hoque. Bland de egenskaper som testats några år efter inflyttning finns täthet i byggnadsskal och kanaler, energianvändning, innemiljö och hur nöjda de boende är med sina hus. Frågan är förstås i vilken utsträckning husen förändrats jämfört med vid certifieringen, som sker före inflyttning, och om de följde den beräknade energianvändningen eller inte. Gruppen har studerat fem enfamiljshus i nordöstra USA. – För tätheten i byggnadsskalet fick vi fram resultat med stor spridning. Något hus hade 47 procent högre läckage än vid certifieringen, säger Sandy Beauregard. Studien visar att de boendes beteende och kunskap om husen är mycket viktig för tätheten. I det hus som läckte mest hade de boende monterat in en öppen spis utan att tänka på hur det skulle påverka energieffektiviteten i bostaden. Samtliga hus hade dock sämre täthet vid provningen än vid certifieringstillfället, avvikelsen var mellan 1,4 och 25 procent för de byggnader som inte byggts om.
Ett hus godkänt Energianvändningen granskades via el- och gasräkningar. Det visade sig att ett hus höll vad certifieringen lovat, övriga hade helt andra resultat än beräkningarna pekat på. – Ett hus använde 38 kWh/kvm, år mindre än beräknat. Men övriga låg över den beräknade energianvändningen, säger Sandy Beauregard. Det hus som betedde sig precis som förväntat på pappret var det som har den tuffaste certifieringen, Platinum. Men enkäten visade att huset trots de goda värdena i själva verket fungerade mycket dåligt. Husets största sovrum var så kallt på vintern att ägarna helt sonika bommade igen det och flyttade till ett annat. Hade sovrummet använts hade energidata sett annorlunda ut. – Vi undersökte huset med värmekamera och upptäckte många köldbryggor, säger Sandy Beauregard.
Brister i isoleringen En orsak är att husen är isolerade med en cellulosaisolering, som är relativt ovanlig på den amerikanska marknaden, vilket gör att isoleringsfirmorna har liten erfarenhet av att använda den. Det visade sig att isoleringen sjunkit ihop i väggarna. Det fanns också gott om köldbryggor kring dörrar och fönster. – Det behövs bättre mätmetoder, bättre byggteknik och bättre utbildning av invånarna. Men det största problemet med Leed är att certifieringen görs innan någon bor i huset, säger Sandy Beauregard. I den andra studien undersöks två kontorsbyggnader, varav den ena är Leed-certifierad på silvernivå (näst lägsta nivå). Studien är ännu inte avslutad, men forskarna har dragit vissa slutsatser, som redovisades på konferensen Clima2010 i Turkiet. – Ingen av de två undersökta byggnaderna fungerade som den skulle, vi har upptäckt många problem, sade Janice Means, Lawrence Technological University, vid konferensen. Hon och hennes studenter har granskat bland annat energianvändning och innemiljö. Det ena huset är en experimentbyggnad på 160 kvm från 1973, med passiv solvärme, värmelager, grönt tak med mera. Den andra byggnaden stod klar 2006 och omfattar 3 900 kvm. Huset, som hör till universitetet, är Leed-certifierat och får både kyla och värme från marken. Mycket möda har lagts på att minska användningen av kommunalt vatten och byggnaden har ett avancerat system för ljusstyrning och byggnadsautomation. Solpaneler står för en del av elen. Studien visar, än så länge, att ingen av byggnaderna beter sig som planerat. Kyl- och värmelagret i den nya byggnaden har visat sig vara feldimensionerat och behöver byggas ut. I den äldre byggnaden var problemen fler, eftersom förutsättningarna har förändrats med tidens gång. Till exempel har träd vuxit upp och skuggar solvärmeanläggningen. – Den äldre byggnaden har förändrats så mycket att grundidén inte fungerar längre. Byggnader måste övervakas, och dynamiska märkningar vore bättre än statiska, sade Janice Means. Med övervakning hade de försämrade resultaten för solvärmen i det äldre huset upptäckts tidigare. Likaså hade fastighetsförvaltarna märkt att den lokalt producerade elen aldrig installerats korrekt och inte användes i byggnaden. – Kontinuerlig övervakning är nödvändig. Det behövs en energipolis som håller ständig koll, sade Janice Means.
Av Ingar Lindholm, Energi & Miljö nr 8/2010 sid 6
