Kostsamma droppar
Mikael Mangolds, Chalmers, studie visar att individuell mätning och debitering (IMD) av vatten kan bli en stor börda för de boende i socialt utsatta områden. Hammarkullen utanför Göteborg är ett av de områden han tittat på.
Vad visar dina resultat?
– Det blir mer lönsamt att installera IMD i miljonprogramsområdet än i mer välbärgade områden – så för fastighetsbolaget är det en säker vinst. Samtidigt kan det leda till större sociala orättvisor, eftersom boendekostnaden höjs för de mest utsatta, främst stora familjer. För en socialbidragstagare blir kostnadsökningen i genomsnitt 270 kronor per månad.
– Införandet av IMD har lett till 30 procent lägre vattenanvändning i området, vilket många tycker är positivt. Men det har också blivit negativa reaktioner på att 80 procent av socialbidragstagarna samtidigt får högre månadskostnad. Vår enkät i 85 lägenheter visade att många var upprörda. 30 procent av hushållen fick en vattenräkning som översteg tre procent av deras inkomst. Bland de 20 procent som fick lägre kostnad fanns ensamboende pensionärer.
Vilka slutsatser drar du?
– Det är tveklöst fortfarande en bra grej att folk betalar för sin resursanvändning, i det långa loppet. Men det är också väldigt viktigt hur det görs – att människor blir tillfrågade och delaktiga, till exempel. Vårt samarbete med de sociala myndigheterna visar att sådana här åtgärder lätt kan leda till någon form av förstärkt utanförskap.
– I vårt exempel antog också fastighetsbolaget ett lägre antal boende i varje lägenhet än standarden. Det ledde till att det i praktiken blev en mindre volym vatten att använda per person än normalt. En sorts smyghöjning av hyran, skulle man kunna säga.
Vad bör en fastighetsägare tänka på som vill införa IMD?
– Se till att få med sig de boende. De som hyr bostäder i ekonomiskt och socialt utsatta områden har ofta svårt att göra sina röster hörda.
Finns det bättre sätt att minska vattenåtgången i bostäder?
– Det finns många olika tariffstrukturer att välja på, om man vill göra systemet mer rättvist. I andra länder är det till exempel vanligt med steg i tariffen som gör det billigare upp till en viss nivå i förbrukningen, eller att det finns olika tariffer för boende och företag i samma fastighet. I Sydafrika får familjer sina första 200 liter per dag gratis, men då finns ofta någon form av kommunalt eller statligt stöd.
Marie Granmar, Energi & Miljö nr 8/2014 sidan 23
Vattendebitering
I sin licentiatavhandling ”The effect of resource sustainability interventions on social sustainable development in the built environment”, vid Chalmers tekniska högskola, utreder Mikael Mangold bland annat vad som händer när vattenmätning och -debitering införs i ett socialt utsatt område.
