Koreansk utredning visar – badrumsventilation viktig
Magnus Olofsson, medicine doktor, kommenterar en nyutkommen vetenskaplig artikel, ”Possible aerosol transmission of covid-19 associated with an outbreak in an apartment in Seoul, South Korea, 2020”. Artikeln har publicerats i tidskriften International Journal of Infectious Diseases.
TEXT: MAGNUS OLOFSSON
Det är inte svårt att tänka sig att det skulle bli problem att försöka få tag i motsvarande testresultat i Sverige.
Artikelförfattaren Magnus Olofsson, medicine doktor. Foto: Jennie Lindberg
Forskaren Hwang skriver om resultatet från en smittskyddsutredning från ett höghus med bostadslägenheter i Seoul.
Man fann att covid-19 kan spridas mellan näraliggande lägenheter via ventilationen, vilket ger nytt bränsle åt flera problemdimensioner:
• Att viruset kan spridas som aerosol och inte enbart som droppsmitta
• Att ventilationen inte är tillräckligt avancerad för att man på ett säkert sätt ska kunna använda vanliga lägenheter som karantän
• Att luftflödena i de vertikala ventilationskanalerna i ett höghus påverkas av faktorer som utetemperatur och användning av fläktar och/ eller komfortkyla, och att det inte är självklart att smittämnen alltid transporteras den kortaste vägen till utblåset.
Man noterade att spridningen inom höghuset var mycket lokal. Dels var klustren av lägenheter där man vårdade sjuka personer väl samlade, vilket man har tolkat som att covid-19-aerosol inte har kapacitet att färdas större avstånd i ventilationstrumman än ett eller högst ett par våningsplan från smittkällan. Man har också noterat att badrumsventilationen verkar ha spelat den största rollen, eftersom det var just badrummen som – via den vertikala ventilationstrumman – stod i fysisk förbindelse med varandra.
Artikeln baseras dock inte på en vetenskaplig studie i den bemärkelsen att man har utgått från en systematisk studieplan. Istället baseras resultaten på en smittskyddsutredning, vilket kan ha påverkat resultatet. Utredningen har uppenbarligen skett på initiativ från de hälsovårdande myndigheterna i Sydkorea, och därmed är det oklart om de undersökta personerna har ställt upp i egenskap av frivilliga försökspersoner eller om de har blivit tvingade till provtagning på juridisk väg.
Graden av tvång spelar givetvis mindre roll för de enskilda försökspersonernas resultat när de virologiska testerna måste förutsättas vara objektiva. Däremot kan frivilligheten ha haft betydelse för om man har kunnat lokalisera alla berörda personer, eftersom människor (som kanske har känt sig tvingade att delta eller varit oroliga för att inte kunna tacka nej) kan ha valt att resa bort. Det finns heller ingen redogörelse för om, eller hur många, personer som har tackat nej till provtagning.
Man särredovisar inte heller hur man har kommit över resultaten. Det är inte svårt att tänka sig att det skulle bli problem att försöka få tag i motsvarande testresultat i Sverige. Om man publicerar resultat från ett enda (och kanske lätt igenkännbart) höghus på det här sättet, kan man inte utesluta att det finns en viss risk för att personer som bor i huset skulle kunna bli identifierade och därmed få sin integritet kränkt. Det borde också vara mycket svårt att få vetenskapliga resultat publicerade som inte härstammar från frivilliga försökspersoner.
Ett annat problem är att virus, till skillnad från bakterier, sällan är möjliga att typa i bemärkelsen att man säkrar genetiska fingeravtryck. Bakterier kan ofta förekomma som tusentals olika kloner av samma bakterietyp, medan virus ofta förekommer som en enda klon. Därför finns det sällan några särskiljande eller utmärkande drag i virusets arvsmassa.
Detta innebär att man som regel bara kan säga att en person har blivit smittad med covid-19-viruset, men att man inte kan avgöra från vilken smitthärd som just den personens covid-19-virus har utgått ifrån. Problemet har kanske sällan betydelse för det vardagliga smittskyddsarbetet, men om man – som i det här fallet – vill illustrera att den fysiska närheten mellan smittade personer har betydelse, skulle argumentationen ha kunnat bli mer robust om mikroorganismerna hade varit möjliga att typa.
