Kondensorvärme kan värma bostäder
I en rapport från ett projekt inom Energimyndighetens forskningsprogram Termo visas det hur fastighetsägare och livsmedelsbutiker med överskott av kondensorvärme kan komma överens om hur värmen tas tillvara på ett bra sätt.
Specifik energianvändning i livsmedelsbutiker (bland de fem stora livsmedelskedjorna), inklusive verksamhets- och fastighetsenergi, ligger på cirka 400 kWh/kvm i snitt. Det finns därför en stor potential i att utvinna värme och komfortkyla ur kylsystemen i butiken och även exportera till intilliggande lokaler eller byggnader. Vanligt är dock att värmeåtervinningen begränsas till butiken och att resten av värmen förs bort via kylmedelskylare eller luftkylda kondensorer.
I rapporten ”Samverkan mellan livsmedelsbutiker och fastighetsägare: effektivisering och affärsmodeller av energianvändning”, av Josep Termens, CIT Renergy, och Daniel Steuer, KTH, i Energimyndighetens kyl- och värmeprojekt Termo, har de identifierat och analyserat hur ägare till livsmedelsbutiker, fastighetsägare, energibolag och/eller andra parter för leverans av butikskyla, fastighetsvärme och -komfortkyla kan samarbeta med fokus på avtalsmodeller, samverkansvillkor och lönsamhet.
Författarna konstaterar att det finns en mängd olika varianter på samverkansvillkor och antal aktörer – alltså inte bara fastighetsägare och butiksägare, utan det kan även vara det lokala energibolaget eller ett energitjänsteföretag. Andra påverkansfaktorer är om butiken ligger separat eller i en byggnad med andra aktörer.
För butiker i flerbostadshus och köpcentrum kan kondensorvärmen användas för uppvärmning (men då måste en viss temperaturnivå uppnås) och även för förvärmning av tappvarmvatten. I kontor kan det dessutom finnas möjlighet för export av komfortkyla, medan behovet av tappvarmvatten är mycket mindre än i flerbostadshus. Till detta kommer om hyresvärden har varm- eller kallhyra.
Leverantören kan ha ett intresse av att gentemot fastighetsägaren kunna visa upp hur mycket mer el som faktiskt går åt när man lyfter temperaturen, så att värmen inte uppfattas som gratis.
I rapporten nämns olika varianter av samverkan med och utan avtal/överenskommelse eller energimätning. Man nämner exempelvis ett formellt energiavtal för värmeexport som gjordes mellan Ica Maxi Kumla och Melins fastigheter där en avtalsmall för värmeexport utformades. Butiken ansvarade för ombyggnad av kylanläggning och värmeåtervinningsanläggning, vilket inkluderade ackumulatortankar, styrsystem, värmeväxlare samt mätare före leveranspunkt där system- och ansvarsgränsen dras.
Leveranskrav var en bestämd minsta medeldygns-/veckotemperatur på 30 °C samt flöde på 23 kubikmeter/dygn. Priset på den exporterade värmen sattes till 50 procent av fjärrvärmeleverantörens prislista. Mätning bekostas, installeras och underhålls av butiken.
Enligt rapportförfattarna finns ingen enhetlig statistik över hur många livsmedelsbutiker som exporterar värme till de fastigheter där de är hyresgäster.
En butik man studerat levererar sin kondensorvärme till fastighetsägaren utan att få en direkt ersättning för det. Istället har fastighetsägaren tagit bort värmekostnaden från hyran.
Daniel Steuer understryker att avtalet troligtvis behöver innehålla mätning då det sker en försäljning, inte om man måste öka temperaturen (det måste man ju alltid göra, åtminstone jämfört med ett driftläge helt utan värmeåtervinning). Om ett mer informellt avtal upprättas är behovet av mätning/uppföljning sannolikt mindre.
– Däremot kan leverantören ha ett intresse av att gentemot fastighetsägaren kunna visa upp hur mycket mer el som faktiskt går åt när man lyfter temperaturen, så att värmen inte uppfattas som gratis. Den ökade elanvändningen kan vara svår att beräkna och bevisa men skulle kunna stå med i ett avtal för att påvisa leverantörens ökade kostnader.
De flesta butiker använder gaskylare/kylmedelkylare för avkylning av kondensorvärme. Dessa placeras oftast på taket och kräver en viss area. Emellertid kan de skapa ljudproblem (fläktljud) och anses ha en negativ estetisk effekt; därför kan kommuner, i vissa tätbefolkade stadsdelar, neka bygglov för gaskylare/kylmedelkylare. I sådana fall behövs en annan lösning och butiken måste hitta en värmesänka för att få kylsystemet att fungera.
Alternativa metoder som används för avkylning är fjärrkyla och stadsvatten, vilket medför extrakostnader för butiken. Samverkan med fastighetsägaren är en utmärkt möjlighet under dessa förutsättningar.
Att leverera värmeöverskott till fastigheten kan lösa problemet helt eller delvis. Om fastigheten har en geoenergianläggning blir värmesänkan borrhålet och kan användas året runt. Om fastigheten värms upp med fjärrvärme kan avkylning ske mot fastigheten under den kallaste delen av året. Under den varmaste delen av året, om fastigheten inte har så stort värmebehov, kan ändå fjärrkyla/stadsvatten behövas, men det blir ändå en kostnadsminskning om man ser till hela året.
En problemfaktor i rapporten är om returtemperaturen efter värmeväxling mellan butikens kylsystem och fastighetens värmesystem är för hög. Då försämras kylsystemets avkylning och minskar dess effektivitet (COP) liksom att en hög returtemperatur visar att den exporterade värmen inte har utnyttjats på bästa sätt i fastighetens värmesystem. Målet (vid användning av koldioxid som köldmedium) är att hålla under cirka 30 °C returtemperatur, men det är i dagsläget vanligt med högre temperaturer.
Nästa steg är att undersöka tekniska lösningar och affärsmodeller i några fler butiker som har potential för export av värme och komfortkyla till fastigheten och analysera hur energitjänsteföretag kan agera som en tredjepart för att underlätta samverkan mellan butik och fastighetsägare.
