Klor inte nödvändigt för vattenrening
I en unik studie från dricksvattenledningar i Halland testade forskare och det lokala vattenbolaget att skippa klor i dricksvattnet. Studien, från Lunds universitet, tyder på att klor inte alltid behövs om filtreringen är bra samt att rovbakterier på sikt kanske kan användas för att rena vattnet.
På insidan av rörväggarna i dricksvattenledningar finns en tunn, kletig beläggning, en så kallad biofilm, med bakterier. Dessa bakterier har alltså överlevt tillförseln av klor vars primära uppgift är att döda bakterier i allmänhet och hälsovådliga bakterier i synnerhet.
– Klor är ett effektivt sätt att desinficera, men det finns bevisad risk för hälsopåverkan. Klor har kopplats till cancer och fosterskador. Att studera om klor kan ersättas med andra metoder är därför relevant, säger Catherine Paul, docent och universitetslektor i teknisk vattenresurslära och teknisk mikrobiologi vid LTH, Lunds universitet. Hon har i många år studerat dricksvattnets mikroflora och olika slags reningsmetoder.
Nyligen har hon, hennes doktorand Tage Rosenqvist och andra forskare på Teknisk Mikrobiologi samt medarbetare på Vatten och miljö i väst AB (Vivab), Sweden Water Research AB och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) publicerat en studie i tidskriften npj Clean water. Artikeln bygger på flera års övervakning av den befintliga mikrofloran i dricksvattenledningar i Varberg.
Våra slutsatser är alltså att det går att få säkert och rent dricksvatten utan klor
– Ett sådant här samarbete mellan akademi, industri och statliga aktörer är mycket speciellt, skulle jag tro. Vi har olika nyckelkompetenser och det faktum att studien gjorts i ett riktigt system gör resultaten mer tillförlitliga än om vi endast hade gjort labbstudier, säger Catherine Paul.
I Varberg skippade man år 2020 klor eftersom man nyligen installerat ett lite dyrare så kallat ultrafilter, en typ av extremt finmaskigt filter som hindrar farliga mikroorganismer från sjöar och grundvatten att slinka igenom. Kloret bedömdes som överflödigt, även om man inte visste vad konsekvenserna för bakteriefloran skulle bli.
Två månader innan klorstoppet och tre månader efteråt tog forskarna vattenprover för analys från flera olika punkter i nätet. I labbet filtrerades sedan DNA-sekvenser fram och jämfördes med databaser för att lägga mikrobiom-pusslet. Ett år senare återvände forskarna och tog nya prover för att se hur det slutgiltiga mikrobiomet såg ut.
– Våra slutsatser är alltså att det går att få säkert och rent dricksvatten utan klor. Vi observerade ingen ökad risk, vilket var vattenbolagets farhåga.
Förutom den typ av ultrafiltrering som används i Varberg, finns andra sätt att rena vatten utan klor, såsom UV-ljus eller biofilter.
– Fördelar och nackdelar finns med alla metoder. UV-ljus är en effektiv metod, men en nackdel är att lamporna drar mycket energi. Biofilter kräver ofta ingen energi alls, men tar upp väldigt mycket plats. Ultrafilter är dyrt. På många dricksvattenverk i Sverige renas vattnet med en kombination av olika metoder. Men klor är inget måste om man har andra strategier för att ta hand om och övervaka bakterier, visar vår studie.
Källa: Lunds universitet