Juridikfrågan | 17 jul 2023

JURIDIKFRÅGAN: Vad gäller vid tillitsfullmakt?

En vanlig företeelse när parter ingår olika avtal eller då en enskild part vidtar någon form av rättshandling åt annan är att det lämnas en fullmakt. Fullmaktsläran är ett krångligt och svårt kapitel inom juridiken och det finns flera olika typer av fullmakter, men Krister Lindgren har svaren.

SVAR: Den vanligaste och enklaste fullmakten att förstå är såklart den skriftliga fullmakten där någon part – en juridisk eller en privatperson – ger någon annan fullmakt att företräda parten i en viss given situation för en viss given rättshandling. Det kan också vara fråga om att företräda parten i en vidare omfattning, så kallad generalfullmakt. Det kan dock finnas andra situationer där det inte förekommer en uttryckligt skriven fullmakt men där det ändå finns en rätt för en person att företräda en part.

Det kan till exempel vara fråga om att en person genom sin anställning har en rätt att ingå vissa rättshandlingar som binder arbetsgivaren. Huruvida det finns en fullmakt eller inte kan vara viktig och det händer inte sällan i tvister att det kommer en invändning om att den part som har ingått ett avtal för annan inte varit behörig att företräda den andre parten, det vill säga inte haft fullmakt att med bindande verkan träffa avtal för dennes räkning. Nyligen fick jag en sådan fråga från en klient som hört talas om att det fanns något som kallades för tillitsfullmakt och undrade vad det var för något.

Frågan kan besvaras genom ett färskt rättsfall från en av våra hovrätter. I det aktuella fallet hade två sambor renoverat ett badrum. I kontraktet med byggbolaget var båda angivna som parter, men det var bara den ena sambon som skrivit på avtalet och som var med vid själva avtalstecknandet. När det senare blev tvist om vilken ersättning som byggbolaget var berättigat till och byggbolaget stämde samborna solidariskt med krav på betalning invände den ena sambon och sade sig inte vara part i avtalet och att den andra sambon inte hade haft fullmakt att ingå avtal för denna.

Varken tingsrätten eller hovrätten höll med om det. Hovrätten konstaterade att denna hade varit involverad i processen fram till att kontraktet skrevs och bland annat varit med vid möten med byggbolaget – men i och för sig inte skrivit på någon handling. Hovrätten noterade även att båda samborna angetts som parter i kontraktet, att rotavdrag för båda skulle utnyttjas, vilket det även gjordes, och att sambon också angavs som fakturamottagare och senare även betalat fakturor.

Frågan kan besvaras genom ett färskt rättsfall från en av våra hovrätter.

Detta sammantaget visar att byggbolaget haft en faktisk och befogad tillit till att den sambo som undertecknat avtalet varit behörig att företräda den andra sambon vid kontraktstecknandet och i övriga frågor kring renoveringen. Att byggbolaget haft en sådan befogad tillit måste den icke undertecknande sambon ha förstått, enligt hovrätten, och det har därför förelegat en så kallad tillitsfullmakt som därmed innebar att båda samborna var parter i avtalet.

Hur slutade då själva tvisten, kanske någon undrar? Byggbolagets krav ogillades av hovrätten – eftersom det inte kunde styrka sin rätt till tillkommande ersättning utöver avtalat fast pris. En fråga i sig som vi skulle kunna ägna spaltmeter åt – men det får bli vid ett senare tillfälle.

Text: Krister Lindgren