Juridikfrågan | 22 dec 2023

JURIDIKFRÅGAN: Påslag på påslag – det är frågan!

Vilken ersättning som beställaren ska betala till en entreprenör är alltid av intresse för parterna i byggbranschen. ”Häromdagen fick jag en fråga från en entreprenör om vad som egentligen gäller ifråga om det så kallade entreprenörsarvodet eller påslaget som det allmänt brukar kallas.” Krister Lindgren reder ut vad som gäller för påslag på påslag.

SVAR: Med utgångspunkt att någon av standardbestämmelserna AB 04 eller ABT 06 är avtalade och därmed tillämpliga mellan parterna kan vi till att börja med konstatera att frågan enbart är av betydelse när parterna inte har avtalat om ett fast pris utan ersättning ska utges på löpande räkning enligt den så kallade självkostnadsprincipen.

I dessa fall har entreprenören normalt ett avtalat påslag med en angiven procentsats, till exempel 10 procent. Detta påslag ska sedan beräknas på de i standardbestämmelserna uppräknade kostnadsslagen (se kap 6 § 9). Om ingen procentsats är avtalad – vilket torde höra till ovanligheterna – får ett skäligt arvode bestämmas.

Om nu beställarens entreprenör i sin tur anlitar en underentreprenör som också har en anlitad (under)entreprenör på löpande räkning skulle det kunna bli så att det på kostnaderna som rent faktiskt uppstår längst ned i avtalskedjan läggs avtalade påslag på flera gånger om. I praktiken kan avtalskedjan involvera ett flertal olika parter, och inte sällan fyra, fem stycken.

I praktiken kan avtalskedjan involvera ett flertal olika parter, och inte sällan fyra, fem stycken.

Något förbud mot detta är inte föreskrivet i standardbestämmelserna och det finns således inte heller något uttryckligt förbud mot att det läggs påslag på påslag på de faktiska kostnaderna för ett visst åtagande – om det nu är så att parterna i respektive avtalsled har avtalat om självkostnadsprincipen för det aktuella arbetet.

Det ska dock sägas att entreprenören enligt bestämmelserna vid tillämpning av självkostnadsprincipen har en skyldighet att fullgöra sin uppgift så att beställaren erhåller bästa tekniska och ekonomiska resultat (se kap 6 § 10 p 1).

Om det skulle vara så att kostnaden i slutänden gentemot slutkunden (beställaren) blir så oskäligt högt på grund av att det använts underentreprenörer i en onormal omfattning och kostnaden belastats med så många påslag som i förhållande till grundkostnaden inte är försvarbart eller skäligt, är det inte osannolikt att ett sådant ersättningskrav med stöd av denna bestämmelse skulle kunna angripas.

Nu tror inte jag att frågan i praktiken är något större problem. En del beställare tar sig runt problemet genom att i sina avtal med entreprenörerna föreskriva att påslag enbart får ske i ett angivet antal avtalsled, eller att i avtalet överenskomma om specifika timpriser för olika fackområden som ska tillämpas och att de inte får överskridas i det fall en underentreprenör anlitas.

Text: Krister Lindgren, advokat och partner på Hellström advokatbyrå