JURIDIKFRÅGAN: Den tredje mannen – vem är han egentligen?
Kapitel 5 i AB 04 och ABT 06 är inte helt lätt att tolka. En fråga som varit föremål för en del diskussioner i det sammanhanget är vem som är tredje man, och då särskilt i fråga om tillämpningen av paragraf 13. ”Ansvarsfrågor är ofta av stor vikt och kan få avgörande ekonomisk betydelse för parterna”, menar Krister Lindgren.
SVAR: Ansvarsfrågor är ofta av stor vikt och kan få avgörande ekonomisk betydelse för parterna i kommersiella avtal. I de entreprenadrättsliga standardbestämmelserna AB 04 och ABT 06 hanteras dessa frågor i kapitel 5. Det är ett kapitel som inte är helt lätt att tolka och tillämpa.
En fråga som varit föremål för en del diskussioner i det sammanhanget är vem som är ”tredje man” och då särskilt i fråga om tillämpningen av kapitel 5 § 13 som reglerar parternas ansvar sinsemellan när det riktas ett skadeståndsanspråk mot beställaren till följd av entreprenaden från någon annan än entreprenören, till exempel en hyresgäst, eller en ägare till en grannfastighet.
I allmänt juridiskt språkbruk får det anses vara klart att tredje man är en part som inte är part i det aktuella avtalet, det vill säga alla andra förutom beställaren och entreprenören
I bestämmelsens första stycke anges att ”Entreprenören är i förhållande till beställaren ansvarig för dennes skadeståndsskyldighet gentemot tredje man till följd av entreprenaden.” I bestämmelsens andra stycke svänger ansvaret tillbaka på beställaren, ”om entreprenören kan visa att entreprenören rimligen inte kunnat förebygga eller begränsa skadan”. Utöver denna möjlighet för entreprenören att exculpera sig finns det inga begränsningar i ansvaret i den bestämmelsen.
Vem är då tredje man? I allmänt juridiskt språkbruk får det anses vara klart att tredje man är en part som inte är part i det aktuella avtalet, det vill säga alla andra förutom beställaren och entreprenören. Men inom entreprenadrätten har det rått delade meningar om det verkligen gäller för tredje man enligt kap 5 § 13. Förvirringen eller ovissheten har nog främst orsakats av att utgivaren av standardbestämmelserna, Byggandets kontraktskommitté (BKK) – efter att fråga uppstått – 2012 kom ut med ett förtydligande, där BKK konstaterade att utformningen av bestämmelsen inte är entydig, men att bestämmelsens avsikt inte skulle omfatta skadeståndsanspråk från någon av beställarens andra avtalsparter, till exempel en hyresgäst.
Kom ihåg
- Det får betydelse för en entreprenör vem som är tredje man och vilken bestämmelse som därmed är tillämplig
- I allmänt juridiskt språkbruk får det anses vara klart att tredje man är en part som inte är part i det aktuella avtalet
- Hovrätten kom fram till att tredje man som i kap 5 § 13 är part som inte är avtalspart i entreprenadavtalet
Det vill säga, begreppet tredje man tog sikte på parter som beställaren inte stod i avtalsförhållande med alls, till exempel en grannfastighet. Det har senare i praxis dock visat sig att BKK:s avsikter med en bestämmelse inte väger särskilt tungt och inte har någon avgörande betydelse. Istället har det framhållits att vid tolkning av standardbestämmelser, där någon gemensam partsavsikt i praktiken aldrig går att fastställa, är utgångspunkten villkorets ordalydelse. Och där vägledning också kan tas utifrån systematiken och övriga villkor i avtalet.
I ett avgörande från Svea hovrätt från april 2023 kom följaktligen hovrätten fram till att tredje man i den mening som avses i kap 5 § 13
är part som inte är avtalspart i entreprenadavtalet. Hovrätten ansåg att ordalydelsen utifrån ett allmänt språkbruk var klart till sin innebörd och inte medgav det synsätt som BKK hade förespråkat. Ansvarskapitlet är som nämnts inte alltid så lätt att tolka och förstå och en annan fråga som inte är helt given är huruvida ansvarsbegränsningarna i kap 5 § 11 även gäller för kap 5 § 13, men det får vi återkomma till en annan gång!
