Hur kan du enklast minska din klimatpåverkan?
Min kontorsplats är på plan 6 i en kontorsbyggnad på Hyllie. Hyllie är Malmös nya snabbt växande stadsdel, där byggkranarna fortfarande står tätt, tätt, mer än tio år efter att Malmös nya arena byggdes på en tom leråker. Nya bostäder växer fram bredvid nya kontor med nya arbetsplatser. Ulla Janson filosoferar.
Uppe på plan 6 har vi stora fönster där det är härligt att stå och titta ner på män niskorna som rör sig mellan husen. Eftersom jag är tidigt på jobbet får jag chansen att se när bostäderna sakta släcks ner under morgontimmarna och människorna rör sig mot arbetsplatserna. När dagen är slut töms arbetsplatserna, och människorna rör sig hemåt mot sina bostäder. Det händer ofta att jag pratar klimat med mina kolleger när jag står där och tittar. Att minska klimatpåverkan i en byggnads hela värdekedja är det jag sysselsätter mig med. Vi brukar prata om att den klimatpåverkan du ger upphov till är beroende på vad du äter, köper och hur du reser.
Men en stor del är också offentlig konsumtion och din bostad, där minskningen av utsläpp är vår primära arbetsuppgift. För att klara den klimatutmaning vi står inför behöver vi komma ner till en sammanlagd utsläppsnivå på ett ton koldioxid per person och år. Enligt Naturvårdsverkets statistik låg vi på omkring tio ton per person år 2017. Vi står med andra ord inför en rejäl omställning där vi behöver lyfta på varje sten för att lyckas.
Vad är enklast för dig att göra för att minska din klimatpåverkan?
Jag tänker mycket på de vandrande människorna på marken. Som går till jobbet, låser ytterdörren, och kvar i bostaden är byggnadens inbyggda koldioxid som tickar – tick, tack, tick, tack – och läggs ner i deras koldioxidryggsäck som max får rymma ett ton. Och när de går hem fortsätter kontorsplatsen att ticka koldioxid på deras ett-tonskonto – tick, tack, tick, tack – rakt ner i ryggsäcken. För att minska de vandrande människornas klimatpåverkan känns det naturligt att de slutar ta den där promenaden på morgonen och på det sättet undviker att en av de två byggnadernas klimatpåverkan tickar ner i ryggsäcken. En intressant aspekt är att majoriteten av alla kontorsfastigheter används under kontorstider och står tomma övrig tid. Det är sällan kontoren är helt fulla, den genomsnittliga beläggningsgraden, det vill säga andelen arbetsplatser som används under kontorstid, är 40–50 procent. För skolor har ny forskning visat att närvarograden är så låg som 18 procent.
Kombinationen av låg nyttjandegrad och behov av minskad koldioxidryggsäck gör att jag börjat tänka i nya banor när det gäller utformning av nya lokaler. Vi vill kunna ha en arbetsplats att gå till, det tror jag gäller även i framtiden. Men den måste utformas annorlunda med variabla verksamheter för att skapa en skyhög beläggningsgrad och därmed få fler att dela på koldioxidnotan. När vi går hem för dagen, vem tar nästa skift för lokalerna då? Dags för LAN-party? Eller ska vi börja ha små uppblåsbara bostäder som kvällsskiftet sätter in i mötesrummen, som blåses upp automatiskt och därinne finns vår etta, precis så som den såg ut när vi fällde ihop den på morgonen. Vi tar oss ner till receptionen och hämtar vår tvätt, går till lunchmatsalen och lagar vår mat eller fyndar rester som blivit över från dagens lunchservering. Lite som Musses husvagn på julafton varierar våra byggnader efter de olika behov som dygnet ger upphov till.
Även om de uppblåsbara bostäderna nog är långt borta behöver vi börja fundera på ökat användande redan nu. Vi kommer inte att kunna bygga mer om vi inte minskar klimatpåverkan för brukaren drastiskt. Ett enkelt sätt är att dela på bördan mellan fler. Vem kan dela din?
Ulla Janson
Skanska Teknik, Energigruppen
