KRÖNIKA: Hur jag genom terapi undvek att bli en GÄM

Det efterlängtade höstlovet hade äntligen kommit. Familjen såg fram emot några fina dagar på landet med mys i stugans värme. När vi öppnade dörren slog den råa kylan emot oss och vi förstod att spökena hade varit på besök i maskinen. Halloweens värsta farhågor såg ut att besannas – värmepumpen hade lagt av! Jan Fredriksson överraskas av sin reaktion.

Att värmepumpen gett upp var knappast någon överraskning. Det var en luft-/luftvärmepump som sett sina bästa dagar. Det var mina egna reaktioner som var överraskningen.

Först de helt logiska: Nu måste jag tillkalla hjälp (hjälp!). Sedan en massa frågor. Vem ska jag ringa? Finns det någon som har tid? Och kommer de i tid, alla vet ju hur hantverkare är? Hur ska jag ordna så att de kommer in i stugan, jag bor ju inte här?

Sedan de mycket mer irrationella reaktionerna. De som är svårare att hantera, att släppa kontrollen och överlåta till någon annan att göra viktiga saker på min egendom och inkräkta i mitt liv.

I de flesta branscher finns det gott om akronymer, så även i vår. Men i en utmärkt dokumentär från Sveriges radio P3 handlar det om något annat. THC, tetrahydrocannabinol, och den illegala odlingen av cannabis i en lantbruksfastighet på västgötaslätten. I programmet intervjuas en elektriker från energibolaget som var där för att byta den snabbt snurrande elmätaren. På plats möttes han av en något omotiverat nyfiken och närgången man. Men det är inte så ovanligt, enligt den erfarne elektrikern. Det finns nämligen många GÄM – ”Gubbe Är Med”.

När jag hörde GÄM-definitionen träffades jag klockrent i själ och hjärta. Jag kände mig direkt som en sådan; en dryg gubbe som minsann ska påpeka och ifrågasätta både det ena och det andra som fackfolk arbetar med dagligen och samtidigt berätta tråkiga anekdoter som ingen egentligen orkar lyssna på. En gubbe som gör hantverkarens vardag till en mardröm, kort sagt. Att jag minsann på sätt och vis är ”verksam” inom branschen skulle bara göra det ännu värre.

Med GÄM-oron gnagande fick jag också hantera nästa reaktion – rådig karl reder sig själv. Ryggmärgsreflexen är ju annars att fixa allting på egen hand. I detta fall kunde jag lägga band på mig. Jag vet mycket väl att det är både olämpligt och olagligt för någon utan kompetens att meka med värmepumpar. Det var därför förvånansvärt enkelt att släppa tanken att konsultera någon Facebookgrupp, typ ”Snillen utan gränser spekulerar” eller liknande. Där finns sällan tillförlitlig information.

Mitt värmepumphaveri slutade trots allt lyckligt. Och även om det kortsiktigt blev ett hårt slag för plånboken blev inte mina farhågor på något sätt besannade. Efter ett Google-sök på värmepumpfirmor i trakten och några telefonsamtal hittade jag ett företag som gärna gjorde jobbet.

Pandemin, komponentbrist och tappade containrar på världshaven hade visserligen begränsat utbudet något men för mitt lilla behov fanns det en passande variant på lagret. Så endast två dagar senare, en kvart innan angivet klockslag, dök Hasse och Jocke upp, två pigga män i medelåldern. De satte raskt i gång med värmepumputbytet och jag hanterade mitt GÄM-tillstånd genom att berätta om det (terapi kanske?).

Efter ett par timmar kunde vi fira med kaffe, ballerinakex och genomgång av värmepumpens funktioner. Hasse och Jocke tog sedan det gamla skrotet med sig och jag ser fram emot många år med billigare värme i stugan.

Jan Fredriksson, redaktör/projektledare
AMA VVS & Kyla, Svensk byggtjänst