Hetvattenspolning sänkte legionellanivån
I Energi & Miljö 1/2022 beskrev vi hur man stoppade legionella i USA genom att utrusta det drabbade sjukhusets tappkranar med reningsfilter. Här följer en rapport från Tyskland, där man sänkte nivåerna av legionellabakterier i kallvattensystemet med en så enkel och billig metod som renspolning med hetvatten. Magnus Olofsson, medicine doktor, gör en vetenskaplig kommentar.
Artikelförfattaren Magnus Olofsson, medicine doktor. Foto: Jennie Lindberg
I en nyligen utgiven artikel med titeln ”Legionella contamination of a cold-water supplying system in a German university hospital – assessment of the superheat and flush method for disinfection” i den vetenskapliga tidskriften Journal of Preventive Medicine and Hygiene skriver forskaren Unterberg om ett experiment på ett sjukhus i staden Bochum i västra Tyskland. Med en så enkel metod som korta och tillfälliga renspolningar med hetvatten lyckades man motverka stigande nivåer av legionellabakterier i sjukhusets kallvattensystem. Det är angeläget att utvärdera metodiken noggrant med tanke på att renspolning med hetvatten är en enklare och billigare desinfektionsmetod än kemiska tillsatser och reningsfilter.
Studien är inte någon utbrottsstudie (outbreak study). Istället har man utgått från den reguljära smittskyddsverksamheten, där långsamt stigande nivåer av legionellabakterier hade noterats i sjukhusets kallvattenkranar sedan en längre tid. Spolningen med hetvatten genomfördes etappvis i olika sektioner av sjukhuset under en tvåveckorsperiod i början av 2017, följt av en likadan spolning sex månader senare.
Den efterföljande provtagningen genomfördes vid slumpvis utvalda kallvattenkranar i sjukhusets lokaler. Man kunde notera signifikant lägre nivåer av legionellabakterier efter spolningarna än före vid samtliga provtagningsställen. De goda resultaten visade sig vara bestående vid en långtidsuppföljning två år efter spolningarna. Undersökningen var gedigen vad gäller den mikrobiologiska delen och man lade ner mycket energi på att säkra och odla ut proverna.
Studien är dock svårtolkad vad gäller den experimentella delen. Det finns ingen redogörelse för om beslutet att genomföra en renspolning med hetvatten var ett led i ett vetenskapligt experiment, eller om någon utomstående aktör varit inblandad (studier som utvärderar resultatet av förändringar som genomförs av någon annan kallas ibland pseudo-experimentella). Det finns heller ingen uppgift om beslutet att spola skedde i konkurrens med andra åtgärdsförslag eller inte.
En ytterligare aspekt som gör studien svårtolkad är metoden att välja ut provtagningsställen slumpmässigt och uppge statistiska signifikanser för sänkningen av det mikrobiella utbytet. Läsaren kan förledas att tro att randomiseringen gäller biologiska individer, när det i själva verket bara handlar om olika tappställen i ett och samma distributionssystem. Ur en mikrobiologisk synvinkel vore det önskvärt att lokalisera källan till legionellaväxt mer precist när det är ett känt faktum att bakterierna tillväxer i distinkta reservoarer.
Det är givetvis möjligt att betrakta kallvattensystemet som en enhet därför som en och samma reservoar, där sediment och biofilmer kan uppträda på slumpmässiga lokaler inom systemet. Men i så fall skulle det behövas ett teoretiskt stöd för att legionellabakterier kan tillväxa med en slumpmässig distribution inom ett slutet system och att detta bör tas som intäkt för att använda just den här studiedesignen.
Tyvärr är uppgifterna angående metodikens generaliserbarhet också fåtaliga. Man har beskrivit förarbetet till spolningen, där applikationer med egen vattenkran (exempelvis automatiska kaffebryggare) kopplades ur, men utöver det har man uppgivit få detaljer om hur spolningen gick till rent tekniskt. Det saknas uppgift om hur hetvattnet hettades upp och distribuerades, samt hur man garanterade att en legionellasäkrad temperatur uppnåddes i hela vattenledningssystemet.
Sammanfattningsvis verkar studien därför otillräcklig som en utvärdering av tekniken med hetvattenspolning – studien framstår snarare som en lyckad fallbeskrivning (case report) med ett kanske begränsat bevisvärde.
Magnus Olofsson
