Här är det grönt uppåt väggarna
Singapore är landet som bygger grönt på höjden. I brist på tillgänglig markyta strävar stadsstaten på att istället klä in skyskraporna med parker och annan grönska. Något som på samma gång skapar spännande utmaningar och smarta installationslösningar. Häng med till en plats som lyckas vara tätbebyggd och grönskande på samma gång.
Britternas tidigare koloni, handelsposten Singapore, gick tidigt sin egen väg. Under landets starke man Lee Kuan Yew satsade mikrostaten längst ned på Malackahalvön redan från slutet av 1950-talet på en hemgjord mix av väloljad stadsförvaltning och attraktiv boendemiljö. En diktatur, men i en högst charmig kostym.
Ett exempel är byggsektorn i Singapore. Där många andra av Sydostasiens myllrande megastäder snabbt förtätas och förslummas i brist på styrning uppifrån har stadsförvaltningen i Singapore bestämt sig för att skapa en tätbebyggd men grön stad, med idel parker, tak täckta med grönytor, trädgårdsöverlupna balkonger och annat.
Redan vid ankomsten till Changiflygplatsen i Singapore slår grönskan emot besökaren. Stora, hängande blomlådor längs terminalväggarna vattnas och besprutas av kringvandrande växtskötare. I den imponerande hallen Jewel, invigd 2019, flödar världens största inomhusvattenfall, omgivet av en terrasserad inomhusskog.
Väl nere i downtown syns sedan åtskilliga andra byggnadsverk – det ena mer spektakulärt än det andra – med hängande trädgårdar, klätterväxter på meshgaller och andra innovativa kombinationer av bebyggelse och grönska.
– Det finns en enorm marknadsefterfrågan på gröna byggnader. De har högre beläggningsgrad och kan räkna hem högre hyror. Dessutom har de generellt sett lägre driftkostnader genom lägre vatten- och energianvändning, säger David Berger.
Han är hållbarhetschef på Colliers, ett rådgivningsföretag inom kommersiella fastigheter. Därmed är han också engagerad i en sektor som är högattraktiv i lilla Singapore, med en befolkningstäthet på 8 358 invånare per kvadratkilometer (Sverige har 25 invånare/km2).
Alltsedan tidigt 2000-tal har Singapore byggt hållbart och grönt. Flera myndigheter och organ har samverkat för detta. En nyckelaktör är Building and Construction Authority (BCA), som reglerar både byggsäkerhet och hållbart byggande i landet.
Exempelvis lanserade BCA år 2005 Green Mark-programmet, ett rankningssystem som ska värdera en byggnads miljöpåverkan och -prestanda och bidra till best practice inom uppförande och drift av byggnader.
– De satte upp det utifrån LEED, men då LEED utgick från det amerikanska klimatet utvecklade BCA ett eget program som skulle passa för det varma, fuktiga klimatet här, säger David Berger vid Colliers.
Singapores Green Mark-program, vars senaste genomarbetade version kom 2021, går dessutom längre än LEED i att ranka byggnader utifrån energianvändning. Dessutom syftar det uttryckligen till att differentiera byggnader i positiv bemärkelse på fastighetsmarknaden och förbättra byggherrens, uthyrarens eller fastighetssäljarens image.
nettopositiv ifråga om energianvändning. Foto: Joakim Rådström
Erik Gerard l’Heureux är docent och dekanus vid institutionen för arkitektur vid National University of Singapore. Han har också ansvarat för en genomgripande renovering och utbyggnad av arkitekturskolans lokaler, inklusive energieffektivisering till den nivå att byggnaden nu är nettopositiv ifråga om energikonsumtion.
– Ursprungligen ville universitetet bara byta ut luftkonditionering och brandskydd, men vi tryckte på för att ändra hela mentaliteten om vad adaptiv återanvändning kan vara, och fick ned byggnaden till netto-noll och med superlåg klimatpåverkan, säger han.
Något som kan vara en ganska stor utmaning i ett land som Singapore, med en årlig genomsnittstemperatur på uppemot 30 °C och ständigt hög luftfuktighet. Ventilationssystemet designades av tyska Transsolar i form av ett så kallat hybridkomfortsystem, med hänsyn tagen både till det lokala varma klimatet och behovet av frisk luft. Som ventilationsrör användes så kallade textilkanaler, som är lättare att byta ut och har lägre klimatpåverkan.
– Drifttemperaturen är 27 °C, så det är rätt varmt. Men vi har fläktar som höjer luftgenomströmningen, så vi får 100 procent friskluft som bara är något avfuktad, och ingen uppbyggnad av flyktiga organiska föreningar, berättar Erik Gerard l’Heureux.
Därmed frångår man den klassiska luftkonditioneringsstrategin med överkylda rum och extrema temperaturskillnader mellan ute och inne, särskilt i tropiska klimat. Här på institutionen är temperaturen istället mer i samklang med utetemperaturen, endast något svalare, med väsentligt lägre kostnader för kylning som tydligt resultat.
Vi går genom lokalerna i arkitekturinstitutionen, förbi väggar av putsad betong och sobra träpaneler. Flera elever sitter i grupp och bygger på husmodeller i kartong, ömsom glatt samspråkande, ömsom koncentrerade.
– I början var det klagomål, erkänner Erik Gerard l’Heureux. Men det berodde på kulturella förväntningar. Man behöver kanske tio minuter nu för att låta ämnesomsättningen gå ned. Men människor vande sig vid det, och nu har vi knappt några klagomål längre.
Singapore arbetar långtgående med att minska sin energi- och vattenanvändning. Samtidigt går man som beskrivits längre än så, med planteringar på tak, terrasser och på själva fasaderna. Anledningarna är många, men inkluderar estetik, biologisk mångfald, klimatnytta och ren ekonomi.
På grund av olika regleringar är det inte så dyrt att anlägga trädgårdar här. De räknas nämligen inte som golvyta. Samtidigt får de bara vara allmänningar, inte privata.
Ett spännande exempel är Oasia Hotel, en skyskrapa i centrala Singapore med dubbla ytterhöljen, där huvudfasaden omges av en röd beklädnad av aluminiumnät, fullständigt bevuxen med olika plantor. 21 olika sorters klätterväxter och blommor ger mat och skydd åt fåglar och insekter i området.
Från djupa planteringslådor på i höjd med åtminstone varannan våning växer klätterväxterna upp och ut längs meshgallren. Åtkomst för växtskötarna sker via fasadstegar. Samtidigt är även ett automatiskt bevattnings- och gödningssystem installerat, där spridarna är kalibrerade utifrån respektive växters vatten- och näringsbehov. Växterna placerades också ut i olika väderstreck på fasaden med hänsyn till sol- och skuggtolerans, liksom hur snabbt de skulle komma att växa och täcka olika stora delar av nätet.
Arkitektfirman bakom Oasia Hotel heter Woha och grundades av Wong Mun Summ och Richard Hassell. Vi tar en pratstund med Richard Hassell om Singapores unika, gröna arkitektur.
arkitektfirman Woha. Foto: Studio Periphery
– På grund av olika regleringar är det inte så dyrt att anlägga trädgårdar här. De räknas nämligen inte som golvyta. Samtidigt får de bara vara allmänningar, inte privata, berättar Richard Hassell, arkitekt och medgrundande chef vid Woha.
Detta gäller oavsett om grönytorna är anlagda som horisontella parker eller vertikalt, på eller längs stadens många skyskrapor. I gengäld kan man anlägga hur mycket grönytor som helst på byggnaderna utan att byggloven påverkas.
Om något talar det faktiskt för att man anlägger mer grönytor som byggherre, eftersom det driver upp fastighetsvärdet. Ett exempel är just Wohas Park Royal Collection Pickering, med över 15 000 kvadratmeters parkyta och konstgjorda naturstigar längs vindlande loftgångar flera våningar ovanför gatuplan.
– Dessutom kontrollerar Singapore golvyta mer än byggnadsvolym. Du får alltså bygga högre än vad själva golvytan egentligen tillåter. Så du kan höja upp vissa våningar och skapa ett tomrum där du kan lägga in en trädgård, säger Richard Hassell.
Utöver myndighetsregleringar som främjar gröna tak och vertikala parker finns dessutom tydliga miljömässiga anledningar att låta betongen spira.
– Singapore har väldigt lite vind, så vi försöker aktivt skapa sätt att ge vind och svalka. Och det varma, fuktiga klimatet får växterna att växa året om, förklarar Richard Hassell.
Förstnämnda effekt kan bli ganska slående. Singapores parkförvaltningsmyndighet National Parks Board har gjort studier av de termiska effekterna av takträdgårdar i Singapore, och sett att gröna tak kunde kyla ned omgivande miljö med 1,5 °C – och takets yttemperatur med över 18 °C. Energisimuleringar på en fem våningar hög, kommersiell byggnad visade också att täckning av ett exponerat tak med buskar kunde ge imponerande 78,9 procents minskning av toppbelastningen för kylsystemen.
James Wright, som är designchef vid National Parks Board, kommenterar undersökningen:
– Kanske medför det tio procents högre initiala investeringar. Men efter fem, tio år får du tillbaka allt bara genom energibesparingar på luftkonditioneringen. Och samtidigt har du skapat en social yta, en mer trivsam arbetsmiljö.
Men är det då bara rosenskimmer med trädgårdar på stora skyskrapor? Hur är det exempelvis med allt behov av växtskötsel? David Berger på Colliers ger några exempel på mindre övertänkta designer.
– En skola nära vår bostad hade en grön vägg, men gallret för avluften, som var placerat under växterna, gjorde att alla växter ovanför i princip torkade ut och dog. Så nu är den där väggen bara täckt av döda växter.
Ett annat exempel utgörs av ett antal stora kolumner längs genomfartsleden Shenton Way, där Berger ofta brukar se parkskötare med saxlift sysselsatta med att plocka bort döda växter. Samtidigt, menar han, har han hört byggherrar peka ut just Singapore som det ställe i världen som har allra bäst kunskap om hur man skapar gröna fasader.
En annan avgörande fråga är förstås hur man håller efter själva byggnaderna. Richard Hassell på Woha lyfter här fram den starka, täta högdensitetsbetong som används i höghus som särskilt bra att använda till planteringskärl och ramar för takträdgårdar. Ett annat lämpligt material som har kommit på senare tid är rotresistenta och vattentäta membran som kan användas som ytterfasader utanpå höghusen.
– Men det finns många andra membran som växternas rötter faktiskt ger sig på. Och de kan förstöra dem på bara ett år, genom att i princip dra isär dem och förvandla dem till smulor, berättar Richard Hassell.
En skola nära vår bostad hade en grön vägg, men ett frånluftsutlopp som var placerat under växterna gjorde att alla växter ovanför i princip torkade ut och dog.
Ett annat viktigt tips från Richard Hassell är att man bör hålla dräneringssystemen borta från planteringskärlen så mycket som möjligt, eftersom rötterna annars gärna följer med stuprör och liknande nedåt. I vart fall bör man lätt kunna komma åt utloppen för att rensa dem från rötter och se till att de inte täpps igen.
Innan vi lämnar Singapore beger vi oss till ytterligare ett av stadens många landmärken, Gardens by the Bay. Självklart handlar det återigen om vertikala trädgårdar, här i form av konstgjorda träd täckta av orkidéer, andra blommor och gröna växter. Ett stort stycke tropisk skog insprängd mitt i betongen, glaset och stålet. Man behöver inte välja det ena eller det andra.
Text och foto: Joakim Rådström
