”Gamla hus ska brukas för att bevaras”
Kulturhistoriskt viktiga byggnader behöver brukas för att bevaras.
– Det är få som vill ta hand om och betala för byggnader som inte används, säger arkitekten och KTH-forskaren Torun Widström.
Länge har fokus legat på att nya byggnader ska vara energieffektiva. Nu ökar kraven även på befintliga byggnaders energiprestanda. Enligt EU:s regelverk ska alla byggnader – även befintliga – vara nollemissionsbyggnader senast 2050.
– Undantag gäller för bland annat äldre kulturhus, säger Torun Widström, som är arkitekt och forskare på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm (KTH) med ett specialintresse för byggnadssimulering och kulturhistoriska byggnader.
– Trots det bör man i mån det går även göra något åt kulturhistoriska byggnaders energianvändning. Men då inte bara av energiskäl, utan också för att de ska användas. Byggnader som inte brukas kommer på sikt inte att finnas kvar. Någon måste ta hand om och använda dem.
Som muséer?
– Ja, en del. Men alla äldre kulturhistoriskt viktiga byggnader kan inte vara museer.
Hur förbättrar man energiprestandan i gamla kulturhus?
– Det finns inget generellt svar. Åtgärderna måste anpassas utifrån respektive hus individuella förutsättningar som kan variera mycket beroende på bland annat ålder, byggmetod och byggmaterial.
– Det som ofta kännetecknar gamla kulturhus, förutom att de är olika, är att de har självdrag och är dåligt isolerade. I en del fall kan det vara rätt att täta och styra självdragsventilationen på ett bättre sätt.
Fönstren?
– Att täta fönster kan få stor effekt på energianvändningen. Man kan också i vissa fall arbeta med innanfönster. Ska de vara öppningsbara måste man tänka på att moderna fönster med låga U-värden ofta har grövre bågar än gamla, och det kan vara problematiskt om man vill bevara intrycket av fönstret.
Ska äldre kulturhus kunna användas som exempelvis kontor behöver väl den termiska komforten vara åtminstone nästan lika bra som i modernare hus?
– Ja, och det kan kräva dyra anpassningar. I många fall får man inte genomföra åtgärder som är invasiva, eller inte är reversibla, vilket innebär klara begränsningar.
– Vad man får göra kan dessutom skilja ganska mycket mellan olika byggnader från samma tidsperiod och användningsområde. Även mellan olika rum i samma byggnad kan det skilja beroende på bland annat hur mycket av kulturvärdena som sitter i ytskikten. Det är viktigt med bra samarbete mellan konservatorer och energirådgivare. Det behövs stor kunskap för att kunna ge bra råd till en ägare av en kulturhistorisk byggnad om vad som bör göras.
Om inget görs är väl risken stor att ingen till slut kommer att vilja använda, ta hand om och betala för husen?
– Allt är en kompromiss och en avvägning mellan olika intressen och behov. Det finns inga enkla universallösningar. Det är också det som gör det här området så spännande.
– Byggnaden har kanske ett behov, föremålen som förvaras i den ett annat och användarna ett tredje. Det kan dessutom vara behov som strider mot varandra.
Torun Widström säger att gamla kyrkor är ett bra exempel. De värms ofta upp i betydligt större utsträckning än förr, vilket kan vara bra för besökarna men dåligt för byggnaderna.
– Det är bra att i ordentliga byggnadssimuleringar testa olika åtgärder innan man exempelvis tätar, sätter in viss strålningsvärme eller liknande i känsliga kulturhus. Då minskar man risken för att byggnaderna skadas.
– Det är viktigt att försöka styra klimatet så att man slipper mögelproblem och fuktskador. Många av dessa byggnader har problem med fukt.
Behöver man lätta på en del bevarandekrav och acceptera fler ingrepp i kulturhistoriskt viktiga byggnader?
– Det är ett avgörande som vi måste överlåta till konservatorer och antikvarier som kan detta. Det handlar inte bara om vilka värden som finns i specifika byggnader, utan också om i vilken utsträckning de värdena förekommer på andra ställen också. Det går inte att generalisera.
Vad är viktigast att göra för att äldre kulturhus ska kunna bevaras och brukas även i framtiden?
– Ofta handlar det inte om en åtgärd. Man behöver i allmänhet kombinera flera olika åtgärder som var och en för sig kanske inte har någon revolutionerande effekt, men som tillsammans ger ett så bra resultat som möjligt.
Vad är svårast?
– När ytskikten är kulturbärande. Kan man inte röra ytskikten alls blir det svårt.
Text: Mikael Bergling
