INTERVJU | 25 okt 2016

Frisk fläkt med fötterna på jorden

Catarina Warfvinge står gärna på barrikaderna. Hon tycker att fler borde stå där för den friska luftens skull. Det gäller också Energi- och Miljötekniska Föreningen.

Text Kerstin Lundell Foto André de Loisted

Catarina Warfvinge, chef för certifiering av byggnader hos Sweden Green Building Council, SGBC, bland annat, drar fram som en fläkt frisk luft i sin rosa jacka och med sitt stora leende. ”Hej Camilla, hej Joakim”, låter det i kontoret i Hyllie utanför Malmö och intervjun avbryts av korta samtal. Att hon passerar går inte omärkt förbi. Och det är en del av jobbet att vara sådan, kan man tro.

För hon ser sig som en pådrivare, och då måste hon förstås synas och höras. Hon använder många olika sorters gester för att understryka det hon säger, och använder vid ett tillfälle även en koldioxidmätare som stöd för det hon förklarar. Eftersom hon också är lektor i installationsteknik i Lund, vet hon hur hon ska få kunskap att fastna i människors medvetande. Hon har skrivit en lärobok i ämnet och kallar sig ”fröken i installationsteknik”.

Antalet tjänster hon har är tre, men uppdraget är ett enda, och går ut på att öka insikten om betydelsen av frisk luft, gott inneklimat alltså, med så låg energianvändning som möjligt. Och då inte bara i generella termer, utan precist och definierat. Hon förklarar:

– Resultatet ska vara värderat objektivt, säger hon.

Att bara tycka räcker inte, utan grunden för det hon påstår ska vara vetenskaplig. Vad som är friskt till exempel ska översättas till något mer exakt.

– Man måste ha belägg och dessutom se det i ett större sammanhang, säger hon.

Vi träffar henne i ett hus med mycket glas hos Bengt Dahlgren i Malmö, den tredje arbetsgivaren, där hon är energi- och miljöchef. Intervjun sker på både femte och sjätte våningen, med vidunderlig utsikt mot södra Sverige, ända bort till Danmark och vi ser även bron mellan länderna.                  

Utsikt över ett större sammanhang kommer även väl till pass i övergången mellan de olika rollerna Catarina Warfvinge har. På frågan om hur hon upprätthåller gränsen mellan uppdragen svarar hon snabbt. Det är något hon tänkt på förstås:

– Jag måste ju vara trovärdig och gynnar aldrig någon eller missgynnar någon annan, säger hon.

Catarina Warfvinge anser att medvetenheten om den friska luftens och energianvändningens betydelse är för dålig ute i samhället. Omvärlden förstår inte heller vilket systemtänkande som krävs. Det är där hon tycker att föreningen EMTF har en roll.

– Den ska stå mer på barrikaderna, faktiskt, för det finns ingen annan organisation som företräder energi- och miljöfrågor, säger hon.

Hon tänker inte på megafoner och plakat, utan handböcker, informationsblad och andra hjälpmedel för planering, som R1. För hon tycker att systemet som det är nu inte räcker.

– Det här handlar om en bransch med ungefär 40 procent av energianvändningen, miljöpåverkan och ekonomin. Ändå har vi inget som håller allt samman, säger hon.

Sedan talar hon en stund med saknad om det före detta Byggforskningsrådet, dit forskare och andra med idéer om vad som borde undersökas inom branschen kunde vända sig.

– Vi har ingen samlad byggforskning i Sverige längre. Vill man forska måste man slåss med dem som studerar hur man ska planera åkermark till exempel, säger hon.

Uppdraget hos Green Building Council handlar inte om att vara pådrivande på det sättet, anser hon. Men visst, det ger verktyg för att sätta press på projektörerna och säkra att rätt saker kommer med i förfrågningsunderlaget.

Själv är hon där för att se till att det hela fungerar. Hon konstaterar att alla inte förstår sig på reglerna för certifiering och hon kan få frågor som ”måste vi verkligen bedöma även det här rummet?” Svaret är att även de små rummen räknas. Vad som ska räknas, är i själva verket en del av kampen på barrikaderna.

– Det finns så mycket politik i det här. Att bedöma hur mycket energi en byggnad behöver kan göras på hur många sätt som helst, säger Catarina Warfvinge.