Forskning: Donen viktiga vid luftvärme

Luften kan vid ogynnsamma förhållanden skikta sig och varm luft tenderar att ”fastna” i taket, utan att komma brukarna tillgodo. Det visar fältmätningar i lågenergihus med luftvärmesystem.

 

Det är möjligt att många av problemen med luftvärmesystem kan vara att själva donen behöver justeras något för att få högre tilluftshastighet och eventuellt en bättre inblåsningsvinkel

För att få luftvärmesystem att fungera optimalt gäller att tilluftstemperaturen och kastlängden är korrekta samt att avståndet till väggen mitt emot tilluftsdonet är rätt. Så är det dock inte alltid i verkligheten.

 

Uppställning av mätutrustning i ett sovrum. Forskarna mätte i totalt sex lägenheter och tre småhus med luftburen värme. Foto & Illustration: Magnus Mattsson 

 

Det konstateras i rapporten ”Ventilationseffektivitet, temperaturfördelning och komfort i luftvärmda lågenergihus” där Magnus Mattsson och Elisabeth Linden från Högskolan i Gävle gjort fältmätningar i nio bostäder (sex lägenheter i flerbostadshus och tre småhus). Samtliga bostäder har luftvärme som huvudsaklig uppvärmningskälla. Mätningarna har gjorts i ett sovrum och ett vardagsrum i varje lägenhet.

 

Utredningen har gjorts inom ramen för projekt Kontrollstation 2015 som drivs av Boverket och Energimyndigheten, och som ska ligga som underlag för beslut om nära-noll-energibyggnader.

 

– Målet med systemen är ju att få lägenheterna väl ventilerade och samtidigt uppvärmda. Då måste ju värmen komma vistelsezonen tillgodo, vilket inte alltid uppfylldes i de lägenheter vi mätte i, konstaterar Magnus Mattsson.

 

Att temperaturen i vistelsezonen i flera fall inte uppnådde den önskade nivån beror enligt rapportförfattarna på flera saker, bland annat på grund av dålig inblandning av varm tilluft eftersom denna fastnade i taket och inte blandade sig med den övriga rumsluften.

 

Det kan bero på alltför låga lufthastigheter, vilket genererar för korta kastlängder. Kastlängden, i kombination med temperaturen på tilluften och vinkeln på donens öppning, är kritisk. En ytterligare orsak till problemen kan vara att kastlängden inte motsvarade avståndet mellan don och motstående vägg, vilket är en förutsättning för att det önskade luftströmningsmönstret ska uppnås.

 

– Det är möjligt att många av problemen med luftvärmesystem kan vara att själva donen behöver justeras något för att få högre tilluftshastighet och eventuellt en bättre inblåsningsvinkel, säger Magnus Mattsson.

 

Han efterlyser också möjlighet att i laboratoriemiljö testa olika scenarier, med olika inblåsningstemperaturer, donvinklar, lufthastigheter och kastlängder.

 

Metoder för att rätta till problemen finns; ökad hastighet och ändrad strömningsriktning på tilluften. Båda har dock avigsidor. Med ökad hastighet kan det uppstå ljudproblem, samtidigt som elanvändningen för fläktdriften ökar. Med ändrad strömningsriktning måste man se upp med dragproblem i vistelsezonen. Enligt Magnus Mattsson uppträdde ljudproblem i rum med bra luftomblandning och termiskt klimat, medan ett likadant rum i samma hus med sämre luftomblandning och termiskt klimat inte hade ljudproblem.

 

Det som fungerade bäst bland de undersökta systemen var golvplacerade don – där blev omblandningseffekten störst, troligen på grund av medejektering av rumsluft på alla nivåer i rummet. Vid golvplacerade tilluftsdon finns dock en möbleringsrisk; de boende måste vara medvetna om att man inte kan placera till exempel en soffa över donet.

 

Uppenbart är att injusteringen av tilluftsdonen är mycket viktig i dessa system – några millimeter för stor tilluftsspalt kan försämra inblandningen av den varma tilluften avsevärt. Författarna konstaterar att i två bostäder var den utifrån donspecifikationer beräknade kastlängden för kort för att täcka in avståndet mellan tilluftsdon och motstående vägg, med påföljd att luftomblandningen inte blev bra.

 

Mark Kretz, Energi & Miljö nr 9/2015 sidan 34-35